"Förr i tiden när man började flyga långt och i dåligt väder använde man något som heter Radio Pejl. Man hade på flygplanets tak en vridbar ringformad antenn .Den kunde vridas manuellt åt olika håll och dess läge kunde avläsas på en bäringskala inuti flygplanet. Man valde på radiomottagaren en radiosändare, som man visste var den låg. Antingen en radiofyr eller en rundradiostation. När man hörde stationen vred man antennen till de läge då stationen tystnade. Antennen stod då i ett speciellt läge i förhållande till den inställda radiosändaren och man kunde på bäringsskalan i flygplanet avläsa bäringen (riktningen) till stationen och navigera därefter. Om du ville åka till orten där sändaren fanns svängde du upp mot den angivna bäringen och vred antennen igen till att radion inte hördes igen. Du hade stationen rakt framför nosen och kunde luffa på.
Nu kommer vi till instrumentet. Visaren står i mitten (som på bilden) så länge du bibehåller rätt bäring till sändaren. Och du hör inte sändaren! Men om du driver eller svänger så du hamnar vid sidan om rätt bäring ser du det på instrumentet som då visar åt vilket håll du skall svänga för att återgå till rätt bäring Systemet heter Radio Directon Finder och består av radiomottagare, loopantenn, manöverapparat samt den indikator Du frågar om."
[Citat ovan, från mejlkonversation med Georg Kramer, Arlanda Samlingar]
Notering: instrumentet är troligtvis från 40-talet.