KRISTINEHAMNS KYRKA

SAMMANFATTANDE BESKRIVNING - Kyrkan är treskeppig med mittskepp dubbelt så brett som sidoskeppen. Grundplanen visar en rektangel, från vilken endast koret skjuter ut, däremot inte tvärskepp och torn. Koret är förhöjt, fyrkantigt med ett tresidigt utsprång. Ingångar till kyrkan finns i väster, efter norra och södra fasaden samt via sakristians östparti. Kyrkans längd uppgår till nära 70 meter.
Kyrkan, som är byggd med 1300-talskyrkan Sankt Petri i Malmö som närmaste förebild, har mycket höga valv, även i sidoskeppen. Både mitt och sidoskepp är kryssvälvda. Mittskeppets murar bärs upp av tolv pelare i två rader. I koret är valven nedförda som smala spetsar till de betydligt kraftigare murpelarna. Arkadbågarna mellan sido- och mittskepp är också höga och bidrar till kyrkorummets öppna och luftiga karaktär. Stark ljusföring i koret då fem höga fönster med glasmålningar lägger altaret i ljus. Över kyrkorummets alla delar finns slagna kryssval med gördelbågar, sköldbågar och valvkappor putsade, medan ribbor utförts av fogstruket tegel. Putsade ytor är avfärgade med kalkfärg. Väggar och pelare är kalkfärgsmålade.
Golvet är av tegel, maskinslaget och lagt i fiskbensmönster. Golv i bänkkvarteren är av trä med smala brädor. Golv i koret är av polerad kalksten. Golv innanför altarringen är av trä, belagt med matta. Korsarmarnas östra fönster har murats igen. I övriga fönster sitter de ursprungliga fönsterbågarna såsom ytterbågar. De är av järn. Innerbågarna är av svartmålat stål med kulörta glas.
Avdelad sakristia finns i långhusets nordöstra hörn, i motsvarande södra parti ett dopkapell. Av kyrkans korfönster är de tre mittersta utförda av K R Callmander, Göteborg, de övriga av glasmästare Hugo Schultz, Kristinehamn. De tillhör alla början av 1900-talet. Korets predikstol och altaruppsats är utförda i provinsiell barockstil. Läktare finns i väster med barriär och orgelfasad i gotik.
LÅNGHUSETS golv är av tegel, maskinslaget och lagt i fiskbensmönster. Golv i bänkkvarteren är av trä med smala brädor. Väggarna är vitputsade med kalkfärg. Från golv till ca 1,5 meters höjd finns en oljefärgsmålning. Över kyrkorummets alla delar finns slagna kryssval med gördelbågar, sköldbågar och valvkappor putsade, medan ribbor utförts av fogstruket tegel. Korsarmarnas östra fönster har murats igen. I övriga fönster sitter de ursprungliga fönsterbågarna såsom ytterbågar. De är spetsbågeformade med profil av järn och spröjsningar av bly med kulörta glas. Innerbågarna är av svartmålat stål. Utgångsdörr finns på den norra och den södra långhusväggen. De sitter i spetsbågeformade nischer med svagt bågformade pardörrar, mörkbetsade dörrblad med fyllningar.
Kyrkorummets bänkinredning är omfattande med närmare 700 platser uppdelade i tio kvarter. Mittskeppet har fyra kvarter, med tvärgångar mitt för utgångsdörrarna i norr och söder. Mittskeppets bänkar når fram under predikstol och slutar i kant med det andra pelarparet från koret räknat. I sidoskeppen finns vardera tre kvarter efter ytterväggarna med bänkarna vända mot rummets längdaxel. Bänkarna har dörrar, utsidan är målad blå med förgyllda vertikala linjer och svarta överliggare. Invändigt är bänkarna laserade vita med grönbeiga dynor. Bänkvärmare finns.
LÄKTAREN finns i väster med stor orgel. Barriären är utförd i gotisk stil, med rosverk, och målad blå med förgyllning. Mitt fram på barriären finns en förhöjd del i smitt järn med gulddetaljer. Läktaren bärs upp av sex kolonner avslutade med bladdekorerade kapitäl. Kyrkans ORGEL är byggd 1921 av E A Setterqvist & Son, Örebro och har 43 stämmor fördelade på 3 manualer och pedal. Själva fasaden tillhör den ursprungliga orgeln, ritad av C G Brunius i nygotisk stil. Orgelverket är romaniskt och i ursprungligt skick sedan 1921. Läktarens golv är lagt med textilmatta och har stolar. Under läktaren finns inbyggnader i lätt laserad vit panel för samlingsrum, ljudanordning mm. Här hänger en originell ljuskrona av trä.
I långhusets västra del finns utrymmen bakom bänkarna. I det norra partiet en stor snidad ljusbärare, efter arkitekt Jangvik, med skyddsplåt under fylld med vit marmorkross. Här står även ett skåp för antipendieförvaring och finns ställ för klädavhängning. I det södra partiet finns bokbord samt en ny vikväggssektion för att dölja lagring av gradänger. Här finns en nisch med en gammal kista och en målning över den tidigare träkyrkan. Efter långhusets väggar hänger en rad målningar, epitafier och huvudbanér. Kyrkorummet har en omfattande belysningsanläggning, dels med äldre malmkronor dels med modernare mässingstakkronor. De senare skapade av konstnär Knut Hallgren, Stockholm. I mittgången ligger en röd, vävd, yllematta.
KORET är förhöjt tre steg och lagt med blankpolerad kalksten. Nedanför trappen är koret förlängt och här finns plats för ett flyttbart altare av trä, kororgel, kören (stolar på gradänger) och en stor flygel. Koret lyses upp av fem höga fönster med glasmålningar i gråmålade bågar. De är utförda i början av 1900-talet vid Glava glasbruk efter förlaga av konstnären Hugo Schultz och visar i distinkt figurstil Moses och David, Petrus och Paulus och de fyra evangelisterna. Figurerna omges av gotiska byggnadselement. I koret fanns ursprungligen sakristia placerad bakom en skärmvägg i koret och framför detta altaret med ett enkelt kors. Hela anordningen förändrades på 1930-talet då sakristia inrymdes vid norra korsarmen.
ALTARUPPSATSEN i provinsiell barockstil skänktes 1717 till den gamla kyrkan och insattes i den nya kyrkan 1937. Dominerande kulör är brun. Mellan vridna kolonner står fyra figurer föreställande evangelisterna. Överstycket kröns av Gudslammet omgivet av symboliska figurer för Tron och Hoppet. Längre ner finns motsvarande figurer för Kärleken och Rättvisan. Mittpartiet upptas av en oljemålning utförd 1716 av J W Kiölman. I ett övre fält framställs Korsfästelsen och i ett nedre fält Nattvarden. Stilen är tydligt påverkad av den flamländska mästaren Rubens skola. Altaruppsatsen står på ett högt brunmålat podie. På ALTARBORDET står ett förgyllt krucifix från 1700-talet. Trappor framför altaret. Textilierna hänger på kardborreband. ALTARRINGEN är femsidigt bruten, tät med fyllningar i blått ramverk och förgyllda lister samt rött knäfallstyg. En stor kormatta är komponerad av Ethel Halvarsson-Andersson och vävd av Värmlands Hemslöjd 1953.
Den ovanligt ståtliga PREDIKSTOLEN är utförd 1750, sannolikt av den värmländske bildhuggaren Isac Schullström, i provinsiell barockstil. Den kommer från den gamla kyrkan och skänktes år 1750 av brukspatronen Anders Lostbom och hans maka Anna Lisa Kolthoff, och insattes i kyrkan vid renoveringen 1937. Predikstolen sitter placerad på den norra pelare i det andra pelarparet från korväggen räknat. Den har en rikt genombrutna akantusfyllningar samt på såväl den mångkantiga korgen som trappräcket och predikstolsdörren snidade apostlagestalter. På korgens mittfigur ses Världsfrälsaren, på predikstolsdörren Tomas tvivlaren med sin vinkelhake och på ljudtaket Kristus med fana trampar på en drake omgiven av en basunblåsande änglakör. Dominerande kulör är blått.
KORORGELN, placerad mellan två pelarpar mot söder, tillkom 1995 och är byggd av Nye Orgelbyggeri efter ritning av C G Lewenhaupt. Den är målad grå med förgyllda detaljer. Hämtar upp formspråk i dekor från bänkarna. Kan spelas från två håll. Vid väggpelaren mot korutsprånget finns PSALMNUMMERTAVLOR. De är av trä med en svart mittpanå och däromkring ramstycken med överstycken försedda med gotikdekor. Ramen är målad med blå marmorering på grå botten med förgyllda kapitäl, korsblommor mm. Tavlorna dateras till 1700-talet. Ytterligare två finns i långhuset.
SAKRISTIAN är inbyggd i norra korsarmen och har väggar av trä som utgör delar av den vägg som ursprungligen fanns i koret och avskiljde en sakristia. Golvet är lagt med parkett, väggarna vitmålade och taket av trä i kassettform. I väster finns en nisch med altare. I öster utgång och toalett. Efter södra och norra väggen skåp för textiler mm. I väster en smal trappa upp till en museiläktare. Dörrarna är mörkt trälaserade. Två fönster finns på den norra fasaden samt två mindre på den norra. Piscina vid entré till kyrkan. Ovan sakristian, på den fd läktaren, finns ett MUSEUM med äldre föremål. Samlingen är omfattande och här visas även ritningar från byggnadsprocessen. Ett större föremål är ett dopställ, en figurgrupp skuren i trä föreställande Jesu dop. Johannes håller i högra handen en trätallrik, på vilken dopskålen stått. Gruppen dateras 1700-tal. Här finns även en äldre altaruppsats i form av ett träkors, tillverkat 1858 av Carl Ahlbom i Stockholm efter Brunius ritning. I form av ett grekiskt kors med lika långa armar, på vilka en stor lagerkrans är fästad. Kransen ersätter bilden av Kristi kropp och föreställer Frälsarens seger över döden och avgrunden. I varje korsarms trebladiga ände sitter evangelistsymbolerna. I korsmitten flyger en duva med vingarna utbredda åt söder och norr, huvudet nedåt och stjärten uppåt så att fågeln själv bildar ett kors. Det är den helige ande, som svävar ned mot jorden, symboliserande av halvklotet. Duvan målades vit, lagerkransen grönglänsande och korsets nedre del marmorfärg.
I motsvarande södra korsarm, mitt emot sakristian, finns ett DOPKAPELL. I dopkapellet står, fast monterad, en medeltida DOPFUNT av sandsten från 1200-talet. Den är kyrkans äldsta inventarium. Cuppan är på översidan skadad och ersatt med en ny sten. Cuppan har något skrånande sidor och en konkav undersida. Den saknar utsmyckning. Foten har en fyrkantig bottenplatta, som uppåt övergår i rund form, avslutas med kraftig vulst, från vilken utgår åt vardera hållet trianglar, varannan uppåt och varannan nedåtriktad, platthuggna och räfflade. Funten saknar skaft. Den bär spår efter tömningshål, numera igensatt. På kapellets östra vägg hänger ett MEDELTIDA TRIUMFKRUCIFIX från 1300-talet. Korset har form av två korslagda trästammar. Kroppen av snidat och målad trä med förgyllt ländkläde. Sidosår, grönmålad törnekrona. Ovanför dopaltaret finns en stenmosaik gjord av konstnären Akke Hugh Malmeström. Den är utförd i svensk sten från olika delar av landet och invigdes 1972. Lösa stolar.
VAPENHUSET har tegelgolv, vitmålade putsväggar och ett vitt tak. Ytterdörren är brunlaserad på insidan, rundbågeformad. I norr finns toaletter och trappa till tornet, läktare och vind. Efter väggarna i vapenhuset är blåmålade bänkar uppställda, fast monterade. Här hänger en minnestavla i sten över restaureringen 1937-37, och 1985 samt äldre psalmnummertavlor. Innan man kommer in i kyrkorummet passeras ett vindfång av stående panel, lätt vitlaserat.
ÖVRIGT - I kyrkans två torn hänger tre klockor. Storklockan i norra tornet är gjuten 1724. Mellan klockan och lillklockan hänger i södra tornet. Båda anskaffades 1665, men den första blev omgjuten 1725. I kyrkan finns uppsatt ett antal minnestavlor bl a av A Hedengran 1719 över Karl XII:s begravning. I ett av kyrktornen förvaras kyrkans ursprungliga predikstol skapad efter Brunius ritningar. Porträtt över kyrkans arkitekt C G Brunius.

Kristinehamns kyrka är uppförd 1847-1858 efter ritningar av professor Carl Georg Brunius, som även formgav hela inredningen. Kyrkan blev nygotikens genombrott i Sverige, såväl stilistiskt som byggnadstekniskt och har efter uppförandet genomgått mycket få förändringar. Kyrkan är byggd med en medeltida katedral som förebild, möjligtvis Sankt Petri kyrka i Malmö uppförd på 1300-talet i franskinspirerad baltisk tegelgotik. Kristinehamns kyrka har ett treskeppigt långhus, med utbyggt tresidigt avslutat kor samt dubbla västtorn. Stommen är uppmurad av tegel.
De röda tegelfasaderna har konteforer, skarpt profilerade muröppningar, tegelblinderingar och geometrisk ornamentik i nygotisk stil. Ingång i väster samt på långhusets nord- och sydsida. Särprägel ger extremt höga och smala fönster i tvärskeppsgavlarna. Dessa kombineras av fem lika höga i korutsprånget. Tvärskeppet saknar klerestorieöppningar.
Dubbeltornen i väster är rikt artikulerade, med tämligen tryckta proportioner. De är rikt dekorerade och har vardera fyra fönster- och ljudöppningar och sex blinderingar grupperade kring urtavlor i röstena. Portalen sitter centralt placerad och är spetsbågeformad. Ovan den är fasaden mellan tornen dekorerad med långsmala blinderingar och ett stort västfönster. Ovan portalen finns fyra enkla blinderingar, däröver sju dubbla och ovanför dem ytterligare sju dubbla, varefter gaveln kröns av en trappkontur med sju avsatser. Den låga tornhöjden ger exteriört kyrkan i Kristinehamn dess särpräglade utseende.
Långsidefasaderna genombryts av tvärskeppen, korsarmarna. Mellan tornen och korsarmarna är taket uppdelat i två sektioner. Tegelfasaden har vid takfoten spetsfliksornamentering. De spetsbågiga fönstren är insänkta i fasaden i trappnischer, spetsbågiga. På korets väggar finns strävpelare, konteforer, i två etapper.
Långhustaket är i sadelform med två nivåer täckta av skiffer i kopparplåtsinlägg. Korets utsprång är valmat men korsarmarnas tak är rent sadelformat. Även tornens huvar är täckta med skiffer. De avslutas med smidesdekor i korsform. Regnvattensystemet är av koppar.

Komplettering vid inventering 2003:
Den nuvarande kyrkan, som invigdes 1858, har haft minst två föregångare. I ett medeltida diplom av den 30 september 1362 omtalas Varnums socken, vilket kan innebära att socknen haft en kyrkan vid denna tid. Det är dock inte känt var den medeltida kyrkan låg. På 1600-talet fanns en träkyrka, den var 20 meter lång och 14 meter bred. I öster hade den ett torn med hög mittspira och fyra hörntorn. Efter kort tid blev denna kyrka för trång och under 1680-talet byggde man till korsarmar och välvde om taken. 1731 fick kyrkan ett nytt torn. Byggnaden visade snart stora brister och 1758 beslöt man bygga en ny kyrka av sten. Ritningar framtogs men av ekonomiska orsaker kom inte byggnationen till stånd. På 1840-talet startade nybyggnadsdiskussionerna på nytt. Ett förslag upprättades av arkitekten J F Åbom 1841. Biskopen C A Agardh uttryckte dock sitt ogillande över förslaget och erbjöd sig att ta kontakt med den berömde professorn i Lund, C G Brunius. Brunius åtogs sig att göra ritningar och kostnadsförslag. Byggnadsritningen är signerad 1846. Det blev en storslagen byggnad.
Den nya tegelkyrkan uppfördes 1847-58, i stadens centrala delar. Kyrkan är byggd med en medeltida katedral som förebild med treskeppigt långhus, med utbyggt tresidigt avslutat kor samt dubbla västtorn. Brunius hade fria händer att bestämma också interiören. Framför altaret placerade han en låg altarrund med med genombrutet rosverk och bakom det ett skrank som skiljde korets från sakristian. Vilande på ett halvklot på altaret ställdes ett kors. Vidare formgav han predikstol, orgelfasad, bänkinredning, nummertavlor, dörrar och fönsterspröjsar, allt naturligtvis i spetsbågestil, med geometriska ornament, rosor, liljor, toureller och fialer. Bänkinredningen gav plats för närmare 1800 personer och hade dörrar med spegelfält. Bänkarna i sidoskeppen var enklare utförda än de i mittskeppet. Altarrundelns rosverk upprepades i orgelläktarens skrank. Orgelverket var uppdelat i två partier som reste sig på ömse sidor om den stora fönsteröppningen. Glasmålningar förekom inte någonstans utan endast ofärgat glas som skulle släppa in mycket ljus. Valv och väggar vitlimmades, predikstolen fernissades och bänkarna målades i ekfärg.
Exteriört är kyrkan oförändrad medan interiören har genomgått vissa förändringar, framför allt i samband med Bror Almquists restaurering 1936-37. Man kan säga att Brunius formalism då rubbades. Hans altare och predikstol ersattes med de nuvarande pjäserna från den gamla kyrkan i provinsiell barockstil. Orgelläktaren byggdes ut vilket gjorde att västfönstret skymdes. I det norra skeppet byggdes en sakristia med läktare ovan och på den södra sidan anordnades ett dopkapell. Sidofönstren fick antikglas i varmare toner. Teglet gjordes synligt i valvribborna medan tvärskeppens höga östfönster murades helt igen. Altarskranket blev yttervägg till den nya sakristian. Gångarnas golv bekläddes med rött tegel, bänkkvarteren med trä och koret med kalksten. Bänkarna ombyggdes och predikstol, altaruppsats, krucifix konserveras av Värmlands Konserveringsanstalt genom Stina Kjellin och Oscar Jonsson.
År 1984 utfördes arbeten med interiören under ledning av arkitekt Ture Jangvik. Antalet sittplatser minskades och bänkarna byggdes om för högre bekvämlighet. I det södra skeppet utvidgades dopplatsen till en "kyrka i kyrkan". Kyrkan målades om och bänkar och läktare gavs nya kulörer. Ett vindfång byggdes och rum under läktaren inrättades.
Kyrkans tak var ursprungligen täckt med Dalslandsskiffer på såväl tornhuvarna som de övriga takfallen. Omläggning av kyrkans skifferytor genomfördes 1977. Med anledning av problem med nedfallande skifferplattor omlades de nedre takfallen på långhuset på nytt 1990. Även vissa lokala lagningar och utbyte av enstaka skadade respektive bortfallna skifferplattor utfördes på de övre takfallen vid detta tillfälle. Vid omläggningen 1977 användes hakad Glavaskiffer, kvadratiskt formad mot norr och rektangulärt mot söder. Begagnat hålat Grythytteskiffer användes vid omtäckningen av de nedre takfallen 1990. 1998 renoverades taken på nytt föranlett av skiffernedfall.