Ben

År 2002 genomfördes omfattande arkeologiska undersökningar vid Kyrsta i Ärentuna socken, Uppland. Här undersöktes gravar från järnålder och medeltid samt boplatslämningar från övergången mellan stenålder/äldre bronsålder till yngre järnålder.

RAÄ 328
I anslutning till de ovan nämnda boplatslämningarna fanns ett mindre impediment, RAÄ 328. På detta hittades brända människoben i en större skärvstenspackning som återfanns kring några markfasta stenblock. De brända benen har 14C-daterats till förromersk järnålder.
Gravskicket på impedimentet var av en diffus och svåravgränsad art. Det är till och med tveksamt om begreppet grav i traditionell mening verkligen är applicerbart på denna typ av bendeponeringar. De samtida men flera av husen på den intilliggande boplatsen RAÄ 327 och mycket talar för att gravplatsen kan ses som ett gårdsgravfält. Impedimentet kan även ses som en direkt företrädare till det yngre gravfältet RAÄ 329 som var beläget ca 300 m åt SO. Några betydligt yngre kamfragment och glaspärlor indikerar att impedimentet kan ha nyttjats för rituella aktiviteter även under vendel- eller vikingatid.

RAÄ 329
I den plöjda åkermarken strax söder om bytomten undersöktes delar av ett större gravfält, RAÄ 329, som antas fortsätta utanför undersökningsområdet östra begränsning. Äldre kartmaterial visar att det så sent som på 1700-talet funnits synliga högrester i den numera plöjda marken. Spår efter sex bortblöjda gravhögar påträffades vid undersökningen. Såväl brand- som skelettgravar undersöktes. Fyndmaterialet i gravarna var tämligen sparsamt och kan huvudsakligen dateras till vendel- och vikingatid. 14C-dateringarna visar att den undersökta delen av gravfältet har varit i bruk alltsedan den romerska järnåldern. Flera av skelettgravarna 14C-daterades till vikingatid och tidig medeltid.