Avasjö kapell

Kapellet uppfördes åren 19501951 med såväl modernistiska som tillbakablickande drag. Det höga och branta valmade sadeltaket är två gånger högre än vägghöjden och ger den lilla byggnaden en knubbig form, inte helt olik skogssamernas timmerkåtor. Kapellet är byggt i regelverkskonstruktion och klätt med stående vitfärgad locklistpanel, med rätvinkliga tjärfärgade korsvirkesinläggningar. Detta ger associationer mot den skånska bondgården eller kontinentens medeltida hus. Långhuset är rektangulärt, orienterat i väst-östlig riktning och en vinkelbyggnad, inrymmande sakristia/serverings-rum finns i nordost.

Kännetecknande för Erskines arkitektur är den fina anpassningen till den omgivande naturen. Flera av hans verk räknas till de bästa svenska exemplen på en sådan nästan organisk arkitektur, i amerikanske arkitekten Frank Lloyd Wrights anda. Till detta bidrar det konsekventa användandet av material från trakten, vilket i Borgafjäll var en nödvändighet då materialtransporter annars skulle ha blivit både besvärliga och dyra. Kapellet är således byggt av trä, med taktäckning av avfasat bräd-spån och såväl trapporna, den höga slanka skorstenen och bogårdsmuren är murade av skiffer från närbelägna skifferbrottet i Båtas. Byggnaden upplevs sluten, då kyrksalens samtliga fönster samlats på den södra fasaden. Strax under takfoten finns ett fönsterband med sex rektangulära fönster, och på södra takfallet en högt placerad takkupa med spetsigt avslutat fönster. Fönsterbågarna är vitmålade, medan ytterdörrarna utvändigt är dovt rödmålade. Till skillnad från kapellets interiör - och i ännu högre grad hotellets koloristiska exteriör har kapellet utvändigt ganska få kulörer, vilket ger ett lugnt och
värdigt intryck. Snörasskydd och hängrännor har tillkommit över entréerna, men i övrigt är kapellets yttre oförändrat sedan byggnadstiden.

Genom dubbla pardörrar i väster kommer man direkt in i kyrksalen. Här är färg-sättningen mer koloristisk, men på typiskt Erskine-vis ändå dämpad, anspråkslös och väl samstämd. Taket går i blågrått, golvet i grått, väggarna och bänkarna i vitt, och övrig inredning i olika toner av olivgrönt. Ytterdörrens insida och den inre pardörren är målad i gulgrön färg, med ett dekorativt smitt lås på ytterdörrens insida. Kyrksalen upplevs som sluten, med det höga och blågråa innertaket som dominerande blickfång. Både taket och väggarna täcks av limfärgade smala brädor med varierad bredd och sågad yta. Även golvet har smala brädor, fast med hyvlad yta. I kombination med färgsättningen ger dessa smala brädor kyrkan en stark materialverkan. Betydelsefullt är även ljuset från fönsterbandet och i synnerhet takkupan. Där finns ett kors inmonterat, vilket effektfullt återskuggas på motsatta sidan av rummet. Kanske finns en teologisk symbolik bakom dess medvetna placering.
Erskine designade även all inredning, t.o.m. mattan. Den öppna bänkinredningen i kapellsalen saknar gavlar och är mycket enkel. Den påminner i sin utformning om parkbänkar av trä, med bräda till ryggstöd och ribbor som sittyta. Även altarbordet och den tresidiga altarringen, som täcks av stående spontad panel i olivgrönt har en enkel karaktär. Detsamma gäller ambon till höger om koret, vilken påminner om altarringen i sin utformning. Snickerierna är målade med tempera. Den omålade altarprydnaden är gestaltad som ett kors av trä och mässing, fästad över altaret med konsoler mot korväggen. Väggarmaturen är av mässing och är i likhet med övrig fast inredning samt antependium ritade av kyrkans arkitekter. Till vänster om koret står en ljus tramporgel och en vit pardörr leder in till den kombinerade sakristian och serveringsrummet. Detta rum har en platsbyggd skåpinredning, gjutjärnsspis, kamin och tidstypisk lampa, och framstår som mycket autentiskt. Taket är plant och försett med grönmålad panel, skåpluckorna är gråblå.
Kapellets interiör har genomgått mycket små förändringar sedan byggnadstiden. Det mest påtagliga tillägget är tavlan på korväggens vänstra sida, som målades av Kerstin Jansson och tillkom 1977. Den föreställer ett fjällmotiv och drar med sina starka färger, som skiljer sig från kapellets övriga färgsättning, onödigt mycket uppmärksamhet till sig.