VRIGSTADS KYRKA

Vrigstads första kyrka uppfördes på 1100-talet och revs inför bygget av den nuvarande 1865. . . Innan kyrkan revs tecknade Nils Månsson Mandelgren av kyrkan och dess målningar. Målningarna som finns väl återgivna i olika planschverk var från omkring 1200 och målade i starka färger. Dessa var de första i en serie liknande kalkmålningar som återfinns i Lannaskedes gamla kyrka, Hjälmseryds rivna gamla kyrka samt Myresjö och i Bringetofta.
Samtidigt som kyrkan i Vrigstad revs och den nya uppfördes, rev man även gamla kyrkan i Hjälmseryd. . Enligt vad som sägs användes sten från Hjälmseryds gamla kyrka inte bara till den nya kyrkan i Hjälmseryd utan även till Vrigstads nya kyrka. Flera stenar i Vrigstads torn visar spår av medeltida måleri, och detta kan alltså såväl härstamma från Vrigstads gamla kyrka som från Hjälmseryds gamla kyrka.
De första ritningarna över den nya kyrkan i Vrigstad gjordes av Fredrik Wilhem Scholander, professor i arkitektur i Stockholm och arkitekt på Överintendentsämbetet. Han ritade kyrkan i en modern form av nyklassicism, med flera tydliga nygotiska drag. Interiören gjordes med sidoskeppsläktare vilket var högst ovanligt
för en kyrka på landsbygden. Med 900 platser planerade i bänkarna nere i kyrkan och 300 platser på läktarna ovanför skulle det få plats hela 1200 kyrkobesökare. Vid något tillfälle har man fattat ett beslut om att minska antalet platser och istället ha ett mer konventionellt kyrkorum utan läktare på sidorna. Dessa ändringar gjordes av Scholanders elev Thor Medelplan, och i samband med dessa ändringar anses man även ha förvanskat mycket av de ursprungliga proportionerna i kyrkan.
Kyrkan uppfördes i övrigt enligt Scholanders ritningar med en sakristia placerad bakom ett korskrank i den södra absiden. Detta blev mer utrymmesbesparande eftersom hela kyrkans långhus kunde tas i anspråk för bänkar. Men detta måste längre fram ha spelat mindre roll när man 1923 önskade nyttja de båda hörnen i sydväst och sydost till utrymme för en sakristian och ett kyrkoarkiv. Av planerna blev det ingenting, åtminstone inte under 1920-talet och inte under 1930-talet när de kom upp igen. Då ritade Paul Boberg ett förslag som minskade bänkkvarteren och på samma sätt som 1923 års förslag placerade sakristia och arkivrum i långhusets södra hörn mot koret. . Av dessa planer blev också bara vissa tekniska förändringar genomförda - så som värmanläggningen.
Först på 1960-talet genomfördes den stora genomgripande ändringen som man väntat på sedan 1920-talet. År 1961 lade arkitekt Lars Stalin fram ett program med omfattande ändringar och omgestaltning. Syftet var att göra det stora kyrkorummet mer intimt för kyrkobesökarna. Koret flyttades fram, sakristian flyttades från korabsiden till sydvästra hörnet och som en pendang inreddes ett kyrkoarkiv i andra hörnet. . Bänkkvarteren minskades och gjordes om efter ett helt modernt uttryck. Sidoentréerna byggdes in bakom en panelinklädning som samtidigt tjänar som upphängningsplats för tavlor. . Tanken var att de gamla altartavlorna skulle hängas här vilket man sedan frångick. I koret bytte man fönstren och lät konstnären Bo Beskow rita ett par glasmålningar, delvis med syftet att dämpa det raka söderljuset. Ombyggnaden var ovanligt omfattande och konsekvent - något som kunde genomföras just för att man ned
värderade den ursprungliga inredningen. . Scholanders ursprungliga ritningar från 1857 hade ändrats en hel del, och ändringarna som gjordes av arkitektens elev Medelplan ansågs inte heller hålla en tillräckligt hög konstnärlig kvalitet. . Av den anledningen kunde man på 1960-talet tillåta de mycket omfattande ändringarna som Stalin föreslog. . Stalins förslag var en konsekvent utförd helhetsgestaltning som helt har ändrat kyrkorummets karaktär från en typisk 1860-tals inredning till en modern inredning i 1960-talets stil.
På senare år har man främst förvaltat detta nya kulturarv och åtgärder i och på kyrkan har varit i form av löpande underhåll. Större utvändiga fasadrenoveringar har ägt rum 1969, 1972 och år 2000. En handikapptoalett inreddes under orgelläktaren 2005.