Halvar Halvarsson hugger ved, 1940-tal

"Skogsvägen 25, Västerås. 1939-1949. Mycket fint att växa upp här. Gammal trädgård med äppelträd (bl.a Åkerö), päronträd (gråpäron) och plommonträd. Det var härligt att spänna upp hängmattan mellan två träd och ligga där i behaglig skugga och läsa! Syrenbuskar, hallonhäck, jordgubbsland, krusbärs- och vinbärsbuskar, rabarber. Syren luktar skolavslutning, jag fick alltid ta med syrener till skolan den dagen. Två stora cypresser vid ingången. Kaprifol och schersmin. Mycket blommor, gullvivor, ringblommor (mammas favorit), kejsarkronor, Johannes Rudbeckius m.m. Pappa slog gräset med lie, jag kan fortfarande höra svischandet. Pappa var också noga med att ha vedboden fylld med huggen och travad ved när hösten kom. Jag tyckte om att hjälpa till att trava veden, måste göras noga för att få plats med så mycket som möjligt"

[....Gulli beskriver det som en trygghet att höra ljudet från vedhuggningen när hon var ute och lekte med kompisar]

"Och så likadant på kvällarna, för det var ju omodernt så det skulle ju laddas upp vedförråd. Och det vet jag att pappa köpte hem då, så stod man på backen utanför och först sågade han ju, och sen högg han. Och på höstarna, har jag fortfarande minne av, då var man ju ute och lekte i omgivningen. Och på höstarna blir det ju mörkt tidigt. Så var man ute och lekte då, och då var pappa ute och höll på med sågen och körde. Så hörde man sågklingan, det här skarpa ljudet när han sågade ner stockarna. Och så var knutslampan tänd som vi sa, då visste vi - då var ju pappa ute. Då var det lite roligare, lättare, ja, det kändes tryggare att vara ute och leka i närheten. Så det sådana där ljudminnen man har. Och så doften av jasmin. Det sitter kvar." /Ur intervju med Gulli år 2018 (INTERVJU-051:29)

Gulli Halvarsson (f. 1933) intervjuades 2018 om sin barndom i samband med projektet "Att växa upp".