Kyrkans huvudentré utgörs av vapenhuset på långhusets södra sida, vars planform genom nischer i väster och öster får en korsformad karaktär. Golvet är belagt med rödgrå kalksten och en meterhög naturstenssockel, delvis bestående av återanvänd sten från den romanska kyrkan, löper runt rummet. Ovan sockeln är väggarna murade i rött handslaget tegel i varierande förband. Rummet är valvslaget med ett vitputsat spetsbågigt tunnvalv. I den norra väggen, som utgörs av kyrkans södra långhusvägg, leder en spetsbågig perspektivportal med mönstermurad omfattning in i kyrkorummet.
Kyrkorummet består av långhus med integrerat tresidigt kor indelat i fem travéer fyra kryssvalv samt ett sexkappigt valv över koret. Samtliga valv är vitkalkade och vilar på konsoler som utgörs av olikformade stenkapitäl från den romanska kyrkan. Golvet är förutom i bänkkvarter och dopkapell belagt med samma rödgrå kalksten som i vapenhuset. Väggarnas nedre del, upp till en dryg meter, är murade av natursten och ovan detta i rött handslaget tegel i munkförband. Teglet har en särpräglad behuggning som härrör från restaureringen på 1920-talet.
Mittgången omges av öppna bänkkvarter med golv i vitlaserad ek. Kvarteren bryts upp av gångar till vapenhus och sakristia. Vid den södra väggen, mellan fjärde och femte travéen, återfinns Jacob Krembergs predikstol från omkring år 1600. Till predikstolen hör en samtida dörr och en trappa som tillkom på 1920-talet. Den överhängande baldakinen är daterad till 1725. I trappans förlängning, öster om dörren, finns en korbänk med tre sittplatser. Det tresidiga korets sydöstra vägg har två stickbågiga nischer. I den nordöstra väggen finns istället en spetsbågig nisch och därtill en inmurad romansk gravhäll. Ytterligare tre äldre gravhällar, om än ej romanska, ligger i korets golv, samt en fjärde i mittgången. Kyrkans huvudaltare står längst i öster på ett fundament med två låga trappsteg. Mellan altaret och den östra korväggen finns ett fundament i natursten avtäckt med betong som lär markera altarplatsen i den romanska kyrkan.
I norra väggen, ovan en indragen stickbågig öppning till sakristian, finns den så kallade Priorissans läktare. Denna består av en läktarbarriär placerad i en stor spetsbågig nisch med segmentformig öppning in mot den norra tillbyggnadens andra våning. Läktarbarriären tillkom vid 1920-talet, medan muröppningen sannolikt är ursprunglig från kyrkans uppförande. Namnet kommer sig av att man enligt vissa teorier menar att klostrets överhuvud, priorissan, hade sin plats här under gudstjänsten. Andra teorier gör gällande att den kan ha varit avsedd för cantrix, den nunna som utövade växelsång med nunnekören. I norra väggens västra del syns också spår av de valv som bar upp den tidigare nunneläktaren. Dessutom finns här hål efter läktarens bjälklag och, precis som i övriga väggar, bomhål. Högt upp i den andra travéen från väster finns en rektangulär nisch med en petrusskulptur. I nästa travé åt vänster leder en stickbågig öppning med en gråmålad enkeldörr in till tornet.
Orgelläktaren i väster, som tillkom på 1920-talet, upptar långhusets fulla bredd och vilar i framkant på två kannelerade träkolonner. Mittpartiet är framskjutande och bryts upp av ett senare tillkommet ryggpositiv till nuvarande orgeln. Barriären är fältindelad och polykromt bemålad i grått, blått, vitt samt en gulaktig kulör. Under orgelläktaren finns ett tegelmurat och välvt dopkapell som uppfördes samtidigt som läktaren. Kapellet har muralmålningar av Olle Hjortzberg som bland annat framställer Jesus välsignelse av barnen samt hur Jesus döps av Johannes Döparen. I dopkapellets södra vägg finns en städskrubb där rester av en tegeltrappa som kan ha lett till nunneläktaren är synliga. Den nuvarande trappuppgången till läktaren är inbyggd i kapellets norra vägg.
Kyrkorummets spetsbågiga fönster har omfattningar i spetsigt profilerat och rundat formtegel. Långhuset fick innerbågar på 1950-talet och korfönstren ett decennium senare. Åtminstone de i koret ritades av Torsten Leon-Nilsson. Ovan sydportalen finns ett mindre igenmurat spetsbågigt fönster, medan de tre fönstren i väst som är synliga från utsidan interiört döljs av dopkapellet samt pipverket till orgeln.
I tornets bottenvåning och dess tillbyggnad finns två sammanhängande små kryssvalv. Det västra är medeltida och ingick tidigare i klosteranläggningens korsgång medan det östra är en kopia av föregående från 1920-talets restaurering. I tornets andra våning uppvisar murverket spår av tidigare valvslagningar och klostrets korsgång. Från tillbyggnaden nås orgelläktaren via en liten dörr. Tredje våningen, som är öppen upp i nock, utgör klockvåning. Här hänger kyrkans två klockor i en klockbock av ek. En plåtskodd dörr leder in till kyrkvinden, vars fint murade väggar med åsstrukna fogar enligt vissa konsthistoriker skulle indikera att kyrkan initialt inte varit valvslagen. Takkonstruktionen består av såväl äldre återanvända ekbjälkar, med inhuggna markeringar och uttag, som nyare bjälkar i furu. År 2000 utfördes dendrokronologiska och vedanatomiska underökningar på en av de äldre stickbjälkarna, som kunde dateras till omkring 1712. Dessutom gjordes upptäckten att virket kom från samma bestånd som takstolsvirket i Bonderups kyrka, där liknande undersökningar genomförts ungefär samtidigt. På vinden förvaras även äldre taktegel och medeltida formtegel, samt inventarier som ljusstakar, träkapitäl, klockkläppar och äldre dörrar och skrank.
Öster om tornets tillbyggnad ansluter tillbyggnaderna från 1920-talet, där den första delen utgör väntrum med WC. Därefter följer skrudkammaren med pentry, som även fungerar som vaktmästeri, samt sakristian, som har helboaserade väggar samt i öster en bönenisch med muralmåleri av Hjortzberg. På sakristians ovanvåning finns ett trävälvt rum som bland annat fungerar som konfirmand- och samtalsrum. Vid den södra väggen står ett enkelt altare ovan vilket ett större krucifix i ek hänger. Öster om krucifixet finns en öppning till kyrkorummet och Priorissans läktare.
Inredning och inventarier
Kyrkans huvudaltare består av ett murat blockaltare från 1920-talet på vilket den romanska altarskiva av svart kalksten som återfanns i golvet vid 1920-talets restaurering vilar. Den cirka 8 cm tjocka skivan är grovt huggen och består av en och samma stenhäll, dock spräckt i tre delar. Altarets framsida och gavlar är putsade och bemålade med ett grått rutnätsmönster på röd botten. På framsidan finns muralmålerier av Olle Hjortzberg i form av symboler som verktyg, djur, fiskar och vindruvsrankor samt ett centralt placerats kors och inskriptionen INRI.
I kyrkorummet finns även ett mobilt altare, vanligen placerat strax framför huvudaltaret. Detta införskaffades 2008 och består av en grå kalkstensskiva på ett rödmålat, enkelt utformat underrede i trä med hjul.
Altaruppsatsen är en triptyk, det vill säga ett tredelat altarskåp, av snidat och målat lindträ. Corpus (mittpartiet) skildrar madonnan med barnet flankerad av två heliga biskopar med stav och bok. Flyglarna framställer kvinnliga helgon med svärd respektive kalk som har tolkats som S:ta Barbara och S:ta Katarina. Flyglarnas baksidor har bemålningar föreställande en helig biskop hållandes en stav och en kyrkmodell samt en mansfigur i röd dräkt hållandes pilar. På predellan, den plattform på vilken altarskåpet vilar, framställs Veronikas svetteduk, hållen av två änglar.
Altarskåpet inköptes 1931 från en tysk auktionsfirma och har daterats till 1480 av en professor Clemens, vilken också härleder den till en grupp helgonskåp från Türingen. Andra konsthistoriker menar att den är tillverkad i trakterna kring Köln vid 1500-talets början.
Bänkinredningen tillkom vid restaureringen 192528 och bestod ursprungligen av slutna bänkkvarter. 197172 togs emellertid dörrarna bort och bänkarna modifierades. 2007 vidgades psalmbokshållarna för att rymma den nya psalmboken. De rektangulära bänkgavlarna har rödbrunt marmorerade fält på grålaserad bakgrund och en svartmålad profilerad överliggare. Kvarteren avslutas mot kor och gångar till sakristia samt vapenhus med barriärer vars marmorering går i blått. Bänkarnas klädsel från 2009 ansluter till denna kulör.
Korbänken vid den södra väggen, som även den härrör från 1920-talets restaurering, är sammanbyggd med predikstolens trappuppgång och ritad av Martin Olsson. Bänkens höga ryggstöd och gavlar är gråmålade med marmorerade fält i blått och grått och står på svartmålade tassar. Tre skålade sittplatser avdelas med snidade armstöd. En motsvarande bänk, fast med fem sittplatser, stod tidigare längs korets norra sida men har avlägsnats på senare år till förmån för ett antal fristående stolar.
Predikstolen i målat trä utgörs av en fyrsidig vägghängd korg med de fyra evangelisterna i varsitt fält, ståendes i rundbågar. Fälten åtskiljs av korintiska kolonner. Understycket är marmorerat och dekorerat med lister i rött och förgyllning. Överstycket har förkroppade lister och en inskrift som löper runt korgen. I korgens insida sitter fyra delar av en äldre predikstol, vilka sannolikt härrör från kyrkans första predikstol som tillkom runt 1540 som en följd av reformationen. Till predikstolen hör en marmorerad och rikt dekorerad dörr, genom vilken man når trappan som tillverkades 1928. Predikstolen och dörren anses av flera konsthistoriker vara ett mycket tidigt verk av bildhuggaren Jakob Kremberg, från omkring år 1600.
Baldakinen över predikstolen bär Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas initialer och lär ha skänkts till kyrkan 1765. Den är polykromt bemålad i bland annat rött, grönt, svart, blått och guld och rikt dekorerad med änglaansikten, girlander samt blad- och blomverk. Sidorna kröns av sköldar med kungakronor.
Dopfunten är tillverkad i brons vid mitten av 1800-talet och har en åttasidig fot som pryds av trepass samt ett åttkantigt skaft men enkel spegeldekor och vulst på mitten. Även cuppan är oktagonal och bär bladdekor samt tre- och fyrpass. Till dopfunten används en dopskål i mässing från 1920-talet. Dopfunten står i koret, mellan högaltaret, det mobila altaret och korbänken.
Orgeln tillverkades 1959 av Marcussen & Son och har 27 stämmor samt pedal.
Orgelfasaden är av ljus ek med stående bronserade och förgyllda pipor i sju fack. Därtill utåtstående trumpeter. Läktarbarriären bryts upp av ett ryggpositiv, där orgelfasadens fem mittersta fack repeteras i mindre skala.
De båda kyrkklockorna av malm hänger i tornets klockvåning. Kyrkans storklocka är tillverkad vid slutet av 1200-talet eller möjligen under tidigt 1300-tal och är därmed en av landets äldsta klockor som ännu är i bruk. Dekoren består av ett spiralornament med fyra grenar samt ett dubbelkors. Därtill finns ett gjutarmärke som lär vara tillverkat med hjälp av grova vaxtrådar, en ovanlig metod. Kyrkans lillklocka göts 1906 och är dekorerad med en bård av bladornamentik och spetsbågar samt inskription.
Det väggfasta altaret i sakristians bönenisch är murat, putsat och avfärgat i en rödrosa kulör, med en centralt placerad muralmålning förställande en fisk och en treudd. Sockel och skiva är av polerad röd ortocerkalksten. I bönenischen finns även väggfast och infälld piscina (utslagsvask) och dricksfontän, båda med skål i polerad röd ortocerkalksten. Altare, piscina och dricksfontän är tillverkade 1928. För muralmåleriet, precis som i övriga bönenischen, står Olle Hjortzberg.
Ljuskronorna i malm som hänger i kyrkans mittgång är tillverkade 1609 respektive 1670.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
