Interiör
Genom västentrén nås en tunnvälvd förhall i tornets bottenvåning. Golvet är belagt
med rektangulärt tegel i varierande rödbruna kulörer i fiskbensmönster. Väggar och
valv är putsade och vitkalkade. Via välvda och djupa nischer med rakt avslutade fyllnadsdörrar
av kalkskurad furu nås torntrappan i söder och ett mindre vaktmästeri/förråd
med elcentral i norr. Västportens vitmålade insida har åtta fyllningar per dörrblad.
På insidan av murverket sitter en pardörr av lutad furu med hamrat blyspröjsat glas,
vilket bildar ett mindre vindfång där golvet är belagt med granit och en nedsänkt matta.
I förhallens sydvästra hörn står en medeltida vigvattenskål, i övrigt har rummet fast
inredning i form av kombinerade klädhängare och hyllor med inbyggd förvaring för
stolar. En stor korgbågig muröppning utan dörrar öppnar i öster upp mot kyrkorummet,
där den tidigare tröskeln, en avlång svart sten infälld i tegelgolvet, markerar
platsen för entrén innan tornets tillkomst. Förhallens gestaltning inklusive tunnvälvningen
härstammar från Erik Lundbergs restaurering, förvaringsmöblerna har dock
tillkommit någon gång efter 2006.
Långhuset har golvbeläggning av tegel lika förhallens och vitputsade väggar och valv.
Den delvis slutna, delvis öppna bänkinredningen står på svagt upphöjda brädgolv
av oljad ek. Den västra travéen som utgörs av det troligen romanska tornets nedre
våning är slaget med ett kryssvalv vars ribbor har fyrkantig profil. Övriga travéer är
sedan valvslagningen på 1400-talet indelade i två skepp, en lösning som förekommer
i ett mindre antal skånska medeltida landsortskyrkor som var så pass stora att stilriktiga
gotiska valv inte lät sig göras utan centralt placerade valvpelare. Kryssvalven har
fyrkantiga ribbprofiler och spetsbågiga sköld- och gördelbågar som vilar på oktagonala
pilastrar och mittpelare med kraftiga baser och enkelt profilerade kapitäl. Östra mittpelaren
saknar bas. Södra sidan bryts upp av ett stort rundbågigt fönster per travé. De
kopplade bågarnas insidor är vitmålade. Norrsidans enda fönster i västra travéen har
sedan 1984 glasmålningar av Erik Olsson i kraftiga blå, röda och gula kulörer.
Första travéen upptas till stor del av orgelläktaren i kalkskurad furu med förgyllda
detaljer som skjuter ut från en valvöppning mot tornet. I framkant finns fyra robusta
pelare med avfasade hörn, av vilka de yttre bär upp bjälkar som i bakkant vilar i murverket
och de inre är försedda med konsoler som fördelar lasten från kortare bjälkar.
Barriären utgörs av ett gallerverk med snedställda paneler som bryts upp av två ryggpositiv
till orgeln. Barriären har en sentida förhöjning av dubbla rep i smidesstolpar.
I den andra travéen leder den ursprungliga nordportalen till vapenhuset. Mot kyrkorummet
utgörs portalen av en rakt avslutad nisch med rundbågig öppning, i vilken
hänger ett rakt avslutat dörrblad i svartmålad ek, vars insida har kraftiga bandgångjärn
och utanpåliggande låskista. Ovan portalen hänger ett medeltida triumfkrucifix och
strax öster därom finns en kalkmålning i form av ett konsekrationskors under en
romansk fönsteröppning som delvis döljs av valvkappan. I söder markeras platsen för
sydportalen av två av omfattningens frilagda sandstenskvadrar. På tredje travéens norra
vägg återfinns en kalkmålning med sällsynt motiv, ett så kallat livshjul där livsloppet
framställs i åtta rundlar kring en central memento mori-bild med två gestalter som tolkats
som den levande och den döde kungen. Målningen tros ha utförts under 1200-talets
sista fjärdedel och konserverades och retuscherades relativt hårt vid friläggning på
1950-talet av konservator Osvald Owald. Kalkmålningar finns även på mittpelarna,
bland annat en biskopsfigur med mussla i kräklan samt en kvinnofigur som tolkats
som S:ta Barbara. På östra väggen finns fragmentariska målningar vars motiv bör varit
kopplade till sidoaltaren men idag bryts av den rundbågiga triumfbågen.
Koret har tre steg högre golvnivå och nås via en trappa som liksom golvbeläggning är
utförd av ljusgrå pikhuggen kalksten. Väggar och valv är vitutsade, kryssvalvets ribbprofiler
kvadratisk och vilar tillsammans med de spetsbågiga sköld- och gördel bågarna
på knippepilastrar med enkelt profilerade vederlag. I varje valvkappas svickel finns en
vitmålad järnring. De båda fönstren är lika långhusets. Under koret finns ett tunnvälvt
och putsat gravvalv för ägarfamiljerna på Maglö herrgård som sedan 1929 är tillslutet.
Nedgången fanns tidigare genom en lucka söder om östra mittpelaren.
Absiden åtskiljs från koret av en spetsbågig tribunbåge och har en golvnivå som är två
låga steg högre än korets. Ytskikt är utförda lika korets. Utrymmet är slaget med ett
hjälmvalv. Direkt innanför tribunbågen syns två konsoler eller anfangstenar av sandsten
med huggen tandsnittsliknande dekor. Det romanska östfönstret är sedan Lundbergs
restaurering återupptaget och prytt med av glasmålningar av sösdalakonstnären
Karl-Einar Andersson, en triptyk med stiliserade framställningar av Jesus i Getsemane,
Korsfästelsen samt Uppståndelsen alternativt Himlafärden.
Det medeltida vapenhuset har golv av oktagonalt gult och rött klinker med kvadratiska
mellanstenar. Mot de vitputsade väggarna står tre äldre gravhällar fastklamrade
och i sydvästra hörnet finns murade och putsade sittbänkar. Taket har synliga bjälkar
och vitputsad blindbotten. Ytterportens insida är gestaltad lika utsidan, med stående
ekpanel med nitar och dekorativa gångjärn och lås i smide. Den romanska nordportalen
har mot vapenhuset profilerad omfattning i sandsten och det svartmålade sannolikt
medeltida dörrbladet av ek är klätt med plåt och nitar. Mot sakristian som är inredd i
vapenhusets östra del leder en snarlik dörr som troligen ursprungligen suttit i långhusets
sydportal. Rummet är möblerat med bord och lösa stolar samt ett textilskåp. På
väggarna hänger snidade adelsvapen och en oljemålning på duk med motivet Nattvarden.
Sakristian har golv av rektangulärt rött tegel. Väggarna och det plana innertaket
är vitputsade. Dörrar i furu lika förhallens leder till wc, förråd och en liten hall, där
också vapenhusets vind nås genom en lucka i taket.
Via trappan från förhallen nås tornets övre våningar och kyrkvinden. Första våningen
utgörs av orgelläktarens bakre del som täcks av ett vitputsat bremervalv samt ett
mindre rum i norr med utställningsmontrar. Tornrummet på nästa våning, med gjutet
golv, vitputsade väggar och tak med öppet bjälklag, där bärande delar i klockbockskonstruktionen
är synliga. Rummet fungerar som museum med ett stort antal äldre bevarade
inventarier (se vidare Inredning och inventarier). Klockvåningen med obehandlade
golvtiljor och vitputsade väggar domineras av klockbocken i furu. I taket som utgörs av
furubräder på öppet bjälklag finns en lucka vidare upp under tornhuven. Från tornvåningen
nås vindarna via en spetsbågig muröppning med gråmålad trädörr. Långhusets
takstolskonstruktion i ek kompletterad med furu härstammar från minst tre perioder,
där 1130-talet och 1380-talet utgör två äldsta säkerställda. I gavelmuren mellan långhus
och kor återfinns den bindbjälke vars dendrokronologiska datering ligger bakom
kyrkans troliga uppförandetid på 1130- eller 1140-talet. Korets takstolar har troligen
genomgått färre förändringar. Bindbjälke nummer två och fem från väster har daterats
till en tioårsperiod kring 106364 och antas vara återanvända från en äldre byggnad.
Absidens skrädda eksparrar är inte daterade men är sannolikt också medeltida.
Inredning och inventarier
Altaret i absiden utgörs av ett blockaltare murat av kvaderhuggen och delvis slammad
kalksten som vid Lundbergs restaurering frilades och restaurerades efter att tidigare
varit inmurat. Uppgifter finns om att kvadersten som påträffades vid golvsänkningen
användes vid restaureringen och att en relikask som hittades under tribunbågen
placerades under den nya altarskivan av sandsten. I långhuset norr om triumfbågen
finns rester av ett Mariaaltare och söder därom var tidigare predikstolen placerad på
resterna av ett allmogealtare.
Altaruppsatsen av snidat och polykromt bemålat trä är sedan Lundbergs restaurering
flyttad från altaret och hänger nu på långhusets norra vägg. Den är tillverkad av den i
Skåne välrepresenterade träsnidaren Johan Ullberg från Hurva, senare med verkstad i
Finja. Ullbergs produktion av altaruppsatser och predikstolar följer ett tidigt etablerat
formspråk, i den stil som något nedlåtande brukar kallas bondbarock, som han under
sin nästan 40-åriga yrkesbana upprepar med mindre variationer. Norra Mellbys
altaruppsats tas inte upp i den verkslista som återfinns i kulturhistorikern William
Karlsons artikel om Ullberg från 1929, men om årtalet 177172 som anges i kyrkans
underhållsplan stämmer bör den vara hans sista tillverkade. Nederst finns en predella
vars mittparti har svart inskriptionstavla med förgyllt bibelcitat. Corpus med senare
tillkommen altartavla med motivet Jesus i Getsemane inramas av två spiralvridna
kolonner med kompositakapitäl, vilka bär
upp ett förkroppat entablement. Corpus
flankeras två friskulpturer med attributen
ankare och hjärta respektive palmblad
och bok. Krönpartiet är uppbyggt med
strålglans och två änglar som omger en
senare tillkommen oljemålning framställande
den uppståndne Kristus med segerfanan.
Ursprungligen är det rimligt att
anta att corpus hade en framställning av
Nattvarden i skuren relief och att krönpartiet,
som är en av två varianter i Ullbergs
produktion, centralt har framställt
ett lamm med korsfana eller en triangel
med Jehova i hebreisk text. I tornrummet
finns dessutom delar av en rikt skuren
och polykromt bemålad barockaltaruppsats
från omkring 1630 bevarad. Ett antal
skulpturer som sitter på mittpelarna i
kyrkorummet härrör sannolikt också från
denna altaruppsats.
Den tresidiga altarringen tillkom vid
Lundbergs restaurering och är uppbyggd
med glest placerade svarvade balustrar
i kalkskurad furu som bär upp en enkel
blåmålad överliggare. Knäfallet är stoppat
och klätt med gula sammet.
Predikstolen i polykromt bemålad trä
ska enligt en inskription ha tillverkats i
slutet av 1500-talet och reparerats 1614.
Den femsidiga korgens hörn markeras av
joniska pilastrar ståendes på maskaronförsedda
postament. Sidorna pryds av
rundbågefält med skuren bladornamentik
under frontoner med tandsnittsfris
och skulpterade änglaansikten. Rundbågefältet
närmast väggen har istället för
bladornamentik en skuren inskription
om Olaus Petri i högrelief. Under- och
överstycken har målade textfält. Färgsättningen
går i varierande nyanser av bland
annat rött, grönt, blått, gult vitt och
förgyllning. Baldakinen som hänger över
predikstolen ska tillkommit genom gåva
1738 men byggdes om kraftig av Ullberg
1772 och bär därför många av hans
signum. Den är uppbyggd av ett förkroppat listverk med underhängande fruktprydda
festonger som kröns av kartuscher i form av svartmålade snäckskal med inskriptioner
omgivna av skuren akantusornamentik. I innertaket hänger en duva under en strålglans.
Färgsättningen går i mer dämpade nyanser av grönt, rött och blått samt förgyllning.
Kyrkans dopfunt med baldakin är placerade vid den västra mittpelaren och möter därmed
besökarna direkt när de kliver in i kyrkorummet. Den fyrsidiga och profilerade
foten av sandsten är sannolikt samtida med kyrkan. På 1770-talet införskaffades ett
dopfatsställ tillverkat av Johan Ullberg som idag är placerat i koret vid östra mittpelaren.
I samband med detta togs den romanska funten ur bruk och cuppan försvann
sedermera. Med utgång från foten har den av Lars Tynell tillskrivits Munkarps- eller
Hylliegruppen. Nuvarande fyrsidiga cuppa med rosetter och palmetter i relief är en fri
rekonstruktion från 1950-talet ritad av Lundberg, med utgång från dopfuntar i nämnda
grupper. Felaktigt uppges i flera källor att dopfunten är en identisk kopia av den
romanska, vilket är en uppenbar omöjlighet. Dopfuntsbaldakinen, tillverkad av Ullberg
1772 och samkomponerad med nämnda dopfatsställ, är sexsidig och hjälmformad,
uppbyggd av ett förkroppat listverk med ovanpåliggande volutformade ribbor. Listverket
har tofsprydd lambrekäng och kröns av kartuscher med snäckskal och akantusornamentik.
I innertaket hänger en duva under en förgylld strålglans. Färgsättningen går
i en enkel marmorering i vitt och ljusblått med detaljer i grått, svart, rött och förgyllning.
Bänkinredningen som tillkom vid Lundbergs restaurering är i västra delen av långhuset
sluten och placerad i fyra kvarter utmed väggarna. Dörrarna är uppbyggda som ramverk
med fyllningar medan gavlarna är kannelerade med en enkel figursågad profil
upptill som varierar mellan kvarteren. Sittbänkar, ryggstöd och gavlarnas insidor är
målade i mörkgrönt och dörrarnas insidor i blått. Utvändigt är furuvirket likt flera
andra delar av Lundbergs inredning kalkskurad frånsett dörrarnas fyllningar som är
laserade i en gulgrön nyans och i vissa fall omgivna av en nedsänkt förgyllning. I östra
delen av långhuset är bänkarna öppna och riktade åt norr respektive söder, bakom
bänkskärmar med snarlik gestaltning som läktarbarriären. Bänkarna är försedda med
fotstöd och psalmbokshållare samt stoppade dynor i brunmelerat tyg.
Den nuvarande orgeln med 21 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades
1960 av Troels Krohn vid Fredriksborgs Orgelbyggeri i Hilleröd, Danmark. Orgelhus
av antikbehandlad, eventuellt kalkskurad furu med bakomstående pedalhusfasad
och tvådelat ryggpositiv integrerat i läktarbarriären. Det senare utformat med högre
sidopartier, synliga pipfält och förgyllda raster vid pipmynningarna.
Kyrkan har två kyrkklockor som hänger i tornet. Storklockan från 1424 är enligt sin
inskription gjuten av mästaren Johannes medan lillklockan är gjuten av Johannes Ludovig
i Malmö 1670 på uppdrag av Christopher Walkendorff på Ellinge gods. Klockan
pryds av tre vapensköldar, Walkendorffs egen samt hans två hustrurs. I klockstapeln
hänger en klocka donerad av Arne Nilsson 2006.
Kyrkan bevarar utöver vad som tidigare nämnts ovanligt många föremål av kulturhistoriskt
intresse. I tornet finns förutom vigvattenskålen i förhallen exempelvis en
predikstolsdörr av Ullberg från 1772, delar av äldre bänkinredningar, altarring och
predikstolstrappa från 1800-talet, epitafium och två bemålade pannåer från 1600-talet
samt kungliga plakattavlor med Karl XI:s respektive Karl XII:s namnchiffer. Kyrkan
har även 22 träpannåer med målade adelsvapen som ursprungligen var upphängda
vid den äldre altaruppsatsen men senare blev fyllningar i barriären på den 1954 rivna
norra läktaren. I kyrkorummet hänger två triumfkrucifix av vilka ett är medeltida och
ett tillverkat av Ullberg på 1700-talet. Av socialhistoriskt intresse bevarar kyrkan både
skam- och fattigstock, det senare ett ombyggt sakramentshus. I kyrkorummet bör även
belysningsredskapen ritade av Erik Lundberg med höga konstnärliga kvaliteter framhållas.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
