Vännäsby kyrka

Den södra sidoingången används f.n. inte till annat än förvaring, kistintag etc. Ingång sker istället genom huvudentrén på gaveln i väster, genom vapenhuset som är inbyggt under läktaren. I anslutning till detta rum finns en brudkammare till vänster, ett rum för kyrkkaffe till höger samt en trappa upp till läktaren. Kyrkorummet är enskeppigt med rak korvägg, ingång till sakristian i nordost samt utgång till det äldre vapenhuset mitt på den södra långväggen. Väggarna täcks av slät liggande vitgråmålad panel, med stänk-målad bröstning i ljusgrått. Taket har en hög tunnvälvning och är avvalmat i öster. Liksom väggarna är det klätt med smal slätpanel i vitt. Den smala valvlisten och lisenerna mellan fönstren är marmorerade i grått, svart och vitt. Golvet av smala bräder är slipat och lackat med viss pigmentering, något mörkare på den två steg högre kor-avsatsen. Den öppna bänkinredningen från 1966 är disponerad med mittgång och har en enkel och rätvinklig utformning. De smala rektangulära gavlarna kläs av parställda avfasade brädor målade i ljusgrönt, medan ryggstöden och den framskjutande sittytan är ljusgrå, med buntning av ljust skinn.

Mot det ljusa kyrkorummet avtecknar sig den mörkare altaruppsatsen och predikstolen effektfullt. Altaret är upphöjt två trappsteg och ovanför detta sitter en stor altartavla i förgylld ram, föreställande de vise männens hyllning av Maria och Jesusbarnet. Den är målad av Carl Johan Sjöstrand 1833. Altaret och målningen omges av altaruppsatsen, i form av två trekvartskolonner på postament, vilka bär ett svängt överstycke med strålsol i mitten. Altaruppsatsen är marmorerad i olivgrönt och mörkgrönt, med förgyllda ornament. Altarringen är gestaltad i konvexa och konkava former med balustrad i ljust grågrön färg och med öppning framtill. Predikstolen på norra korväggen har en fyrsidig korg med svängd underdel. Den är grönmarmorerad med förgyllda ornament samt klockformat ljudtak med lambrequin. På väggen bakom finns en blå draperimålning. Predikstolen är från kyrkans byggnadstid och tillverkad av Mattias Edström från Nysätra. Till höger om altaret står en rektangulär kororgel. Läktaren i väster har rakt bjälklag, är genombruten med balustrad och avdelas med två mittposter. Den är målad i ljusgrönt och bärs upp av fyrsidiga marmorerade pelare. Längre bak på läktaren finns en upphöjning med ytterligare en balustrad. Orgeln på läktaren är målad i ljusgrönt och har ett högt rektangulärt mittparti, flankerad av två lägre avrundade partier.

Interiören har genomgått relativt stora förändringar sedan byggnadstiden. Innerpanelen på väggar och tak är liksom ytterpanelen från 1889. Av den fasta inredningen är det bara altaret, predikstolen och ett par ljuskronor som är samtida med kyrkan. Den äldsta kända altarprydnaden utgjordes av ett kors med svepning framför korfönstret i öster, flankerat av dubbla kolonner och rakt överstycke. Den förvaras numera i klockstapeln tillsammans med de gamla nummertavlorna. Altarringen var då halvcirkelformad med balusterdockor. Altartavlan anskaffades år 1849, men fick sin nuvarande placering som altartavla först vid den omfattande restaurering som genomfördes 1920, efter förslag av Fredrik Falkenberg. Då sattes östfönstret igen och nuvarande altaruppsats tillkom. Altarringen ändrades också och fick sina svängda former. Under perioden 19201966 var väggarna reveterade och draperimålningen i anslutning till predikstolen överkalkad. Vid restaureringen 1966, under arkitekt Georg Rudner, återställdes väggarna. Läktaren fick sin underbyggnad med brudkammare, toalett och kapprum, vilket innebar att en av trapporna som tidigare var exponerade mot kyrkorummet doldes och den andra revs. Koravsatsen höjdes och förlängdes, predikstolen sänktes, nummertavlorna byttes och kaloriferanläggningen togs bort och ersattes av direktvärmande el. Belysningen ändrades på så sätt att nya hängande armaturer tillkom i bakre delen av kyrkorummet och kyrkorummet kompletterades med nytillverkade lampetter efter äldre förlaga. Vapenhuset mot söder byggdes också om. Den förändring som dock innebar störst förändring av kyrkans karaktär var bytet av bänkinredning. År 1990 tillkom kororgeln (Walter Thür) och den okonventionella hk-rampen mellan bänkar och korskrank. År 2008 byggdes kapprummet om till samlingsrum med bord och stolar för kyrkkaffe.

Orgelfasaden på läktaren tillkom med kyrkans första orgel 1864 och är byggd av Johan Gustaf Ek från Torps socken i Medelpad, men nuvarande orgelverk från 1991 är kyrkans fjärde. Annan fast inredning som särskilt bör nämnas är belysnings-anordningarna. I brudkammaren finns en unik ljuskrona av blåst glas som skänktes till kyrkan 1827 av Strömbäcks glasbruk. Närmast framför läktarbarriären hänger en ljuskrona i trä som var en gåva till kyrkan från Vännäsbyborna och är tillverkad av en ortsbo vid namn Forsmark från byn Sunnanå 1827. Enligt inventarieförteckningen fick denna ljuskronas kulörer bestämma färgsättningen i kyrkan vid restaureringen 1967.

Kyrkan är uppförd i timmer, i rektangulär form med utskjutande sakristia i nordost och ett utskjutande vapenhus mitt på södra långsidan. Ingångar finns både från väster och söder, samt till sakristian från väster. Det branta sadeltaket är täckt av tjärat brädspån med spetsig underdel. Det är valmat i öster men rakt avslutat i väster, vilket talar för att man ursprungligen avsåg att uppföra ett västtorn. Även efter klockstapelns tillkomst diskuterades att bygga till ett västtorn, men 1888 avskrev man definitivt dessa tankar av ekonomiska skäl. Fönstren är höga och rundbågade och väggpanelen av liggande vitmålad fasspont har ljusgrå pilastrar i hörnen och mellan fönstren, samt utskjutande sockellist och gördellist. Entréerna är förhållandevis enkla, med bruna dubbeldörrar med spegelfyllningar, enkla omfattningar och halva lunettfönster som överljus. Den västra ingången har även en minnestavla och hk-ramp, medan den södra har en relief med oljelampa och bladverk.
Troligen var kyrkan ursprungligen täckt med slätpanel och fönsterbågarna svartbruna. Den nuvarande fasspontpanelen tillkom vid en restaurering 1889. Det södra vapenhuset kan ha tillbyggts samtidigt, men en sydlig ingång bör ha funnit där redan från början, dels med tanke på att älven var den viktiga transportleden, dels för att även Sävars gamla kyrka (vars ritningar ska ha använts) hade en ingång på långsidan. Vapenhuset hade från början en annan form, med platt tak och balustrad. Sin nuvarande utformning med spetsigt sadeltak fick vapenhuset vid arkitekt Fredrik Falkenbergs restaurering 1920. Samtidigt byttes kyrkans spåntak och det östra korfönstret sattes igen. Den västra ingångens mer artikulerade utformning med sidopilastrar och fronton (sannolikt från 1889) togs bort och ersattes av dagens enklare utförande med minnestavlan. Utöver att sakristian kompletterats med en dörr 1944 har kyrkans yttre inte förändrats nämnvärt sedan restaureringen 1920.