Västergarn kyrka

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av en enda byggnadskropp som utgjort koret till en planerad, större kyrkobyggnad. I norra väggen är ursparade dels en vindstrappa, dels ett mindre välvt rum som används som sakristia.

Fasader och murverk
Väggarna är uppmurade av kalksten och fasaderna är med undantag för den västra väggen oputsade och fogade med kalkbruk. Västgaveln är putsad och vitkalkad med ett överputsat gavelröste av korsvirke. Sockeln är tillverkad av huggen kalksten. Utefter alla fyra ytterväggarna finns insatta dragstag av järn.

Takryttare och yttertak
Yttertaket är täckt med enkupigt tegel på tät bördning. Avvattningsanordningar och garneringar på taket är utförda av kopparplåt.
Takryttaren är täckt av s.k. tornpanel. Höjden till flöjeln är ca 28 m. Under kyrkklockan i takryttaren finns ett plåtklätt klockdäck.

Fönster och andra muröppningar
Fönstren har enkla, blyinfattade glas insatta direkt i de huggna kalkstensomfattningarna.

Portaler
Portalerna (2 st. varav den södra är blind) är huggna av kalksten.

Kyrkorummet täcks av ett kupolartat kryssvalv av kalkstensflis. Sakristiutrymmet är täckt av ett flackt tunnvalv. Väggarna och valvet är putsade med kalkbruk och vitkalkade. Kyrkorummet saknar helt muralmålningar.
Bjälklag och golv
Golvet i kyrkorummet, på altaravsatsen och läktaren är av trä.
Trappor och stegar etc.
Till vinden leder en smal trappa av kalksten.

Den fasta inredningen består av träbänkar i slutna kvarter, predikstol med trappa och baldakin av trä, altare av kalksten och altaruppsats, dopfunt av sandsten, läktare av trä.

Västergarn kyrka har en ovanlig byggnadshistoria såtillvida att den i motsats till de flesta andra gotländska medeltidskyrkor byggdes ett stycke ifrån sin föregångare på platsen, en romansk absidkyrka från 1100-talet. Det vanliga var annars att den nya kyrkobyggnaden uppfördes etappvis runt den gamla. Kyrkan består endast av koret till en planerad ny anläggning, något långhus kom av okänd anledning aldrig till utförande.

Byggnadstiden brukar av konsthistorikerna anges till 1200-talets mitt. Vid slutet av samma århundrade utfördes de förändringar som permanenterade koret som enda kyrkorum. Den tilltänka triumfbågen murades igen och försågs med en ingångsport. Samtidigt ändrades kyrkans fönster och kyrkorummet välvdes. Sannolikt kom då även takryttaren för kyrkklockan till.

De senaste restaureringarna
Den senaste restaureringen utfördes 1994 med arkitekt Jan Utas, Gotlands fornsal, som projektör och Byggnadshyttan på Gotland som entreprenör. Väggar och valv rengjordes och vitkalkades och dragstagen målades med linoljefärg. Trägolvet i kyrkorummet togs upp och skadade träbjälkar ersattes med nya. Bjälkarna lades på plintar av betong, utrymmet ventilerades och befintliga bräder återanvändes. Elinstallationerna byttes ut. Bänkinredningen marmorerades med utgångspunkt från färgspår på de näranog trävita bänkluckorna.

Innan 1994 restaurerades kyrkan 1965-66 efter förslag av arkitekt Olle Karth, Visby. Av de då utförda åtgärderna kan nämnas en omläggning av yttertaket, reparation av puts och fogbruk på fasaderna, invändig rengöring och vitkalkning av väggar och valv, ommurning av altarbordet samt konservatorsarbeten på inventarierna.

Inventarier
Kyrkans mest värdefulla inventarier är dopfunten från 1500-talet, samt predikstolen, altaruppsatsen, bänkinredningen och votivskeppet från 1600-talet.