Bureå kyrka

Långhuset är i det närmaste kvadratiskt och har höga, smala rundbågiga blyspröjsade fönster. Fönstren upptar de tolv apostlarnas attribut som motiv i individuellt utformade masverk. Mot söder finns små, högt placerade, fönster med glasmålningar av Yngve Lundström. Koret, och den vidbyggda sakristian i öster, har oktagonala grundplaner. Kyrkorummet har en sluten karaktär. Väggarna är invändigt slammade och kalkfärgs-målade i en varm beigegrå kulör. Pelarna och väggarna upp till fönsterhöjd är marmorerade och drar mot blå-rosa. Läktarpelarna är laserade i mellanbrunt med dekorationsmålningar i engelskt rött och svart. Interiören är i övrigt rikt dekorerad och symboltyngd med muralmålningar (al secco-teknik) av Yngve Lundström, framför allt i koret, men även takbjälkar, fönsternischer och långhusets valvbågar m.m. är dekorationsmålade. Långhusets innertak är panelklätt och målat i samma kulör som väggarna. Det är välvt på sidorna och längst upp i nocken, samt har ett trappstegsformat parti däremellan. Sidoskeppens tunnvälvda tak är laserade i varmt blått och har blå dekormålade takbjälkar. Kortaket är utformat som ett halvt stjärnvalv. I långhuset hänger sex stora smidda ljuskronor från byggnadstiden. Från valvbågen i koret hänger två smäckrare ljuskronor som är guldfärgade. Belysningen kompletteras genom lysrörsramper uppe i takfrisen, ett slags ljuslådor bakom pelarna, vägglampetter samt två takkronor och golvarmaturer på läktaren. Ursprungliga dörrar är utförda i betsad ek. Golvmaterialet består av grå kalksten i kor, mittgång och sidogångar samt fernissat trä under bänkkvarteren.

Altarskåpet och dess målning, Jesus välsignar barnen av David Wallin, är från kyrkans byggnadstid. På utsidan av altarskåpets dörrar finns ytterligare en målning, Korsnedtagningen av Torsten Nordberg från 195253, som blir synlig när dörrarna stängs. Altarringen är cirkelrund, utförd i trä med ramverk och fyllningar och öppning i mitten. Den praktfulla predikstolen är placerad i ett infällt hörn mellan långhus och kor. Ett tidstypiskt inslag är den särskilda dopplatsen som är placerad i en nisch på södra väggen, som pendang till predikstolen. Den fasta bänkinredningen i kyrkan är indelad i fyra kvarter med öppna bänkrader, olivgrönt laserade bänkar och gavlar med mörkbruna fyllningar och varmt ljusbrungrått ramverk. Orgelläktaren vidgas mot långhusets sidor. Läktarbarriären har två konkavt utsvängda sektioner på ömse sidor om det raka mitt-partiet. Sidopartierna är mot kyrkorummet vattrade i mörkgrönt med gulddekorationer. Mittpartiet är marmorerat. Orgelfasaden är färgsatt på samma sätt, men täckmålad. Sakristian har väggfast skåpinredning och öppen spis i grått samt svagt laserad träpanel i taket med dekorationsmålning i form av en stjärna.

De ändringar kyrkan har genomgått gäller framför allt interiören. Bänkarna, som ursprungligen var brunt ekbetsade, målades om till nuvarande färgsättning 195253. David Wretlings triumfkrucifix, som hänger i valvbågen mot koret, tillkom 1955. Orgeln byttes ut 196667 och den gamla orgelfasaden flyttades då fram en aning. 1977 ändrades entrédelen/bakre delen av kyrkan då sidoskeppens bakre bänkrader och även två av de mittersta bänkraderna togs bort och väggen mellan entrédelen och kyrko-rummet förlängdes åt sidorna. I den östra delen av foajén tillkom RWC och ett städutrymme. De nya väggpartierna mot kyrkorummet är inte så störande. Att de nya dörrarna utförts i betsad furu och att trägolvet ligger som en till synes omotiverad yta i stengolvet bakom det mittersta bänkkvarteret, är mer synbara effekter av ändringen. 1979 kompletterades belysningen på ett diskret sätt med lysrörsramper i takfrisen. Den negativa effekten av dessa visar sig dock genom ett avvikande uppåtriktat blåvitt sken. Tre korta bänkrader i långhusets nordvästra del demonterades 1995 för att ge plats till ett utrymme för barn. Vid detta tillfälle demonterades också de längsgående korta bänkarna i sidoskeppens främre del mot koret. Manöverbordet intill pelaren i kyrkorummets nordöstra del installerades 1991. En bänkrad längst fram i mitten togs bort 1994 och en ljusbeige heltäckningsmatta lades in där. Längst fram på östra sidan byggdes en trappa ned till källaren och delar av bänkgavlarna återanvändes på ett inte helt lyckat sätt som skrank runt trappan. Den tillskapade öppna ytan på västra sidan upptas av bl.a. en kororgel. Uppvärmningen har ändrats flera gånger. Ursprungligen värmdes kyrkan med ångvärmeledning med lågtrycksånga från ett eldningsrum under koret. 1938 ersattes detta av en kombinerad olje/ved-panna och nya radiatorer i samma läge som de gamla. Uppvärmningen kompletterades 1984 med en elpanna. 2002 installerades bergvärme, anslutet till radiatorerna från 1938. Brand- och inbrottslarm installerades 2003, läktarbarriären höjdes 2010 och trägolvet under bänkarna slipades försiktigt och fernissades om 2012. Ett räcke av mässing tillkom mitt på kortrappan någon gång mellan 19751980. Det monteras tillfälligt när det är nattvardsgång men demonteras däremellan. Räckets utförande är inte anpassat till kyrkorummets karaktär.

Kyrkan är ritad av Fredrik Falkenberg och uppförd 191720. Den är utformad som en treskeppig hallkyrka i mörkrött, handslaget tegel i munkförband och med mönster-murningar. Koret är placerat mot söder och tornet, som är försett med lökkupol och spira, mot norr. Sockeln är utförd omväxlande i natursten och tuktad sten. Taket är svagt brutet utåt och takfallen över långhuset täcks av lertegel medan tornet är spånklätt. Yttertaket lades om 1987 med enkupigt lertegel i likhet med det gamla. Från takfoten sticker karaktäristiska vattenutkastare ut i samma vinkel som taket. I övrigt bör tornets originalurverk från kyrkans byggnadstid noteras som en värdefull detalj.
Det utbyggda entrépartiet mot norr omges av två trapphus som leder upp mot läktaren och tornet. Vapenhuset, eller rättare vestibulen, som är avskild från kyrkorummet genom en vägg, vidgar sig därefter mot de östra och västra sidorna. De invändiga väggytorna utgörs här av obehandlat tegel.