Allmän karaktär
Kyrkogården har inte hunnit bli fullbelagd, detta trots att ett antal gravstenar flyttades med från gamla
kyrkogården redan vid invigningen 1892. Den har därför inte blivit utvidgad och inga gravar har behövt
tas bort. Den har istället fått behålla sina äldre stenar och sin symmetriska ursprungsform.
De åtta kvarteren är ungefär jämnstora, men har bara delvis försetts med rygghäckar. Större delen
är öppen och präglas av de högresta svarta diabasstenarna. Linjerna är raka och välordnade och ger ett
prydligt intryck på besökaren. Hela kyrkogården är bevuxen med gräsmatta.
Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av smala meterhöga stolpar i grovhuggen granit och gnejs, i röda och gråa
nyanser. Dessa förbinds med en grov svartmålad järnkätting. Innanför omgärdningen finns längs den
västra och den norra sidan en låg häck som från kyrkogården döljer den yttre omgärdningen. Trädkrans
saknas.
Ingångar
Det finns tre ingångar till kyrkogården. En åt norr, en åt väster och en åt söder. Dessa är alla symmetriskt
placerade mitt på kyrkogårdens sidor. Huvudingången ligger åt söder, med riktning ut mot infartsvägen
till samhället. Denna, liksom västentrén, har dubbelgrindar i svartmålat gjutjärn utförda i nygotisk stil
med spetsbågar och fyrpassmönster. De runda grindstolparna är också av svartmålat järn, och kröns av
svartmålade plåtlyktor med gulfärgat glas.
Den norra öppningen saknar grind och leder till en redskapsbod utanför omgärdningen. Den västra
ingången vetter mot den tidigare prästgården, som numera fungerar som privatbostad. Utanför grinden
finns en klippt väg i ängsmarken som går via den gamla stenbron över Lagan fram till huset.
Vegetation
Hela kyrkogården är i stort sett helt gräsbevuxen. Trädkrans längs ytterkanterna saknas. Tidigare omgärdades
kyrkogården av en tät granhäck som växte flera meter hög. Denna ansågs göra kyrkogården
för mörk och togs därför ner under 1980-talet och ersattes med befintlig omgärdning av stenstolpar och
kätting. Innanför den planterades en låg häck, men
endast på den västra och norra sidan.
Rygghäckar har från början inte funnits, men
har tillkommit i kvarteren F, G och H under andra
hälften av 1900-talet. I dessa modernare kvarter förekommer
de konsekvent, liksom i den bakersta raden
av kvarter D. De flesta av de åtta raderna består
av oxbär, men här finns också måbär, brudspirea och
tuja. Variationen i sorter ger ett mindre konsekvent
intryck och dessutom är tuja-häcken i mycket dåligt
skick. Den bör snarast grävas upp och ersättas av exempelvis
oxbär, medan antalet gravvårdar invid den
ännu är litet.
Istället för trädkrans runt kyrkogården kantas
dess grusgångar av äldre lövträd. Den södra gången
har en allé av åtta hamlade lönnar, varav en är relativt
nyplanterad. Vid den östra gången står fyra hamlade
oxlar, samt ytterligare en i den södra förlängningen.
Den norra allén är mer ojämn. Närmast kyrkan
står tre hamlade oxlar, samt två åt väster längs grus-
planens kant. Den yttre delen av allén består av
fyra yngre oxlar som ännu inte hamlats.
Den västra allén består av fyra hamlade oxlar
närmast kyrkan och två yngre som ej hamlats ytterst.
Vid kyrkans sydvästra hörn står ytterligare
två hamlade oxlar.
Det är värt att notera att så gott som alla oxlar
är svårt svampangripna och flera träd redan döda.
De som nyplanterats är mycket svagväxande och
verkar ha uppenbara svårigheter att överleva.
Förutom träd finns ett fåtal tujor kvar på spridda
platser. De är relativt små, klippta i kubisk form.
Vid ett par tre gravar har anhöriga planterat
vårdträd, dock utan tillstånd från kyrkan. De är
än så länge små, men kan i framtiden uppfattas
som avvikande inslag i kyrkogårdsfloran. Här
finns exempelvis en syren och en hängkaragan.
Gångsystem
Kyrkan omgärdas av en mindre grusplan, som förgrenar sig i fyra symmetriskt placerade gångar, en åt
varje väderstreck. Tre av dem leder till öppningar i omgärdningen, medan den östra leder fram till en
större familjegrav.
De mindre gångar som avgränsar kvarteren finns inte längre. De har med tiden såtts igen för att
minska behovet av underhållsarbete. På ett par ställen finns nära nog övervuxna gångstenar av Ölandskalksten
där grusgångarna en gång varit.
Runt kyrkans grusplan står sex stycken lyktstolpar i svartmålat gjutjärn i äldre modell, med tre plåtlyktor
vardera med ofärgat glas. Framför kyrkans västliga entré står också två brunmålade parkbänkar.
Minneslund/ Urnlund
På Hamneda nya kyrkogård finns ingen minneslund eller urnlund.
Gravvårdstyper
Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan byggdes och invigdes år 1892. Men man kan även finna ett
antal gravvårdar från årtiondena strax innan, vilka flyttades med från den gamla kyrkogården.
Man närmar sig kyrkogården från dess södra sida, vilken saknar rygghäckar. Här finns ett stort antal
högresta stenar i diabas från tiden kring förra sekelskiftet, vilket ger kyrkogården en tidstypisk karaktär
och ett säreget utseende. De modernare låga rektangulära stenarna finns företrädelsevis på den norra
sidan, som får betraktas lite som kyrkogårdens baksida.
På kyrkogården finns ett flertal typer av gravvårdar representerade. Här finns även ett antal grusgravar
bevarade, av vilka en är så sen som från 1950-talet. Stenarna i diabas dominerar kraftig. Här finns
även många mindre hällar i samma material, från 1900-talets början till dess slut.
Titlar är mycket vanligt förekommande på de äldsta stenarna för att sedan helt försvinna kring 1950-
talet. I viss mån återkommer de sedan på gravvårdar från 1990-talet och framåt.
Gårdsnamn är relativt sällsynta, liksom bibelcitat och psalmhänvisningar. Ortsnamn är
däremot allmänt förekommande på gravvårdar av alla åldrar.
Ett större monument, den så kallade blixtstenen, står vid kyrkogårdens västra grind. Den är ett minnesmärke
över sex personer som omkom vid ett blixtnedslag då de arbetade ute på en åker år 1895.
Stenen är högrest och utförd av grovt huggen granit.
Byggnader
Det finns inga byggnader förutom kyrkan på själva kyrkogården. Norr om omgärdningen står ett nyare
redskapsskjul till vilket den norrgående gången leder. Detta har ett plåttäckt sadeltak och fasad klädd
med gråmålad stående lockpanel.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är öppet utan rygghäckar, med till
största delen högresta stenar. Det ligger i kyrkogårdens
sydvästra hörn och saknar i princip
lediga platser för nya gravvårdar. I kvarterets
östra del, som gränsar mot kvarter B, står en
hängalm.
Gravvårdstyper
Det finns gravvårdar från år 1876 till 2006 i
kvarteret, men de äldre stenarna dominerar.
De flesta är relativt högresta stenar i diabas.
Fem av dessa har kvar sin grusplan och på ytterligare
ett par kan man ana den forna steninramningen.
Titlar är vanligt förekommande på gravstenarna.
Några av dessa är: Handlande, Kyrkovärden,
Mjölnaren, F. D. Kyrkovärden,
Hemmansegare, Ångbåtsförare, Enkan. Likaså
är ortsnamn mycket vanligt förekommande,
exempelvis Hornsborg, Issjöa och Floboda..
En av de modernare gravstenarna är en
skrovlig grå sten i fri form från 1996. Den har
bredvid namnet en högrelief föreställande en
Volvo.
En av de äldre stenarna är dubbelsidig,
med liten grusplan på var sida. Det är en relativt
kraftig diabasvård med texten Johannes
Eliasson i Horn Familjegrav på ena sidan,
och Wiktor Eliasson i Horn Familjegrav på
den andra.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B, som ligger öster om kvarter A, har liknande karaktär som A, men saknar grusgravar. De högresta
stenarna dominerar, men här finns inslag av låga rektangulära stenar. Det finns ej heller så många
vårdar av monumental karaktär som i kvarter A. Rygghäckar saknas vilket ger ett öppet kvarter.
Gravvårdstyper
Jämfört med kvarter A är antalet låga rektangulära gravstenar fler, även om de högresta stenarna i diabas
dominerar. Den tidigaste av de daterade är från 1916 och den senaste från 2005.
i kvarter F till H. När rygghäckar saknas blir detta än mer uppenbart. Återanvändning av äldre stenar
rekommenderas för att bibehålla kvarterets homogenitet, liksom att eventuella nya stenar håller sig inom
samma färgskala som de befintliga.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger öster om kvarter B på kyrkans södra sida. Det har också en gammaldags prägel, men
med större inblandning av moderna gravstenar. Tonvikten ligger på 1920-talet och flertalet stenar är
högresta av diabas. Blandningen är därför inte så omedelbart uppenbar vid första anblicken.
Gravvårdar
Det förekommer gravvårdar från 1890 till 2006 i kvarteret, men många är från 1920-talet. Ett stort antal
är av typen högresta diabasstenar, men många hällar förekommer också.
Den dominerande gravvården är en grusgrav omgärdad av pollare och kopparrör, anlagd 1934. Den
utmärker sig genom sin storlek och sin jugendlika utformning. Några nyare stenar i fri form finns, varav
en är en liggande natursten.
Ortsnamn förekommer ofta, som exempelvis Håå, Henjarp och Björstorp. Titlar förekommer dock
mer sällan. Några av dem är folkskollärare, f. d. kyrkovärd och konditor.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är det östligaste kvarteret på kyrkans södra sida. Liksom de intilliggande saknar det rygghäckar,
vilket gör det både öppet till karaktären och känsligt för inblandning av nyare former av gravvårdar.
Gravvårdar
Gravvårdarna sträcker sig från 1903 till 2007. Det är dock de från 1930-talet och ett par decennier framåt
som dominerar. I detta kvarter finns inte lika många högresta gravstenar som i tidigare, men stilen är
fortfarande relativt gammalmodig. De låga rektangulära stenarna dominerar i antal. Flera av dem är
odaterade familjegravar.
I det nordöstra hörnet står en inhägnad familjegrav från 1894. Gravstenen utgörs av en högrest diabassten
i obeliskform, rest över P. M. O. Edelström och A. E. Edelström. Den relativt stora grusgraven
omgärdas av en stenram och ett svartmålat
smidesstaket. Gravstenen i bakkanten
flankeras av två formklippta mindre tujor. I kvarteret finns en
diabashäll från 2007, vilken väl ansluter sig till de äldre
gravvårdarna.
Ortsangivelser förekommer på de flesta gravstenar, medan
titlar företrädelsevis finns på de äldre stenarna. Skomakare, hemmansägare,
småskollärarinna och fjärdingsman är några exempel.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn, och är det enda på norra sidan som saknar rygghäckar.
Dess karaktär påminner om kvarter D men har en större spridning på gravvårdarnas ålder och är
inte lika homogent. Här blandas nya gravstenar i fri form med gamla obelisker i diabas.
Gravvårdar
Tonvikten ligger i detta kvarter på 1970- till 2000-talet, med många låga rektangulära stenar. Det finns
dock inblandning av äldre gravvårdar med ett tiotal högresta stenar. De flesta är oavsett ålder mörka,
flertalet i diabas. Här finns också många låga och smala diabasstenar.
Främst utmärker sig den så kallade Blixtstenen i kvarterets sydvästra hörn. Den är ett minnesmärke
över sex av de män som i trakten dödades av blixten 1895. Stenen är monumental till storleken, en cirka
tre meter hög grå sten med tre guldfärgade blixtar i lågrelief på den övre delen. Under den är en textplatta
nerslipad, med förgylld text i lågrelief.
I kvarterets norra kant finns ytterligare en utmärkande grav, en hög diabas-obelisk som inramas av
granitpollare. Den har tidigare även varit inhägnad med en grov kätting vilken nu är borta. Runt obelisken
finns i marken sammanlagt fem små hällar i diabas. Gravvården är före detta kyrkovärden K. G.
Nyléns familjegrav. Den saknar datering men bör vara från 1900-talets början.
Här finns flera moderna gravstenar i fri form, bland annat en liggande häll i oregelbunden form. En
odaterad familjegrav är utformad som en liten nisch av huggna stenblock, med en smidd grind framför.
I den förvaras fullt synligt två urnor.
Med inblandningen av många nya stenar följer att antalet titlar är litet. Här återfinns dock grindvakt,
toffelmakare, kommunalordförande och en före detta soldat. Ortsnamn är vanligt förekommande.
Kvarter F - H
Allmän karaktär
Kvarteren F, G och H har en relativt likartad karaktär. De ligger på den östra delen av kyrkogårdens
norra sida. De har alla regelbundna rygghäckar och ett dominerande inslag av modernare gravvårdar av
låg och rektangulär typ, även om exempel på äldre stenar också finns. De håller sig alla med ett undantag
under rygghäckarnas höjd, vilket bidrar till kvarterens homogena karaktär. Grusgravar saknas helt.
I alla kvarteren finns gott om lediga platser, särskilt i F som är mycket glest belagt.
Gravvårdar
Det finns så tidiga gravvårdar som från 1900-talets första decennium i de tre kvarteren, men de är i minoritet.
Det stora flertalet är låga rektangulära stenar från 1950-tal till 2000-tal. Många av dem är röda
eller grå. Här finns också ett flertal moderna stenar i fri form samt flera naturstenar.
En av dessa är den enda som är något högre än rygghäckarna. Det är en naturstensliknande, nära
nog monumental sten, tillhörande lantmästare Fredrik Ekströmer, rest 1992. Vid denna finns också ett
vårdträd, en liten hängkaragan.
En häll i röd granit är utformad som en öppen bok, från år 2002. En stående natursten från 1999 är
relativt flat och har textplattor och krucifix av kopparplåt fastsatta på framsidan. En liten odaterad häll
har ytskikt av sjösten och namnskylt i kopparplåt.
Ortsnamn anges ofta på gravvårdarna. Titlar förekommer nästan endast på de tidigaste, de från 1950-
talet. Några exempel är: Missionärerna, kantorn, omnibusägaren.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
