Kyrkorummet täcks av två tegel murade och monumentala kupolvalv som vilar på rundbågiga sköldbågar samt på kraftiga utskjutande mur pelare med profilerad hals. Mur- och valvkonstruktionen förstärktes vid flera tillfällen på 1800-talet med genomgående dragstänger som genomkorsar rummet. Väggar och valv är slätputsade och numera avfärgade i vitt. De fick dock 1909 en utsmyckning med schablonmönster som avlägsnades redan 1922.
Invändigt har kyrkorummet två innerdörrar i södra långväggen. Dörröppningen i höjd med koret igenmurades invändigt på 1960-talet för att möjliggöra uppsättningen av Mariaskåpet. Dörröppningen mot väster är placerad strax under läktarens södra flygel. Karmarna och pardörrarna med speglar är brunmålade.
Innefönstren är av samma typ som ytterbågarna, de är dock gråmålade. Fönsternischerna har sluttande fönsterbänkar med skivor av röd marmor.
Golven har ursprungligen varit täckta med brädor av furu, ett utförande som består i långhuset. Brädgolvet i sakristian ersattes 1909 med cementgolv. Vapenhuset fick sina stenplattor på 1960-talet. Koret är förhöjt med ett steg och korgolvet har beläggning av polerad sten. I koret, i axel med mittgången och framför altaret, ligger en gravhäll av kalksten över Åhls förste kyrkoherde, som avled 1648. Gravstenen placerades på sin nuvarande plats på 1960-talet.
På var sida om altaret finns gråmålade spegeldörrar som leder till sakristian bakom koret. Till denna hör en källare, ursprungligen ett pannrum och varmluftskammare som tillkom 1909 och som nås genom en yttertrappa. Sakristian täcks av ett halv kupolvalv; valv och väggar har samma utförande som i kyrkorummet.
Tornkammaren, över vapenhuset, täcks av ett tunnvalv. Fram till 1909 öppnade sig vapenhuset i öster mot kyrkorummet, därefter uppfördes en avskärmning med en brädvägg. Den ursprungliga öppningen består delvis bakom orgeln i höjd med läktaren. Vapenhuset delades också vid samma tillfälle på höjden, och ett våningsplan som bildar tornkammare skapades i höjd med läktaren. Tornkammarens bjälklag bärs i vapenhuset av fyra svarvade kolonner.
Vapenhusets inredning är omgjord sedan 1960-talet. Genom indelande väggar har nya utrymmen skapats för brudkammare, toaletter, kapprum, m.m. Av de två läktartrapporna återstår en, som numera är inbyggd bakom en skärmvägg med dörr.
Inredning och inventarier
I samband med uppförandet av nya kyrkan på 1760-talet förnyades etappviss hela inredningen. Det dröjde dock ett antal decennier innan kyrkorummet fick sin slutliga utformning; läktaren tillkom 1775, predikstolen 1784, altaruppsatsen 1827 och första orgeln 1847. Den ursprungliga bänkinredningen med slutna bänkar från 1761 ersattes med nuvarande öppna bänkar 1887.
Det medeltida altarskåpet som numera hänger på korets södra vägg brukades fram till 1820-talet och återfördes till kyrkan efter restaurering på 1960-talet. I likhet med andra nyklassicistiska kyrkor har Åhl en stram och spartansk inredning med inslag av ett fåtal monumentala inredningsdetaljer. Till dessa hör altaruppsatsen, predikstolen och läktaren.
Föregångaren till nuvarande altaruppsats var ett enkelt altarbord av sten med träskiva. Efterföljaren som tillkom 1827 är tidstypisk för den nyklassicistiska perioden. Den är utförd i trä, som gaveln till ett antikt tempel, med som bakgrund ett illusionistiskt måleri som återger templets interiör med ett kors. Tempelfasaden har vita marmoreringar och förgyllda dekorativa detaljer. Altarbordet av trä är sammanbyggt med fasadens sockel och altarringen utgör en självklar del av kompositionen. Bordet är målat i gråvitt och har pilastrar i hörn, attribut i mittspegel samt förgyllda dekorativa detaljer. Snickeriarbeten utfördes av kyrkvärden Johan Görsson i Torsång och för dekormåleriet med tempelperspektiven svarade Anders Reinhold Richman i Falun. Åhls altaruppsats är en snarlik kopia av Olof Tempelmans altaruppsats från 1788 i Sollerö kyrka. Även i Sundborns kyrka finns en liknande altaruppsats.
Den ursprungliga altarringen, med fyllningar i barriären, var samtida med altaruppsatsen. Nuvarande altarring som tillkom 1892 är formad i halvcirkel. Den har indelningar med pelarfyllningar samt baluster, färgsättningen går i vitt och grått med marmoreringar. Altarringen bildar ett podium vars nivå är förhöjd med ett steg i förhållande till korgolvet.
Kyrkans medeltida altarskåp är numera återfört till koret som del av sidoaltaret. Det står över ett murat altarbord mot korets södra vägg. För ändamålet igen murades dörröppningen som finns bakom altaret och skåpet. Skåpet av ek är en triptyk, ett s.k. Mariaskåp som anses vara snidat på 1480-talet i nord Tyskland, i Heinrich Wylsyncks verkstad. Det inköptes av kyrkan vid ett senare tillfälle.
Hela skåpet är en hyllning till Jungfru Maria. Invändigt samlas kring Madonnan i gloria rader med lika stora eller mindre figurer förställande bland annat hennes heliga släkt samt martyrer med änglaskaror. Målningarna på skåpets dörrar är skadade men man kan dock urskilja på den vänstra dörren Marta, Lasarus och Maria Magdalena och därunder Gregorii mässa. På den högra dörren avbildas S:ta Helena och S:ta Veronika samt kejsar Konstantin och i det undre fältet konungarnas tillbedjan. (jfr. med Gagnefs altarskåp)
Predikstolen är ett lokalt arbete utfört 1784 av N.N. Friborn i Floda socken, sniderierna anses dock vara utförda av en Hans Mohson i Bråsala. Den förgylldes två år senare av en målargesäll vid namn Peter Hedendahl. Den är präglad av den gustavianska stilen och har en påkostad utformning med förgyllda sniderier av symbolisk karaktär samt förgyllda detaljer på grå eller blå bakgrund. Timglaset är samtida med predikstolen och inköptes 1787.
I koret står två nummertavlor med ovala förgyllda och utsmyckade ramar. De är uppsatta på piedestaler utformade som obelisker, med grå och rödbrun färgsättning. De är utpräglat gustavianska till stilen och anses ha samma ursprung som predikstolen och vara samtida med den. I anslutning till nummertavlorna står även två förgyllda golvkandelabrar, också gustavianska till stilen.
Kyrkan har ägt flera dopfunter. Kvar finns foten till en medeltida dopfunt i gotländsk kalksten som påträffades under kyrkans golv. Intill denna, i korets södra del, står en modern dopfunt från 1977 vars utformning är inspirerad av medeltida förebilder. Den är utförd efter ritningar av Erik Sand från Strängnäs och tillverkad i Leksand. En äldre dopfunt av koppar tillverkad av kopparslagaren Lars Westman på 1760-talet är numera uppställd i sakristian.
Bänkkvarteren delas av en mittgång och av en tvärgång i höjd med södra portens axel. De kompletteras av smala sidogångar längs med väggarna och av en mindre tvärgång i höjd med väggpelarna i långsidornas mitt. Ett antal bänkrader har avlägsnats i kyrkorummets västra del och även troligen mot och i koret. De nuvarande öppna fasta bänkarna uppsattes 1887, som ersättning för de slutna bänkarna som var samtida med kyrkans uppförandeperiod på 1760-talet. De har på sidorna en rak gavel med spegel samt listverk i övre och nedre del. Främre och bakre skärmar har samma utformning.
I kyrkorummet hänger tre äldre ljuskronor. De två mindre kronorna i koret härrör från 1700-talet. Den stora kronan över mittgången är från 1805. En del moderna armaturer har tillförts kyrkorummet, bl.a. vägglampetter och pendelarmaturer över läktaren.
Kyrkans västra läktare, numera orgelläktare, uppfördes 1775. Den har ett indraget halvcirkelformat mittparti och bärs av åtta fristående svarvade kolonner samt mot väggarna av fyra halva kolonner. Bröstningen har brädfyllning med profilerade lister i övre och nedre kant. Barriären och pelarna har marmoreringar med på bröstningen målade speglar med dekor av rokokokaraktär. Läktarbröstningen restaurerades på 1960-talet och den ursprungliga färgsättningen togs fram.
År 1869 beslöts om att uppföra en ny läktare över den befintliga västra läktaren för att placera orgeln som skulle anskaffas. Den brukades fram till 1909 då den revs i samband med kyrkans upprustning och orgelbyte.
Kyrkan var troligen utan orgel fram till 1860-talet då man övertog en orgel ursprungligen avsedd för Floda kyrka. Den hade sex stämmor och var tillverkad av G.W. Becker. I samband med kyrkans restaurering 1909 ersattes den av en ny orgel som placerades på nedre läktaren. Den omfattade 14 stämmor och var byggd av Setterqvist & Son i Örebro, som svarade såväl för fasaden som för verket. Fasaden präglades stilmässigt av nyrenässansen.
Nuvarande orgel tillkom vid upprustningen av kyrkan 1967. Orgelverket om 27 stämmor samt den moderna fasaden uppfördes av firma Nils Hammarberg i Göteborg. Till viss del återanvändes delar av gamla orgelverket.
Kororgeln är byggd 1983 av Robert Gustafssons orgelbyggeri i Härnösand.
I Åhls kyrktorn hänger två klockor. Storklockan är från 1616 men omgjuten 1855 medan lillklockan från 1640 omgöts 1737. I sakristian finns en s.k. skriftklocka från medeltiden, vilken omnämns redan 1576.
, Endast en sprättäljd bräda hittades i undertaket, i norra takfallet, ca 15 meter in från väster. Den har rester efter bemålning, grå och rosa färgskiftningar. Den härrör sannolikt från en äldre kyrka. Övriga konstruktionsdelar är uppförda under 1700talet. Enligt kyrkokaraktäristiken har den första kyrkan på platsen troligen uppförts på 1300talet. Nuvarande kyrka byggdes upp mellan 1761 och 1767 och material från den gamla kyrkan återanvändes (Darphin JP, 2005. Kulturhistorisk karakterisering av kyrkor, Åhls kyrka).
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
