SANKT OLAI KYRKA

Exteriör beskrivning
S:t Olai kyrka är uppförd av tegel med en korsformad plan bestående av ett treskeppigt långhus, ett enskeppigt tvärhus, ett halvrunt korutsprång i öster och sakristia i norr. Mellan sakristian och den norra korsarmen finns en tillbyggnad. Kyrkan har ett fristående klocktorn av sten. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i gult. Pilastrar och öviga fasaddekorationer framför allt på den rikt utsmyckade västgaveln är avfärgade i brunt. Sockelns övre del är klädd med synlig roslagssandsten och den nedre delen är putsad och målad i starkt rosarött. På den södra korsarmen är sandstenssockeln helt synlig. Sakristian, som nybyggdes 1854-1855 och tillbyggnaden från 1945-1949 är försedda med en sockel av granit, vilken har målats i samma rosaröda ton närmast marken. Långhuset har sadeltak i två fall, taken är valmade över korsarmarna, sakristian och korutsprånget. Tillbyggnaden från 1945-49 har ett kopparklätt pulpettak. Fönsteröppningarna är rundbågiga och försedda med brunmålade gjutjärnsbågar, vilka sedan renoveringen 1945-49 är försedda med antikglas i blyspröjs. På korets östra sida finns en murnisch efter ett igenmurat fönster. På västfasaden finns två fönsteröppningar med ålderdomliga järnbågar med äldre glas i blyspröjs. Sakristians rundbågiga fönsteröppningar är försedda med brunmålade träfönster med dekorativ spröjsning, samt antikglas i blyspröjs. Fönsterbågarna är sannolikt samtida med nybyggnationen 1854-55. Huvudingången är förlagd till den västra gaveln med en kvaderristad brunmålad omfattning. Portarna är klädda med nitade järnplåtar, som är brunmålade. De är försedda med dekorativa järnplåtsdekorationer i form av blommor samt punsade vegetativa mönster i hörnplåtarna och med nyckelbeslag i rokoko med spegelmonogram. Överljusfönster med antikglas i brunmålad träbåge. Över porten finns en svartmålad trälist med förgylld text GUDI ALLENA ÄRAN. På västgaveln finns ytterligare två inskriptionstavlor. Dessa är av kalksten och inmurade under frontonen. Den norra har texten St OLAI KYRKIA och den södra NYBYGGD AO 1767. Under frontonen finns Norrköpings stadsvapen med texten NORKIOPINGS WAPN ANNO 1660. Till porten leder en trappa med steg av röd och grå granit. På den södra sidan finns en rullstolsramp täckt med smågatsten. Ingångar finns även på den södra och norra korsarmen. Dessa har en liknande utformning som ingången på västgaveln med rusticerande omfattning och järnplåtsklädda portar med rokokobeslag. Över portalerna finns runda brunmålade träfönster med antikglas i blyspröjs. Den södra ingången ligger i marknivå medan den norra är försedd med en hög granittrappa. På kyrkans norra sida finns även ingång till sakristian samt nedgång till pannrum. Den förra består av brunmålade och järnplåtsklädda portar med ett halvmåneformat överljusfönster med brunmålade träspröjsar. Dörren till pannrummet består av en brunmålad enkeldörr med dekorativ ramkonstruktion. Den flankeras av två mindre brunmålade träfönster, varav det västra är igensatt med en skiva/plåt och det östra har ett inmonterat ventilationsgaller.

Historiken kompletterad vi inventeringen 2006:

Kyrkobyggnaden
S:t Olais äldsta kyrkor har mycket komplicerade och oklara byggnadshistorier. Den äldsta kända kyrkan på platsen var sannolikt uppförd av sten på 1100-talet och kan ha varit uppförd som en kungsgårdskyrka. Dess utformning är inte känd. Den förstördes sannolikt i den stora stadsbranden 1567. Troligen uppfördes omgående en träkyrka som ersättning, vars utformning är okänd. Den ersattes i sin tur av en stenkyrka, som uppfördes under perioden 1614-1626 något norr om träkyrkan. Efter ytterligare bränder, som skadade 1600-talskyrkan enades man om att det var fördelaktigare att bygga en helt ny kyrka än att reparera den gamla. Kyrkans utseende före rivningen är känt tack vare avritningar från 1761. De visar en tornlös byggnad under ett högt sadeltak med två fall, strävpelare och spetsbågiga fönsteröppningar. Den har en rent medeltida prägel och påminner bl a om S:t Laurentii kyrka i Söderköping, som är uppförd på 1300-talet. Kyrkan uppfördes med torn, vilket framkom vid utgrävningar vid den nuvarande kyrkans västgavel på 1950-talet då grundstenar till ett äldre västtorn upptäcktes. Det tolkades tillhöra det torn, som uppfördes 1626 och som revs efter stadsbranden 1655. Kyrkan, med undantag av sakristian, revs 1766 och grunden återanvändes till den nuvarande kyrkan, som uppfördes 1766-1767 av tegel efter ritningar av arkitekt Carl Johan Cronstedt. Cronstedt (1709-1777) var utbildad hos Carl Hårleman och biträdde honom vid uppförandet av Stockholms slott. Efter Hårlemans död 1753 övertog han ansvaret för slottsbygget. Utformningen av S:t Olai kyrka begränsades av återanvändningen av den gamla kyrkans grund. Planen består av ett treskeppigt långhus, ett enskeppigt tvärhus och ett halvrunt korutsprång i öster. Enligt uppgift användes gravstenar och stenar i kyrkogårdsmuren till att mura upp kyrkan. Den västra gaveln fick en mycket rik utformning och uppfördes med Maria Magdalena kyrka i Stockholm som förebild, som återställdes efter en brand 1759 efter ritningar av C J Cronstedt.

Kyrkobygget var mycket kostsamt och inredningen tillkom successivt. En ny stor orgel byggdes 1775 av Olof Schwan i Stockholm med en magnifik fasad efter ritningar av arkitekt Erik Palmstedt. Palmstedt (1741-1803) var bl a professor vid Konstakademien och har ritat en rad byggnader i framför allt Stockholm i tidens nygustavianska stilideal. Predikstolen tillkom först 1798 och är tillverkad av bildhuggaren Carl Fredrik Beurling i Norrköping efter ritningar av arkitekt Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. Beurling (1755-1853) var verksam som bildhuggare och spegelmakare i Norrköping och tillverkade ett stort antal predikstolar varav ett tiotal i Östergötlands kyrkor. Ytterligare inredning av hög konstnärlig kvalitet var en altartavla, som framställde Nattvarden, målad 1803 av Pehr Hörberg. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pher Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Under slutet av 1700-talet och under 1800-talet tillbyggdes sidoläktare i kyrkan för att erbjuda mer sittplatser. En av anledningarna var att Gustav IV Adolf kröntes i S:t Olai kyrka år 1800 då hovet och riksdagen samlades i Norrköping.

Under 1800-talets andra hälft blev det aktuellt att modernisera kyrkan. Förändringarna utfördes efter förslag av Carl Theodor Malm. Malm (1815-1890) var stadsarkitekt i Norrköping mellan åren 1842-1885. Han hade på 1850-talet svarat för ritningarna till en ny sakristia. Den gamla sakristian från 1680 revs och ersattes av en ljus och luftig sakristia med stora fönster i tre väderstreck. Vid omändringarna på 1870-talet omdanades såväl exteriören som interiören i tidens smak. Korsarmarna förändrades genom att de valmade taken ersattes av sadeltak med korskrönta gavelpartier. Västfasaden förändrades med nya sidoportar och de spetsbågiga fönsteröppningarna gjordes bl a om till rundbågiga. I kyrkorummet ersattes all fast inredning med undantag av predikstolen och orgelfasaden av ny inredning och nya öppna bänkar. Hörbergs altartavla ersattes av en ny altaruppställning enligt tidens ideal med ett förgyllt kors. Läktarbarriärerna ombyggdes och försågs med pelare av det för tiden populära materialet gjutjärn. Kyrkorummet ommålades med bl a träådrade bänkar och övrig inredning målades i vitt och guld.

Redan tjugo år senare blev det åter aktuellt med en förändring, denna gång endast av kyrkorummet. Arbetena utfördes i sin helhet efter ritningar av arkitekten och dekorationsmålaren Agi Lindegren. Agi Lindegren (1858-1927) var en av sekelskiftets mer framträdande arkitekter. Han var bl a slottsarkitekt vid Drottningholm och har svarat för ombyggnader och restaureringar av ett stort antal kyrkor. Han omgestaltade kyrkorummet i en dramatisk jugendbarock med stor formrikedom. Till sin hjälp hade han några av samtidens duktigaste hantverkare och konstnärer. Stuckaturerna utfördes av bildhuggaren Sven Scholander och målningar av konstnärerna Axel Jungstedt och Olle Hjortzberg. Hjortzberg (1872-1959) var i början av sin karriär när han deltog i dekorationsmålningarna i S:t Olai kyrka. Han blev sedermera bl a professor vid Konsthögskolan och utförde även muralmålningar i ett flertal andra kyrkor, bl a Engelbrektkyrkan i Stockholm. Lindegren ritade ett nytt altare och en ny altarring till kyrkan. Altaret var av marmor med ornerade mässingsreliefer tillverkade vid Gusums Bruk. Altaret var sannolikt den mest praktfulla altarordning som tillverkats under 1800-talet och visades på Stockholmsutställningen 1897. I korfönstret sattes även glasmålningar in, som var ritade av Agi Lindegren. Lindegren har, enligt uppgift, låtit dekorera fjorton stadskyrkor, tre domkyrkor och bortåt tjugo landsbygdskyrkor. Av hans dekorationsarbeten och övriga arkitektoniska alster har få överlevt 1900-talets smakrestaureringar. Hans dekorativa verk har i stort sett avlägsnats överallt utom i bl a Hedvigs kyrka i Norrköping.

På 1920-talet upptäcktes att takstolen var angripen av skadeinsekter och i mitten på 1940-talet blev läget akut då taket befarades kunna störta in. Kyrkan stängdes i juni 1945 och sommaren därpå påbörjades arbetet med att bygga ett nytt inner- och yttertak. I samband med takarbetena renoverades kyrkan efter ritningar av arkitekt Erik Fant i Stockholm och stadsarkitekt Kurt von Schmalensee i Norrköping. Ambitionen vid den stora renoveringen som utfördes mellan åren 1945-49 var att återställa kyrkan i sitt nybyggnadsskick 1767. Det innebar att samtliga av stadsarkitekt Malms tillägg från 1870-talet och arkitekt Agi Lindegrens tillägg från 1890-talet avlägsnades. Golvet sänktes ca 40 cm och sidoläktarna togs bort och ersattes av mindre läktare. En ny altarring tillverkades efter förebild av den ursprungliga, som vid den föregående renoveringen hade skänkts till Hedvigs kyrka. Även marmorportalen vid stadstornet nytillverkades som en exakt kopia av originalet. De förändringar som gjordes på exteriören 1870 med t ex ny takvinkel på korsarmarna återställdes. De rundbågiga fönsteröppningarna fick dock vara kvar.

En rad förändringar har utförts efter 1947, varav renoveringen 1998 är den mest omfattande. Den utfördes efter ritningar utförda av ATRIO arkitekter och innebar att kyrkans exteriör fick en helt ny färgsättning med gula fasader, rosaröd grund och gråbruna lisener. I interiören var förändringarna främst motiverade ur brukssynpunkt, med bl a utvidgat kor och nyinredning av läktarunderbyggnaderna. Vid renoveringen påträffades ett kalkstensgolv från 1600-talskyrkan under det nuvarande golvet.