Dikanäs kyrka

Vapenhuset i tornets bottenvåning flankeras idag av brudkammare i södra tillbyggnaden (tidigare vapenhus) och utrymmen för toalett och städ i norra tillbyggnaden (tidigare sakristia). I vapenhuset finns ett antal äldre träföremål, bl.a. en nummertavla och en fattigbössa. Kyrksalen är bred och förhållandevis låg, med ett plant tak som är välvt på sidorna och liksom väggarna klätt med gråvit slät brädpanel. Fönster- och dörrfodren samt boaseringslisten är marmorerade i gröngrått och följs upp med gröngrått på boasering och bänkar. Från mittgången fyller bänkarna ut hela kyrkorummet. Dess ryggstöd har rektangulära speglar medan de rektangulära gavlarna har två kvadratiska speglar marmorerade i vinrött. På det slipade och lackade trägolvet ligger en grågrön mittgångsmatta, ton i ton med bänkarna.

Altarringen är rektangulär med breda, liggande marmorerade speglar. Altartavlan är målad av Torsten Nordberg 1933 och föreställer Jesus, den gode herden. Predikstolen vid norra väggen har en femsidig korg med marmorerade speglar, hörnkolonetter med spiralsniderier och profilerat listverk, och är liksom altarringen färgsatt i blågrått och rött. Predikstolen är daterad till 1786 och kommer liksom altarbordet och nummertavlan i vapenhuset från Volgsjö kapell i Vilhelmina (uppfört 178394, rivet 1837). Dess utformning i barockstil medger dock att den skulle kunna vara ännu äldre, och i så fall ursprungligen komma från Åsele. Ljuskronorna i trä och metall är enligt inventarieförteckningen från 1933. De har samma utformning som ljuskronorna i Vilhelmina kyrka, men är färgsatta i blågrått i stället för vinrött. Kyrkorummet saknar läktare. En fristående hög kororgel placerades 1985 till höger om koret. Framför den står sedan 2009 dopfunten i form av en stor vril och på södra väggen sitter en nummertavla som kan vara samtida med kyrkan samt en kyrkklocka från 1843. I tornet finns Lapplands äldsta kyrkklocka (ej i bruk), som donerades av drottning Kristina till Åsele kyrka 1648 och skänktes till församlingen 1856. Den kyrkklocka som används är från 1933.

Interiören har genomgått stora förändringar sedan byggnadstiden. Före restaureringen 1932 beskrivs inredningen som enkel. Väggar och tak var panelade och målade med vit limfärg. Bänkarna var smala och obekväma. Altarringen var av enklaste snickeri. Altarbordet var enkelt men marmorerat i grågrön ton. Orgeln stod på ett podium i sydöstra hörnet. Predikstolen var målad vit med oäkta guld. Altartavlan utgjordes av J Meurks allmogearbete av Jesus med utsträckta armar, vilken numera hänger i sakristian.

Både utvändigt och invändigt skedde de största förändringarna i samband med restaureringen 193234. Som tidigare nämnts flyttades sakristian och ersattes av det nya tillbyggda indragna korpartiet, som skiljdes från långhuset genom en vägg med bred öppning. Den handhyvlade panelen på väggar och tak byttes ut mot maskinhyvlad slätspont och även golvet byttes ut. Den nuvarande bänkinredningen och altarringen tillkom, liksom altartavlan och predikstolstrappan. Orgeln flyttades och el installerades. Elektrisk uppvärmning med radiatorer och bänkvärmare installerades 1948.

Vid Bengt Lidströms restaurering 1983 skedde något av en återgång till den gamla plan-lösningen. Huvudentrén placerades åter i väster, koret inreddes till sakristia och avbalkades med en ny vägg. Tornets tillbyggnader fick nya funktioner (se ovan). Ny takpanel av slätspont lades ovanpå den befintliga från 1932. Predikstolen flyttades från skärningen mellan långhus och kor till sin ursprungliga placering vid den norra väggen och eftersom kyrkorummet återigen blev kortare så reducerades antalet bänkar. Väggar och valv målades om i äggoljetempera.

Kyrkan panelkläddes omkring 1890, men fick nuvarande stående locklistpanel i samband med Karl Martin Westerbergs restaurering 193234. Det var en genomgripande restaurering som till stor del gav kyrkan sitt nuvarande utseende. Sakristian revs, korfönstret i öster sattes igen och ett nytt bredare utskjutande kor (numera sakristia) tillbyggdes i öster. Tornet byggdes till på norra och södra sidan, med ny sakristia respektive nytt vapenhus. Tillbyggnadernas takfall följde långhusets takvinkel. Ingången flyttades till södra tillbyggnaden medan ett kvadratiskt fönster ersatte den tidigare västra ingången. Kyrkans naturstenssockel putsades, fönsteromfattningar och innerbågar byttes ut, lisener eller följare på vardera sidan om långhusets fönster tillkom, tornet kompletterades med kors och glob av trä och exteriören bytte kulör till ockragult.

Ytterligare en stor utvändig restaurering genomfördes 1983 under arkitekt Bengt Lidströms ledning. Då bytte man plats på dörren och fönstret, så att ingången kom tillbaka på sin ursprungliga plats i väster. En ny ytterbro med hk-ramp tillkom och kyrkan målades återigen i vitt. Färgsättningen utvändigt har alltså ändrats från omålad, till faluröd (senast under 1890-talet), vit ca 1917, ockragul 1934, och återigen vit sedan slutet av 1950-talet. Fönsterbågarna är idag målade i engelskt rött (färgen väldigt blekt) medan såväl fönsterfoder som knutbrädor och lisenerna är ljusgråa. Ljudluckorna och dörrarna är brunröda och ytterbron mörkbrun. Spåntaket förnyades 1934, 1983 och 2010, senast med spjälkat furuspån.