Fru Emma Pettersson, 1880-1890-tal

Emma Heldina Pettersson (f. Andersson 1885). ”Boens Emma” gifte sig 24/12 1906 med Karl Viktor Pettersson (1867-1940). De bodde i Ödeskärr, Närke. Två barn, Gösta och Elof (Karl-Elof).

Om Emmas handikapp, en dålig höft, skriver Sigurd Eriksson (1919-2009) följande i sin självbiografi, se nedan. Hennes make Karl Viktor Pettersson var bror till Sigurds farmor Emma, gift Eriksson (1857-1946).

”Någon separator fanns inte hos oss, vår mjölk fick stå ett tag och så handskummades den uppflutna grädden. Riktiga gårdar hade ju den där tekniska avskiljaren som lämnade den omisskännliga doften av mjölk- och smörsyra även om renhållningen var aldrig så skrupulös. I Ödeskärr kändes den särskilt väl, Kalle P´s hustru Emma kanske slarvade nån gång. Hon hade besvär med en höft och det var inte nådigt för en lantbrukarhustru att ha ett handikapp. Förståelsen för krämpor var också minimal på den här tiden. Någon hade exempelvis sagt: "De förståss, att när ho ligger i spisen och bakar pannkaka, de e då faen likt!". Stackarn, vad skulle hon göra? Simulation måhända misstänktes, men så var nog inte fallet här. Hygienen var självfallet inte av nutida standard men vanligen var det inte så illa ändå. Lubbe Nordströms "Lortsverige" , aktuell under den här tiden, visade att det var betydligt värre lite var stans i landet. Stora individuella skiljaktligheter förekom, men vetskapen om det spred sig ju på samma sätt som andra avvikande beteenden. "Ho stallde mjölka så länge att det växte hår på grädden" var ju exempelvis ett mycket nedsättande betyg”. Ur Sigurd Erikssons självbiografi.