Flygplan

Segelflygplanet tillverkades av AB Flygplan, Norrköping 1944. Det användes av svenska flygvapnet fram till 1952. Sedan av Kungliga Svenska Aeroklubben till 1970.

I början av 1970 överfördes flygplanet till de Luftfartshistoriska samlingarna.

Kranich (Trana) konstruerades i mitten av 1930-talet av Hans Jacobs, dåvarande chef för segelflygavdelningen vid Deutsches Forschnungsinstitut für Segelflug (DFS) i Tyskland. Det ensitsiga segelflygplanet Rhönsperber fungerade som inspiration vid konstruktionsarbetet av Kranich. Med Kranich utvecklades principerna för segelflygutbildning i dubbelkommando (det vill säga lärare och elev har varsin enhetlig uppsättning av styrsystem). I december 1939 genomförde två tyska piloter en uthållighetsflygning, där de lyckades hålla sig i luften under 50 timmar och 26 minuter. Under kriget kom Kranich även att användas som skolflygplan för blivande piloter på lastglidare. Antalet Kranich som tillverkades i Tyskland är okänt, dock rör det sig förmodligen om ca 2 000 flygplan.

År 1942 köpte AB Flygplan licensrättigheterna till Kranich. Mellan 1942 och 1944 tillverkades 35 Kranich, varav huvuddelen levererades till svenska flygvapnet, som kallade Kranich för Se 103 (Segelflygplan Typ 103), med serienummer 8201 till 8230. I princip alla flottiljer tilldelades en eller två Se 103, vilka användes för rekryteringsändamål. Under kriget led flygvapnet brist på piloter, och genom att etablera en segelflygverksamhet gavs markpersonalen möjlighet att lära sig flyga. Även inom Flygpojksverksamheten utgjorde segelflyget ett viktigt inslag.

I december 1952 överfördes de 25 kvarvarande Se 103 till Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK), vilka i sin tur distribuerade flygplanen bland olika segelflygklubbar. Den första civila Kranich kom till Ålleberg redan 1942. Flygplanet ansågs som tämligen svårfluget, vilket sågs som en fördel. Eleverna var då tvungna att ta till sig kunskap och visa respekt för flygplanet. Med endast en pilot ombord hade Kranich betydligt bättre flygegenskaper. Sommaren 1944 utförde Rolf Svartengren en distansflygning mellan Norrköping och Ljungbyhed, en sträcka om 330 km. Även om grundläggande segelflygutbildning kunde ske medelst Kranich, användes flygplantypen även för utbildning i instrumentflygning samt för distansflygningar. En stor nackdel var det höga priset. En Kranich kostade 24 000 kronor. Som jämförelse kostade en byggsats till ett glidflygplan av typ SG-38 då endast 3 500 kronor.

På grund av oro för bristande limfogar och dåligt trä, utfärdades flygförbud för Kranich och andra segelflygplan tillverkade i trä och kranich-epoken tog slut i Sverige omkring 1962-1963.