- arkivdokument -

STADEN – SPEGLINGAR AV KOSMOS

Människans religiösa föreställningar

har sedan historiens gryning

varit knutna till himlafenomen

och kosmiska krafter.

Att upprätthålla den kosmiska balansen,

att nå en jämvikt mellan solens hetta

och regnets livgivande vatten,

blev tidigt ett mål för kult och offer.

Teotihuacan, Auroville, Varanasi, Peking,

Yogyakarta, Benin City och Jerusalem

är exempel på städer

som har anlagts på en helig plats

i enlighet med kosmiska principer

eller som en kopia av en himmelsk förebild.

I städer som dessa anses

de kosmiska krafterna löpa samman.

De ses som en världspelare eller världsaxel,

som förbinder himmel, jord och underjord.

Några är knutna till en gudomlig härskare,

en förmedlare mellan vår värld och gudarnas.

Dessa städer är ännu idag centra

för tillbedjan och pilgrimsfärder.

LUFTEN ÖVER JERUSALEM

ÄR MÄTTAD AV BÖNER OCH DRÖMMAR

Jerusalem är en helig stad

för judar, kristna och muslimer.

Innanför dess gamla stadsmurar

finns Klagomuren för judarna,

den Heliga Gravens kyrka för de kristna,

och Klippdomen för muslimerna:

centrala symboler i dessa religioners historia.

Judar, kristna och muslimer tillber samma Gud,

de har en gemensam anfader i Abraham,

och de delar i grunden en etik

som har sitt ursprung i de tio budorden.

Trots att både judar, kristna och muslimer

ser Gudomen som ofattbar och ogripbar,

förnimmer de Guds nåd och Det Heliga

på ett påtagligt sätt på dessa platser i Jerusalem.

I striden om politisk överhöghet över staden

finns alltså en dimension som försvårar

diplomatiska lösningar i rationellt samförstånd:

stadens och platsens helighet är inte förhandlingsbar.

KLAGOMUREN, DET ENDA SOM FINNS KVAR

AV JUDARNAS HELIGA TEMPEL

Davids son, Kung Salomo, lät uppföra det första templet,

När babylonierna år 586 före vår tideräkning

lade Jerusalem i spillror, raserades detta tempel

och det judiska folket fördes bort i fångenskap.

Så snart judarna kunde återvända

byggde de upp ett nytt tempel på samma plats,

vilket stod färdigt år 515.

Det kom att bli en enande symbol

för det judiska folket och ett viktigt pilgrimsmål

fram till år 70 efter vår tideräkning,

då Jerusalem förstördes av romarna.

Även i ruiner var Jerusalem en helig plats som ingav hopp.

Klagomuren är en symbol för Guds närvaro på jorden.

DEN HELIGA GRAVENS KYRKA

Romarrikets förste kristne kejsare Konstantin

började på 300-talet omvandla Jerusalem

till en kristen helig stad. Han lät gräva fram Golgata

och det som förmodades vara Jesu grav.

Han lät uppföra en basilika på platsen

trots att de flesta i staden inte var kristna.

Dittills hade de kristna sett sin tro

som andlig och oberoende av heliga platser,

men när basilikan på Golgata var invigd

började de uppfatta platsen

som genomsyrad av gudomlig kraft.

Den heliga gravens kyrka är idag

kristendomens heligaste plats.

Den omfattar de fem sista stationerna på den väg,

Via Dolorosa, där Jesus vandrade, från domplatsen

till Golgata, där han korsfästes och gravsattes.

Tusentals kristna pilgrimer kommer varje år

till Jerusalem för att vandra denna Korsets väg.

KLIPPDOMEN

OCH MUHAMMEDS NATTLIGA FÄRD

För muslimer är Jerusalem

den heligaste platsen efter Mecka och Medina.

Klippdomen är byggd över den klippa

på Tempelberget varifrån Muhammed

anses ha startat sin nattliga färd till himlen.

Enligt traditionen blir Muhammed väckt ur sin sömn

av ärkeängeln Gabriel och blir förd från Mecka

till Tempelberget där han möter

profeterna Abraham, Moses och Jesus.

Efter att ha lett en gemensam bön stiger Muhammed

på en gyllene stege upp genom himmelens alla portar.

Han når den sjunde himlen och den Himmelska tronen,

där han får en

gärningar i Jerusalem

har staden blivit betydelsefull också för kristendomen.

I kristna böner och drömmar, i konst och liknelser

träder Jerusalem fram som en ljusomstrålad drottning,

en världens mittpunkt, kristenhetens världsaxel.

Under medeltiden sågs Jerusalem som en kristen tillhörighet.

År 1095 manade påven Urban II till heligt krig för att befria

Kristi grav och den heliga staden från det turkiska väldet.

Under en 200-årsperiod företogs åtta blodiga korståg.

Om det första, år 1099, sägs att nära en tredjedel av

Jerusalems hundratusen invånare massakrerades

och att stadens gator flöt av blod.

I slutet av 1200-talet kom Jerusalem

åter under muslimskt styre, och förblev så

tills England annekterade området år 1917.

MEDELTIDA VÄRLDSKARTA

Denna karta framställdes omkring år 1300

av kyrkomannen Richard av Haldingham

och förvaras i katedralen i Hereford i England.

De då kända kontinenterna Asien, Afrika och Europa

kretsar runt Jerusalem, världens nav.

Till skillnad från vår tids kartor är kartbilden här

vriden ett kvarts varv, dvs öster finns högst upp.

Ländernas, havens och flodernas konturer

är svåra att känna igen, men på den tiden

ansågs nog bilderna på kartan vara viktigare:

Labyrinten på Kreta, Alexanders fälttåg,

och Jasons gyllene skinn från Antikens legender,

liksom bibelns Adam och Eva, Edens lustgård,

Noaks ark och Korsfästelsen av Kristus,

allt blandat med monster av olika slag.

1800-TALETS UTVANDRARE

I senare tiders kristendom är det speciellt

inom de frikyrkliga rörelserna som Jerusalem

har intagit en central plats.

Man ville söka en direkt kontakt med Kristus

och man ville återgå till den demokratiska ordning

som rådde i de första kristna församlingarna.

Denna trängtan och kärlek till Kristus kom i Sverige

att leda till en utvandring till det Heliga landet och till Jerusalem.

Selma Lagerlöfs Jerusalem skildrar hur en grupp bönder

från Nås i Dalarna söker sig till staden år 1896

för att fortsätta leva sina liv där.

1. Fotografi som visar Nåsböndernas

skördearbete i det förlovade landet.

2. Kopior av två sidor ur utflyttningsboken från Nås

med anteckningar om jerusalemfararnas flyttning.

3. Liten kåsa (utskuren ur en vril)

som Hol Brita Ersdotter förde med sig från hemmet i Nås.

4. Väckelsesångbok

som Hol Brita Ersdotter tog med till Jerusalem:

Sånger till Jesu Ära för Böne- och Väckelsemöten

samlade och utgifna av V. Witting, Chicago, 1886.

5. Gratulationskort

med pressade blommor från det heliga landet,

tillverkade för försäljning till Kolonins fromma.

För den frikyrkliga väckelserörelsen

har staden Jerusalem alltid varit betydelsefull,

både som vallfartsort och som andligt begrepp.

En jul- och nyårshälsning från Jerusalem år 1904.

Änkan Hol Brita Ersdotter i kretsen av sina barn:

Brita, Anna, Katrina, Kristina och Lars.

Alla har vi platser dit vi gärna beger oss,

platser som hör ihop med

någon djup erfarenhet i vårt liv,

platser som är oupplösligt förbundna

med vår självuppfattning.

På dessa platser kan vi förnimma

att vår världsliga tillvaro ändå har

en mening och ett högre värde.

Alla har vi våra ‘heliga’ platser

i våra privata mikrokosmos.

uppenbarelse som tar honom

bortom den mänskliga fattningsförmågans gränser.

Efter denna andliga resa till den bortersta böneplatsen

al-Masjid al-Aqsa återvänder Muhammed till Mecka.

Islams historia i området omfattar 1300 år.

Många av dess helgon, lärda och hjältar

har verkat i Jerusalem och ligger begravda där.

BURAQ, MUHAMMEDS BEVINGADE SPRINGARE

Enligt traditionen företog Muhammed sin himmelsfärd

till den bortersta böneplatsen på ett bevingat fabeldjur

vid namn Buraq. Djuret är inte namngivet i Koranen,

men kommentatorer anger att ärkeängeln Gabriel

hämtade det i paradiset och förde det till Muhammed.

Buraq sägs ha hästliknande kropp och mänskligt huvud.

Den sägs ha färger som påfågeln och vara smyckad

med guld, silver och de skönaste ädelstenar.

I den islamska världen knyter gestaltningen av Buraq

ofta an till nationella eller folkliga traditioner.

1. Glasmålning från Surakarta, Java, Indonesien

Figuren är en blandning av en Buraq och

skuggspelsfiguren Garuda, en mytisk fågel.

Målningen är influerad av konststilen inom

det javanska skuggspelet, wayang kulit.

(1980-tal)

2. Buraq-figur från Indien

Figuren är utförd i trä, metall, bambu och bomull

och har kvinnohuvud, vingar och påfågelstjärt.

Den främre delen av den ryggburna brickan

tjänar som offerbord för gåvor, pengar och blommor.

(slutet av 1800-talet)

3. Koran

Sura 17:1 lyder i översättning:

‘Honom allena all ära,

honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd

från den fridlysta böneplatsen

till den allra bortersta böneplatsen,

vars hela omkrets vi välsignat,

för att visa honom några av våra tecken!

Han är förvisso den Hörande, den Seende.

JUDENDOMEN OCH DEN HELIGA STADEN

Jerusalem – den stad som judarna svor

att aldrig glömma – är allestädes närvarande:

judiska religiösa texter och böner minner ständigt

om att staden är mer än en stad.

Jerusalem är judendomens andliga hem och centrum,

en evig symbol för drömmar och förhoppningar.

Under den judiska påsken, Pesach,

som firas till åminnelse av uttåget ur Egypten,

läser man ur Hagada och avslutar alltid

med bönen och förhoppningen: Nästa år i Jerusalem.

Vid de judiska högtiderna återkommer

inte bara Jerusalem utan också Templet.

Ljusfesten Chanuka firas i december,

till minnet av templets återinvigning år 164

när Judas Makabeus hade besegrat de syriska grekerna

och templet rensats från de hellenistiska gudabilderna.

1. Hagada. Vänstra uppslagna sidan, rad tre från mitten,

visar den hebreiska texten:

‘Förbarma dig, Evige, vår Gud,

över Israel, ditt folk, Jerusalem, din stad.

För oss till den och unna oss fröjden att bygga den,

äta dess frukter och mättas av dess överflöd

och välsigna dig för den, i renhet ochhelighet!

Ty du, Evige, är god och visar godhet mot alla.

Välsignad är du, Evige, för landet och druvan på rankan’

2. Chanuka-stakar för åtta ljus

Staken minner om undret

när en dags förråd av helig olja räckte i åtta dagar.

Den nionde ljusarmen är en ‘tjänare’,

med vilken man tänder de övriga åtta.

3. Snurror (dreidl eller sevivon)

Under chanuka spelar barnen om nötter med sådana snurror.

De hebreiska bokstäverna står för nes = under,

gadol = stort, haya = hände, sham = där.

‘Ett stort under hände där’, d.v.s. miraklet med oljan.

4. Det krossade glaset

Mot slutet av en judisk vigselceremoni

krossar brudgummen ett glas under foten

för att alla ska minnas templets förstörelse.

Glaset har lagts in i en servett eller örngott

för att inte någon ska skadas av glassplittret.

5. Misrach (öster eller soluppgång)

I många judiska hem finns en Misrach-tavla

som hängs på en östvägg för att

visa böneriktningen mot Jerusalem.

Denna Misrach är en litografi

av Peter Freudenthal.

MEDELTIDA KORSFARARE

Genom Kristi liv och