BINGSJÖ KYRKA

Kapellbyggnaden har ett kvadratiskt, konformigt torn klätt med tjärade spån, i kontrast till ett ganska brett långhus med sadeltak och ljusa panelfasader. I tornets övre del finns ett vitmålat band av fönster och ljudluckor, samt en fyrsidigt klocksvängd huv, krönt med kupol och spira.

Långhusets väggar är knuttimrade. Dagens fasader och fönstersnickerier tillkom vid en ombyggnad 1971-72, efter tilläggsisolering. I enlighet med byggmästare Erik Gisslars ritningar uppsattes en stående panel med profilhyvlade lockbräder. Linoljefärgen som ströks vid den senaste ommålningen 1991 har lakats ur så att panelen blivit tämligen väderbiten.

Fönsteröppningarna är stickbågiga och har fönster med täta spröjsverk som målats engelskröda. Sadeltaket täcks av spån med rak underkant, strukna med trätjära. I förlängningen av östra gaveln finns en lägre tillbyggnad där sakristian är inrymd, samt nedgång till en betonggjuten källare. I sakristians södra takfall finns en tegelmurad, vitrappad skorsten.

Bygden räknar sitt ursprung till 1600-talet, då invandrade finnar koloniserade området. Årliga gudstjänster ägde rum här, men vanligen var nybyggarna hänvisade till församlingskyrkan i Rättvik fem mil bort. Från 1730-talet kunde Bingsjöborna alltmer använda det närmare belägna Boda kapell. År 1792 fick byn slutligen ett eget bönhus, vilket biskopen ställt som villkor för att tillåta en begravningsplats. Det uppfördes av liggtimmer med halsade knutar, invigdes den 29/7 1792 men var då långtifrån färdigställt. Åren som följde insattes fönster, fasaderna rödfärgades och inre målning skedde. En avlagd predikstol inköptes från Vika församling och altarprydnaden tillverkades av ett epitafium från Rättvik. Torn med spira byggdes till 1797 och utrustades med en omgjuten klocka som förut hängt i Rättviks kyrktorn.

Under följande decennier ökade områdets befolkning så snabbt att kyrkostämman på våren 1864 beslutade att bygga ut korsarmar på sitt kapell. Snart ändrades beslutet till att gälla en radikal ombyggnad/rivning av befintlig byggnad. Bygget skedde dels med det gamla kapellets timmer, dels med timmer från en byggnad som stått i Svabensverk. Den 10 juli 1864 hölls första gudstjänsten i det förnyade kapellet, försett med två rader bänkstolar. Inredningssnickerierna var troligen målade i olika gröna toner och på läktarbarriären fanns bibliska målningar, överförda från det tidigare kapellet. Bakom koret inrymdes en eldstadsförsedd sakristia. Två år senare byggdes tornet ut till dagens storlek.

Vid upprustning 1881 blev kapellets ytterväggar klädda med en spåntad panel, stående till fönsterhöjd och ovanför liggande, vilken målades med vit oljefärg. Även invändigt målades vitt på altare, predikstol och orgelläktare. En mer omfattande, öppen bänkinredning tillkom, vilken ådrades. I första hälften av 1890-talet fick kapellrummet sina första värmekällor, två järnkaminer. En läktarorgel som tillhört Svärdsjö kyrka kom på plats 1906. Runt orgelverket från 1738 byggdes en ny fasad av lokale snickaren Jonas Nylander.

I en ämbetsberättelse den 21/4 1921 rapporterades att kapellets tak var otätt och tornet murket. Yttre reparationer följde tämligen omgående och pågick med uppehåll till 1925. En stor inre förnyelse vidtog 1932, ledd av arkitekt Magnus Dahlander och pastorn Gunnar Ekström. Då revs de befintliga golven upp för lagning av bottenbjälklagen, samtidigt som värmeledningar lades ner. En vedeldad panna installerades i en nybyggd betongkällare under sakristian. Kapellets inredningssnickerier ommålades i olika gröna nyanser, med härledning av de äldre färgskikt som konservator Oskar Svensson spårade på predikstol och altarring. Denne borttog även läktarens vita färg och förgyllningar från 1881, så att underliggande bibliska målningar från 1841 kunde restaureras. Ljus, matt oljefärg ströks över valvets och väggarnas paneler. I sakristian användes istället limfärg.

1960-61 var kapellets värmepanna uttjänt och istället installerades elvärme. Vid inre renovering två år senare rengjordes kapellrummets valv och väggar från sin 30 år gamla, kraftigt avflagnade oljefärg. I enlighet med program av konstnären Jerk Werkmäster blev panelerna sedan laserade med tempera, som visat sig vara mer beständig. Inredningssnickerierna ommålades till nuvarande utseende, med marmorering och stänkmålning som dekorativa inslag.

Vid en stor yttre renovering 1971-72 borttogs 1881 års spåntade fasadpanel, för att väggarna skulle tilläggsisoleras. Till de nya fasaderna valdes en stående panel, med breda, profilerade locklister. Även helt nya fönstersnickerier insattes, fast med likadan spröjsindelning som i de tidigare. På taket lades nuvarande spån.

Den senaste stora insatsen utfördes 1990, då stommen förstärktes med de tvärgående dragstag, som genomkorsar kapellrummet. Dessutom förstärktes takstolarna närmast gavlarna.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Bingsjö - Dådrans kapellarkiv (BIKA)
O I a 1: Handlingar angående 1932 års upprustning
O I a 1: Handlingar angående 1960-61 års värmeinstallation
O I a 1: Handlingar angående 1963 års inre renovering
O I a 1: Handlingar angående 1971-72 års yttre renovering
O I a 1: Handlingar angående 1990 års förstärkningsarbeten

Västerås stifts arkiv (VS)
Västerås domkapitel E V a: 28, berättelse 1921
Västerås domkapitel E V a: 28, berättelse 1928
Västerås domkapitel F III A: 35, visitation 1868
Västerås domkapitel F III A: 36, visitation 16-17/6 1888
Västerås domkapitel F III A: 38, visitation den 30/6-1/7 1894

Litteratur
Forsslund, Karl-Erik: Boda och Bingsjö/Med Dalälven från källorna till havet, del 1 bok 7/ Stockholm: Åhlén och Åkerlunds förlag AB 1922
Garmo, Sune: Bingsjö kapell, nr 42 Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1992
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990

Övriga tryckta källor
Falukuriren 1963-11-13: Artikel om genomförd inre renovering

Se också bifogad PDF.

Inträde till kapellet sker på tornets västra sida, genom en bred bräddörr, klädd med fururomber. Strax söder om denna finns också en smal dörr, infälld i tornets spånfasad, för uppgång till klockvåningen.

Vapenhuset har skurgolv och en ursprunglig beklädnad av handhyvlade bräder i väggar och tak. Väggarna är strukna med tunn oljefärg i ljust röd nyans och taket är gråvitt. För övrigt består inredningen av enkla, väggfasta sittbänkar. Mot kyrkorummet leder en pardörr med ljusgrå ramstycken och utanpåliggande, gråblå fyllningar, samt överljusfönster.

Kapellrummet har till stor del handhyvlade, äldre eller ursprungliga snickerier, sedan 1963 dekorerade i allmogestil efter konstnären Jerk Werkmästers anvisningar. Genomgående ligger skurgolv av kilsågade bräder. Väggarna och ett relativt flackt tunnvalv har klätts med breda bräder, fästa med smidd spik och laserade med ljus tempera. Bänkinredningen är öppen, har rektangulära, gråmålade gavlar, samt mörkare grå/gråblå ryggar och sitsar. Längst fram finns spegelindelade bänkskärmar, ljust stänkmålade mot en mörkblå grund.

Läktaren över kyrkorummets västra del bärs i mitten upp av sex fyrkantiga, ljust laserade pelare. Läktarbarriären har framskjutet mittparti och består av ett ramverk med fyllningar. I mittpartiets tre och dess två på bägge sidor flankerande fyllningar finns målade motiv ur bibeln, troligen verk av tapetserargesäll Jon Andersson 1842-43. Barriärens överkant avslutas med en kraftig, profilerad list. Läktarorgelns fasad, tillverkad 1906 av lokale snickaren Jonas Nylander, består av ett mittparti med rundbåge och spetsbågar på var sida, dekorerade med sågad ornamentik. Målningen har skett i en gråvit ton, samt slagmetall på listprofilerna.

Det fullbreda koret ingår helt i kyrkorummet. Predikstolen på norra sidan tillverkades 1634, avsedd för Vika kyrka. Den tresidiga korgen är rikligt smyckad med sniderier, målade i starkt blått, grönt, rött och guld. Det enklare skurna ljudtaket tillverkades troligen på orten i slutet av 1700-talet, efter att predikstolen kommit hit.

Altaruppsatsen som ligger upphöjd ett steg har ett altare av stående, helt obehandlad panel. Ovanför altaret ses Jerk Werkmästers målning Jesu inridande i Jerusalem. Målningen flankeras av svarvade, blåmålade och förgyllda kolonetter vilka bär upp en arkitrav med skurna och målade figurer. Framförvarande altarring är femsidig och spegelindelad, med blåmålat ramverk. Mitt- och sidostyckenas fyllningar har en röd stänkmålning, medan hörnfyllningarna marmorerats.

På båda sidor om altaruppsatsen leder breda, stänkmålade spegeldörrar in till sakristian, som är något smalare än kyrkorummet. Väggarnas paneler är här stänkmålade mot en ljusblå botten, medan taket är laserat med tempera. I nordost finns en vitkalkad öppen eldstad.