SOLNA STAD

Solna ingår i det östsvenska sprickdalslandskapet. Rent geologiskt vilar Solna på en utplanad urbergsgrund, täckt av postglacial lera och morän. Karaktäristiskt för sprickdalslandskapet är att det har skett förskjutningar av berggrunden i sidled som bildat höga och tvära förkastningsbranter. I Solna återfinns en förkastningsbrant i sträckningen Näckrosvägen-Östervägen-Hagalundsberget, och vidare en vid Ulvsundasjön/Karlbergskanalen och en vid Edsviken i Stocksundet, som båda sammanfaller med strandlinjen.

Den mäktiga Stockholmsåsen utgör ett dominerande inslag i landskapsbilden och sträcker sig med korta avbrott i nordsydlig riktning från Järva ner genom Hagaparken. På åsryggen vid Haga Norra, drygt 50 m ö h, ligger Solnas högsta markpunkt. Det är den markbit i Solna som först höjde sig ur istidshavet för ca 7000 år sedan.

Solna är till stora delar omflutet av vatten - de nyss nämnda samt Brunnsviken med Ålkistans kanal. Dessutom finns insjön Råstasjön och Igelbäcken. Till Solna hör också två öar - Bockholmen utanför Stocksundstorp och Kaninholmen i Edsviken. Solnas stränder är en rik tillgång, och de är oftast tillgängliga för allmänheten genom strandpromenader och parker. Till de vackra strandområdena har också genom århundradena slott, herrgårdar och sommarvillor lokaliserats.

Solna är med sina 22 km² en av landets till ytan minsta kommuner, men med sina idag ca 66 000 innevånare är den en utpräglad tätortskommun. Tyngdpunkten i den nuvarande staden ligger i sydvästra delen där modem tätortsbebyggelse har vuxit fram i Råsunda, Hagalund, Skytteholm och Huvudsta. Också Bagartorp/Ritorp och Bergshamra börjar bli bostadsområden av betydenhet. Utbyggnaden av de nya stadsdelarna Frösunda, Järvastaden och Ulriksdal pågår som bäst. Mindre villaområden finns i Stocksundstorp, Råstahem och Råsunda.

Intill Brunnsviken och Edsviken är Solna utpräglat lantligt med två lummiga slottsparker. I den norra delen finns rent agrara miljöer vid Över- och Mellanjärva.