Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv, vars form i överdelen har en nedtryckt avrundning. Valvet är uppfört av bräder och fick, i samband med 1950-talets renovering, en utsmyckning i form av dekormålningar föreställande stiliserade moln samt stjärnor vid ljuskronornas fäst-punkter. Dekoren, i grå- och gulgröna nyanser, utfördes av kyrkomålaren Gustaf Ambe.
Valvets övergång till vägg understryks i sidorna av en smal och profilerad list. Väggarna är slätputsade och avfärgade i vitt. Överdelen av östra gaveln, mot sakristians vind, var ursprungligen en reveterad plankvägg. Vid upprustningen på 1950-talet ersattes plankväggen med en putsad lättbetongvägg.
Porten i södra långväggen har i öppningens nisch ett inbyggt vindfång försett med pardörrar på insidan. De enkla, rakslutna och vitmålade spegeldörrarna har en vitmålad inramning med träfodring som bildar ramar, speglar och lister. Vindfånget uppfördes 1932.
Byggnadens innanfönster, med ramar utan spröjs, insattes 1929. Solbänkarna har, sedan 1950-talet, invändigt en fodring av rött tegel
Kyrkorummet har tegelgolv i fiskebensmönster i gångarna och brädgolv i bänkkvarteren. Golvet är förhöjt med ett steg i koret som har tegelgolv med stenar lagda i kvadrat. Trappsteget är lagt med sandsten.
Sakristian nås från koret, genom två stickbågiga dörröppningar i korväggen, på var sida om altaret. De är försedda med vitmålade, rakslutna dörrar med speglar. Dörromfattningarna har en putsad omfattning. Rummet, som är förlagt till den tresidiga avslutningen i förlängningen av långhuset, inreddes till kapell i samband med upprustningen av kyrkan på 1950-talet. Det används dock också ännu som sakristia. Det fick i samband med detta ett altare som placerades mot västra väggen samt en bänkinredning. Samtidigt utfördes frescomålningar på västra väggen. Motiven är hämtade från passionen och upphovsmannen var konstnären Gösta Liljeström. Sakristian har i övrigt plant tak av vitmålade brädor med taklist i kanten; väggarna är putsade och vitmålade och rummet har ett lackat brädgolv.
Tornets vapenhus har sedan 1950-talet ett plant tak av brädor med målad dekor, vilka här-stammar från gamla kapellets valv. Solbänkarna i nischerna har fodring av tegel, ett tillägg från 1950-talet. Portdörrarna bär på låset en inskrift med årtalet 1840, de är invändigt gråmålade. Vapenhuset har i efterhand fått vindfång med väggar av betongsten och pardörrar; ett i väster och ett i öster mot kyrkorummet. Vindfånget i väster rymmer även en spiraltrappa av järn i norr och wc i söder. Vindfångens dörrar i väster och öster är av samma typ; rakslutna pardörrar med tre speglar och kraftiga profiler, gråmålade med breda dörrfoder. Väggarna i vapenhuset är putsade och vitavfärgade. Över dörröppningen i öster finns ett hjulkors målat på väggen. Golvet har beläggning av rött tegel lagt i fiskbensmönster.
Tornkammaren över vapenhuset är sedan 1970-talet indelad i flera utrymmen; kapprum med förråd samt ett samlingsrum. Hörnen i väster har inbyggda trapphus. Tidigare var valvet mellan tornet och kyrkorummet helt öppet; läktaren och tornkammaren skiljs numera åt av en skärmvägg.
Inredning och inventarier
En del äldre inredningar och inventarier överfördes från träkapellet till nya kyrkobyggnaden. Till dessa hör dopfunten i trä samt den gamla predikstolen från 1600-talet, två ljuskronor från 1700-talet och några s.k. brudbänkar. Även en del av den med dekormåleri utsmyckade panelen som förekom i kapellets kyrkorum återanvändes. Den pryder sedan 1950-talet taket i kyrkans vapenhus. Med undantag av äldre övertagna inredningar och inventarier förblev länge kyrkorummet nästan oinrett och osmyckat och fram till 1806 utgjorde större delen av inredningen av provisorier.
Altaruppsatsen tillkom 1807, ungefär samtidigt som predikstolen. Den är typisk för nyklassicismen i sin monumentalitet och sin utformning. Delarna är utförda i trä och bildar en tempel-fasad med pilastrar som sammanfogas med högaltaret. Den saknade ursprungligen sin nuvarande kröning och hade endast en rak avslutning med kransgesims. Krönen med sin rika dekor av avvikande stilelement i bl.a. nyrokoko utfördes först 1876; av bildhuggaren Hans Petter Damström i Aspeboda efter ett förslag av Björk Anders Jonsson, reviderat av Oskar Eriksson (ÖÄ). Den ursprungliga tempelfasaden anges vara utförd av Ask Hans Jonsson i Västra Stor-byn efter ritningar av Gustav Ulrik Boman. Altaranordningen ommålades 1876, då krönet tillkom, i en vitgrå kulör.
Mittpartiet mellan pilastrarna fylldes ursprungligen av ett högt men enkelt förgyllt kors uppställt på en hög marmorerad sockel med förgyllda änglahuvuden. Bakom korset, på korväggen satt även förgyllda solstrålar. Korset tillfördes 1810 men vid kyrkans upprustning 1954 ersattes det med ett nytt kors som bar kläde, törnekrona och stege. Korset som utfördes av Anders Kans i Bonäs står numera uppställt i vapenhuset. Kans kors ersattes 1988 av en fondmålning utförd av konstnären och målarmästaren Arvid Mårten från Bäck. Målningen "Soluppgång" har med sina starka, nästan självlysande, färger en suggestiv karaktär som avviker från altar-anordningens strama nyklassiska stil.
Altarbordet är uppsatt mot tempelfasadens sockel, på podiet innanför altarringen, och anges vara utfört på 1790-talet. Det är ovanligt påkostat och har en framsida som till formen liknar predikstolens korg, med avrundad mittdel och vinkelräta vingar och sidor. Bordet har profilerade lister upp- och nedtill, spegelfält och kontursågade ben. Hela altarbordet är marmorerat.
Altarringen anges vara utförd av Håll Anders Ersson; efter ritning från 1876 av Björk Anders Jonsson som även svarade för tempelfasadens krön. Ringen är halvrund till formen, med stoppat knäfall, balusterdockor samt profilerad och stoppad överliggare. Ringen har två grindar i räcket, en på var sida. Sockeln under knäfallet har marmoreringar i svart. Knäfallet och överliggaren har ljusblå klädsel. Räcket är målat i vitt med förgyllda detaljer. Invändigt har ringen ett podium i två nivåer, som följer altarringens halvrunda form och täcks med röd heltäckande matta.
Dopfunten härstammar från gamla kapellet och anskaffades 1662. Den är utförd av trä och har en oktogonal form. Foten som står på en kvadratisk sockel (vilken tillkom 1954) är trattformad, med vulst i sin överdel; cuppan är oval till formen. Det porfyrimiterande måleriet tillfördes 1810.
Nuvarande predikstol tillkom och uppsattes 1806, mellan två fönster på norra väggen i koret. Den är ritad av Gustaf Ulrik Boman i Stockholm och utförd av Krång Lars Ersson på Sollerön; duvan är snidad av Ask Jon Hansson (se altaruppsats). Predikstolen målades ursprungligen av Johan P. Rydquist, övermålades 1876 men restaurerades 1954. Till stilen präglas den av empiren.
Korgen är tresidig med avrundad framsida, profilerad överliggare, fotlist samt trattformig underdel som avslutas med knopp. Den är som ljudtaket grönmålad och utsmyckad med förgyllda sniderier och lister samt bär Guds allseende öga, målat på korgens framsida. Predikstolen har en ryggtavla av grönmålade bräder. Den har en målad strålande sol på övre delen och under denna sitter en ljusarm av mässing.
Ljudtaket har samma utformning som korgen och profilerad krönlist. Det har förgylld bårddekor och kröns av ett förgyllt kors med två änglahuvuden. Under taket hänger en förgylld duva som är utförd 1810.
Trappan är uppsatt framför långväggens sista fönster i öster. Den har profilerade kantlister och ett enda avlångt spegelfält i räcket. Trappans ram samt insidan är målade i ljusgrått, spegeln i grönt. Spegelfältet har även en utsmyckning av förgyllda profiler och dekorativa sniderier.
Bokbrädan på räcket bärs av en förgylld konsol. Timglaset härrör från gamla kapellet dit det skänktes 1747.
Koret har två nummertavlor som är placerade mot korbänkarnas räcken. De har ovala tavlor med förgyllda ramar som på krönen bär snidad utsmyckning i form av krona och yxor. Hållarna är tulpanformade med vingar och ansluter till ståndare som är utformade som avsmalnande pelare med kannelering, vilka är målade med grå marmorering. De är nyklassicistiska till stilen och anskaffades 1831 respektive 1861.
Kyrkorummet har slutna bänkar uppdelade på två kvarter om 16 bänkar var. Dessutom finns korbänkar av samma typ uppställda mot hörnen i norr och söder. Skärmar och dörrar har rak avslutning med profilerad överliggare samt sockellist målade med gråsvart marmorering. De grågröna marmorerade speglarna med ramverk målade i beige, har en regelbunden indelning. Invändigt är bänkinredningen målad i en röd nyans.
Den ursprungliga bänkinredningen från 1790-talet hade en annorlunda disposition, med ytterligare indelningar. Bänkarna saknade till största del dörrar och förblev länge omålade. År 1810 kompletteras de delvis med dörrar och 1813 blir de delvis bemålade. En beskrivning från 1866 anger dock att de flesta bänkarna då fortfarande var omålade. I samband med kyrkans upp-rustning på 1870-talet ombyggdes delvis bänkarna, de kompletterades också med dörrar där sådana saknades. Bänkinredningen bemålades samtidigt med ekådringar. Sin nuvarande utformning och färgsättning fick bänkinredningen 1954, då hela kyrkan upprustades. Bänkraderna längst bak i väster avlägsnades 1983.
Över bänkkvarteren hänger sex större ljuskronor av mässing som kompletteras av ytterligare två över koret. De är uppställda i två rader. Läktaren har två mindre ljuskronor av samma typ och även i kapellrummet hänger ett par mässingskronor. Ett flertal kronor har även placerats i andra utrymmen, bakom läktaren och i tornet. Några av mässingskronorna härrör från gamla kapellet och anskaffades på 1700-talet. Övriga är stilkopior som tillkommit vid upprustningen på 1950-talet samt efteråt som donationer. Vägglampetterna i kyrkorummet anskaffades 1977. I vapenhuset hänger en stor lykta med spröjsverk.
Läktaren i väster är i sina äldsta delar från 1796. Den tillbyggdes 1813 då vingar och stolpar tillfördes. Läktartrapporna mot västra gaveln, på var sida om dörrarna till vapenhuset, uppfördes i samband med upprustningen på 1950-talet. Utrymmen under trapporna är inredda med skrubbar. Den södra är försedd med en dörr som härrör från gamla predikstolen och den andra med en kopia av denna. Barriären har ett konkavt mittparti med sidovingar. Den avrundade mittdelen prydds av korgflätor lagda på ett brunmålat fält, som i mittdelen bär en förgylld lyra. Vingarna har ramverk med marmorerade speglar, målade i gråa nyanser. Överliggaren är profilerad och underliggaren slät; de är marmorerade i grågröna kulörer. Läktarens undersida har brädfodring målad i gråvitt.
Under 1890-taket anskaffades ett enklare pedalharmonium från J.P. Nyström i Karlstad. Harmoniet ersattes 1954 med en piporgel tillverkad 1938 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund, för Genarps församling i Skåne. Piporgeln som saknade fasad ersattes 1973 med ett orgelverk från Hammarberg, vilket kompletterades med en fasad ritad av arkitekt J. Seldenthius. Fasaden är raksluten med skåpindelning, varav ett högre mittskåp utsmyckat överst med en stjärna. Sidoskåpen har pipor av koppar och skåpen är målade i rosa, gråa och blåa nyanser. Färgsätt-ningen är utförd av konservator E. Håkansson, Sollerön.
I tornet hänger två klockor, båda överförda från gamla kapellet. Lillklockan är jämnårig med gamla kapellet men tillhörde ursprungligen kyrkan i Mora, kiöpt och upsatt 1651 göts den om i Mora 1672. Storklockan, som är gjuten i Stockholm, tillkom 1735.
Kapellrummet
Altarbordet som är uppställt mot östra väggen är samtida med ombyggnaden 1954. Det är utfört av brunlaserat trä med tre, gråmålade bågfält på framsidan som bär bokstäverna IHS.
Altarringen är samtida med altarbordet. Den har tre sidor med gråa speglar och inramningsfoder målat i ljusgult. Ringen har stoppade knäfall och överliggare med täckning av grå sammet samt rödmålad sockel.
Gamla kapellets predikstol flyttades 1954 till nya kapellrummet. Förutom trappdörren återstår endast korgen som bär årtalet 1658. Den är till stil och utformning typisk för renässansens predikstolar. Korgen har fyra sidor vars spegelfält har tidstypiska snidade dekorer som efterliknar rundbågiga portomfattningar med dekorativa bårder. Till utsmyckningen hörde även en målad dekor som fragmentariskt är bevarad, liksom målade inskriptioner och årtal. Den måla-de dekoren är något yngre än själva predikstolen.
Predikstolens trappdörr, som har liknande utsmyckning som korgens speglar är sedan 1954 insatt som förrådsdörr under södra läktartrappan.
Övriga upplysningar
I vapenhuset står en stor gjutjärnshäll, daterad 1841, som tidigare låg framför spisen i sakristian.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
