ASKEBY KYRKA

ASKEBY KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger i utkanten av Askeby samhälle ca 10 kilometer öster
om Linköping. Kyrkogården ligger i ett svagt höjdläge och har en oregelbunden rektangulär
planform i östvästlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens västra del och är orienterad i
östvästlig riktning med koret i öster.

Askeby kyrka
Askeby kyrka uppfördes av sten i mitten av 1100-talet, sannolikt på kungligt initiativ. På
1180-talet överläts kyrkan till cistercienserorden, som grundade ett nunnekloster här. Det
ovanligt långa koret byggdes till på 1400-talet i tegel med strävpelare. Efter en brand i början
av 1600-talet återstår endast två våningar av tornet. Omfattande restaureringar 1913 och 1951
har satt sin prägel på kyrkorummet. Kyrkans fasader är putsade och taket är belagt med spån.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Gravplats nr 1-466
Kyrkogården saknar kvartersindelning och omfattar gravnummer 1-466. Numreringen startar
söder om kyrkan. Numreringen löper sedan runt rygghäckarna i kyrkogårdens östra del och
fortsätter längsmed norra kyrkogårdsmuren för att avslutas vid minneslunden.

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger i direkt anslutning till kyrkan som ligger i ett svagt höjdläge. Den har en
oregelbunden kvadratisk utformning, kyrkan ligger i kyrkogårdens nordvästra del.
Kyrkogården omgärdas av askar som främst står innanför bogårdsmuren som omgärdar
kyrkogården. Kyrkogården karaktäriseras idag av rygghäckar av idegran i nordsydlig riktning.
I det nordöstra hörnet finns ett fåtal grusgravvårdar omgärdade av buxbom. Området norr om
kyrkan har historiskt sett inte använts för begravningar, det är först under de senaste
decennierna som området tagits i anspråk för ändamålet. Området söder om kyrkan domineras
av lämningar av klostret och sentida markeringar av detsamma samt en gravvård över
Andreas Lindbloms föräldrar.

Omgärdning
Väster: muren är kallmurad med en höjd av ca 0,5 m, lagd i två relativt jämna skift. En
fristående modern mur finns mellan kyrkans västgavel och en bod i kyrkogårdens sydvästra
del. Muren är murad av kalkstenskvadrar, kalkstensskivor ligger ovanpå den ca 0,4 m höga
muren. De låga murarna söder och norr om kyrkan utgör ingen tydlig avgränsning mellan
kyrkogården och gårdsplanen till församlingshemmet.
Norr: muren är kallmurad med en höjd av 0,7-1,0 m, lagd i relativt jämna skift. I det nordöstra
hörnet fortsätter den norra muren även förbi hörnet. Enligt bogårdsinventeringen, Linköpings
stift 2004, har det nordöstra hörnet legat längre österut innan kyrkogårdens östra del
omarbetades.
Öster: muren är kallmurad av fältsten, höjd ca 1,0-1,2 m.
Söder: muren är kallmurad med en höjd av ca 1,3 m lagd i relativt jämna skift. Ca 8 meter
öster om grindöppningen övergår muren i en stödmur. Väster om klockboden finns ingen
bogårdsmur utan kyrkogården avgränsas av ett enkelt rödfärgat plankstaket.

Ingångar
Öster: muröppning.
Söder: dubbelgrind i järnsmide med lodräta spjälor. Dekoren består av två slingrande ormar
som på vartdera grindbladet välkomnar besökaren. Grindens spjälor smyckas och förstärks
av ovaler. Dubbelgrinden är från 1800-talet. Grindstolparna är olika i storlek men i liknande
utförande, kvadratiska av släthuggen granit och svagt avsmalnande mot det avfasade krönet.
Väster: muröppning.

Vegetation
Väster: här saknas trädkrans i kyrkogårdens direkta närhet. Församlingshemmets gårdsplan är
bevuxen med flera stora träd.
Norr: sju askar i trädkransen, träden står innanför bogårdsmuren. Några av askarna är till
synes yngre än andra. Mellan träden växer en buxbomshäck.
Öster: tre askar i trädkransen, träden står innanför bogårdsmuren.
Söder: väster om grinden står tre oxlar innanför bogårdsmuren, grindöppningen markeras av
ytterligare av två askar. Öster om grinden har det tidigare vuxit fem askar innanför
bogårdsmuren. Dessa är borttagna, delvis på grund av att de underminerade stödmuren. Tre
nyplanterade askar står ett tiotal meter söder om bogårdsmuren.
De två askar som står vid vardera grindstolpen i den södra grindöppningen är kraftiga och
ålderdomliga, de är mycket karaktärsskapande för ingången till Askebys kyrkogård.
Rygghäckar av idegran i nord/sydlig riktning. Samtliga idegranshäckar är klippta med en
konform, något som idag är karaktärsskapande för Askebys kyrkogård.

Gångsystem
En grusgång med naturgrus löper från den södra ingången runt kyrkobyggnaden, i väster
sammanfaller grusgången med församlingshemmets grusade gårdsplan. Grusgången fortsätter
runt det område som karaktäriseras av idegransrygghäckarna och ansluter till grusgången vid
den södra grindöppningen.

Gravvårdstyper
Området söder om kyrkan domineras av en grusgrav omgärdad av en hagtornshäck, där
Andreas Lindbloms föräldrar, prosten Christian och hustrun Anna vilar. Andreas Lindblom
var bland annat lärare i konsthistoria vid Stockholms universitet och styrelseman för Nordiska
museet och Skansen. Man kan även säga att hans verk och engagemang för heliga Birgitta är
upptakten till all forskning som genomförts i ämnet. Gravvården består av ett stort
kalkstenskors på ett fundament av svart granit. I gravplatsens bakre del står två kalkstenar,
rikt ornamenterade med vinrankor, eventuellt murgröna. I stenen är en marmorskiva infälld
som namnbricka, stenarna kröns av var sitt kors av marmor. Norr om denna gravvård står en
obelisk på ett krönt fundament. Den här typen av gravvård har tidigare varit vanlig på
Askebys kyrkogård, idag finns bara denna kvar. Öster om kyrkan har det tidigare funnits en
mängd grusgravar med stenomgärdning, idag finns det ett tiotal gravvårdar som fortfarande
har kvar sin bas för omgärdningen. I kyrkogårdens sydöstra hörn står en s k bautasten. I
nordöstra hörnet, längsmed bogårdsmuren, finns idag flera grusgravar omgärdade av
buxbomshäckar.

Minneslund
I kyrkogårdens nordvästra del finns en minneslund inramad av en ca 0,7 m hög tujahäck.
Minneslunden är delvis anlagd med gatsten, med plats för vaser och ljus. Vid minneslundens
ingång står tre ornäshängbjörkar.

Byggnader
Söder om kyrkan står en klockbod, delvis på/vid ruinrester av klostret, under byggnaden finns
också en källare. Byggnadens locklistpanel är rödfärgad, tälttaket är spånklätt och kröns av en
spira.

Övrigt
Utanför, lutade mot östra kyrkogårdsmuren, står ett 30-tal undanplockade gravvårdar. Flera av
dessa gravvårdar kommer från den tidigare allmänna linjen, idag finns inga spår av densamma
på kyrkogården.
Väster om kyrkan står en minnessten av granit, RAÄ 240, med följande inskription: I jorden
omkring denna plats gömmas grundmurarna av Askeby kloster. Tre och ett halvt århundrade
verkade här klostersystrar tillhörande den helige Bernhards orden. Requiescant in pace.
Askeby församling reste vården MCMLV (1955).
Området har informativ skyltning om det tidigare klostrets historia och dess utbredning på
platsen, något som också visas söder om kyrkan genom att klostrets yttre murar idag markeras
av sättgrus. Belysning finns runt den grusgång som går närmast kyrkan, lyktstolparna har en
äldre utformning.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums
topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från
Lantmäteriets webbsida.
Kyrkogården har sedan medeltid vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
Redan på en geometrisk avmätningskarta från 1698 finns den rektangulärt oregelbundna
kyrkogården utritad, med en tydlig avgränsning runt kyrkan. Material i kyrkogårdens
omgärdning redovisas ej, inte heller öppningar i densamma. Men den utbredning som
kyrkogården har är tillsynes samma som kyrkogården har idag. Enligt Linköpings stifts
inventering av bogårdsmurar saknas medeltida murar vid kyrkogården. 1700-talsmurverk
finns i den östra kyrkogårdsdelen. Grinden i den södra grindöppningen är från 1800-talets
början. På häradsekonomiska kartan 1868-1877 redovisas kyrkogården med samma
utbredning som på tidigare karta. Nu markeras också en trädkrans innanför kyrkogårdsmuren i
söder, öster och norr.
Ett fotografi från 1900-talets början visar en del av kyrkogårdens östra del. Kyrkogården är
bevuxen med gräs och ganska enkla gravvårdar står närmast kyrkans östra del, kanske är det
en del av den s k allmänna linjen som börjar förekomma på 1700-talet men var vanlig framför
allt från 1800-talets mitt till 1960-talet. Där begravdes de avlidna en och en radvis, vilket
kunde innebära att äkta makar fick sina vilorum långt ifrån varandra. Ytterligare ett fotografi
taget under 1900-talets mitt visar att kyrkogårdens karaktär ändrats. Nu omgärdas flera
grusbelagda gravar med stenram. Under 1980-talet ändrades detta, området öster om
kyrkogården gräsbelades och rygghäckar planterades i rader som sträcker sig i nordsydlig
riktning. Området norr om kyrkan har inte använts för begravningar i Askeby förrän under
senare delen av 1900-talet, vilket också årtalet på gravvårdar som står där idag visar. Under
1990-talet anlades en minneslund i kyrkogårdens nordvästra hörn.

I bokverket Sveriges Kyrkor från 1921 finns en beskrivning av kyrkogården i Askeby. Träden
i trädkransen, askar och lönnar, planterades 1825 och ersatte då en granhäck från 1776.
Bogårdsmuren uppfördes 1776. Dessförinnan omgavs kyrkogården av ett träplank, vars
underhåll var fördelat på sockenmännen, enligt särskild lista.
Till kyrkogården fanns 1921 två ingångar, en i norr och en i söder, båda med höga stolpar av
granit. I den första öppningen fanns trägrindar, i den senare två vackra grindar av smidesjärn
utförda 1819.

På kyrkogården fanns 1921 fortfarande ett antal stilfulla gravvårdar i trä i form av en bräda,
upptill något dekorerad. Ett antal vackra gravvårdar av smidesjärn, rikt utsirade,
huvudsakligen från 1793-1865, förvaras i kyrkan.

FÖRSAMLING 1995 - ASKEBY

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 529, 1900: 590, 1995: 679

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger högt på en väl avgränsad kulle med vida utblickar över det fornlämningsrika sprickdalslandskapet 10 km öster om Linköping. Tidigare fanns här ett medeltida nunnekloster. Numera är kyrkan omgiven av ett mindre villasamhälle som också innehåller en del jordbruksfastigheter. Bland alla de byggnader som haft anknytning till kyrkan märks församlingshem (f d prästgård), pastorsexpedition (f.d. arbetarbostad), klockbod, kyrkvaktmästarbostad, museum samt skola och lärarbostad. Miljön är riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har ett rektangulärt långhus, ett långsmalt tresidigt brutet korparti med vidbyggd sakristia i norr, och en korsarm mitt på södra sidan. Kyrkans murar består av kluven gråsten, förutom i koret där de är av tegel. Vid 1100-talets mitt hade kyrkan västtorn, långhus och två korsarmar med absidioler mot öster samt ett smalare högkor, vars östliga avslutning är okänd. Det gamla koret ersattes av det nuvarande, tresidigt avslutade korpartiet troligen omkring 1400. Sakristian är sannolikt också senmedeltida. Av tornet återstår efter 1609-års brand bara två våningar. Bottenvåningen består av ett kvadratiskt, kryssvälvt rum inrett som kapell med en rundad altarnisch i östväggen. På var sida finns ett par tunnvälvda, långsmala kamrar. Andra våningen nås genom trapplopp i sidomurarnas väggar. Denna våning innehåller två rum, varav ett kvadratiskt mittrum av samma typ som i bottenvåningen, även här med altarnisch. Under hela klostertiden, d.v.s. fram till omkring 1530, användes kyrkan gemensamt av systrarna och församlingen. När klostret lades ner 1527 flyttade församlingen in i det rymliga koret, medan det gamla lång-huset fungerade som vapenhus. På 1770-talet iordningställdes det för att nyttjas som sockenmagasin. Den norra korsarmen revs tillsammans med andra utbyggnader 1876-77, medan den södra bibehållits. Långhusets västra del avskärmades med en tegelvägg vid samma tillfälle. I denna del av kyrkan finns idag ett museirum inrättat. År 1913 rensades de f.d. tornet från senare inredningsdetaljer och botten-våningen inreddes till gravkapell.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De putsade fasaderna livas av rundbågsfriser och korpartiets strävpelare. Det långsträckta kyrkan samt det nedmonterade västtornet täcks nu av ett sammanhängande sadeltak, valmat i öster. Korpartiet från omkring 1400 valvslogs från början, medan övriga valv slogs först 1444 av murmästaren Mattias Johansson. Kyrkorummet restaurerades senast 1991, dessförinnan 1951 då de medeltida målningarna frilades, och exteriören 1970. Dagens altarprydnad är en pietàgrupp från 1400-talets främre hälft. Den föregicks sedan 1823 av en skärmvägg med allegoriska målningar över Tron, Hoppet och Kärleken samt en altarpredikstol, till vilken användes korgen från Niclas Österboms predikstol från 1763. En tid fanns också en altartavla av G.A. Engman från 1854. Före 1823 pryddes altaret av lösa altarskåpsfigurer av olika ålder skänkta 1732 och inköpta från Örtomta. Bänkinredningen är från 1830 och moderniserades 1951.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkans ena dopfunt är från 1200-talet, den andra är gjord i mässing och tillkom 1693. Kyrkans medeltida triumfkrucifix dateras till 1400-talets senare hälft.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Askeby kyrka uppfördes av sten i mitten av 1100-talet, sannolikt på kungligt initiativ. På 1180-talet överläts kyrkan till cistercienserorden, som grundade ett nunnekloster på platsen. Det ovanligt långa koret tillbyggdes på 1400-talet i tegel med strävpelare. Kyrkan tjänade såväl sockenborna som klosterorden. Klostret raserades på 1500-talet. Efter en brand i början av 1600-talet återstår endast två våningar av tornet. Kyrkans fasader är putsade, men inte färgsatta och taket är belagt med spån. Kyrkan har flera ingångar, varav huvudingången är förlagd på norra sidan. De spetsbågiga fönsteröppningarna är delvis försedda med gjutjärnbågar från 1876 och kopplade bågar med antikglas i blyspröjs från 1951. Omfattande restaureringar 1913 och 1951 har satt sin prägel på kyrkorummet.

Kyrkomiljön
Kyrkan är högt belägen med vida utblickar över det fornlämningsrika sprickdalslandskapet. Söder om kyrkan finns några murrester från ett cisterciensiskt nunnekloster, som grundades på 1180-talet och raserades på 1500-talet. På en av murarna är en klockbod uppförd 1817. Strax väster därom finns två timrade bodar, som enligt uppgift uppfördes på 1890-talet som sockenmagasin. Den södra boden är numer museum. Söder om kyrkogårdsmuren ligger några skolbyggnader, däribland en byggnad uppförd 1924 med rödfärgade fasader under brutet sadeltak. Strax intill ligger en f d lärarbostad från 1871 med reveterade vita fasader och tillhörande ladugård. Väster om kyrkan finns mangårdsbyggnaden till den f d prästgården, vilken sedan 1982 har funktion som församlingshem. Prästgården är uppförd 1872 och utgörs av en välbevarad panelklädd byggnad med sexdelad plan. Norr om prästgården finns även ett löneboställe från 1942. Till byn hör förutom prästgården även två gårdar, Östergården och Norrgården. Den förstnämnda var tidigare gästgiveri. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur av olika ålder och utförande. I söder finns en kyrkogårdsgrind med smidesgrindar från 1800-talets början. En klockbod är placerad på kyrkogårdens södra sida. Den har en kvadratisk grundplan med fasaderna täckta av en rödfärgad lockpanel. Den norra sidan har bevarat en äldre bred lockpanel, medan de övriga sidorna försågs med ny panel 1991. Ingången är förlagd till den norra sidan. En stentrappa leder upp till dörren som, liksom luckorna, är klädda med svartmålad stående panel. I den höga sockeln på västra sidan finns även en dörr med tjärad stående panel. Topptaket är belagt med spån. Klockboden är enligt uppgift uppförd 1817. Den står på delar av klostermurarna, som har täckts in med ett skyddande tak med spånbeläggning. Taket kröns av en vindflöjel med ett årtal, som kan utläsas 1709. Kyrkans två klockor hänger i klockstapeln. De är båda från 1817 och är gjutna av Jonas Fries i Jönköping.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.