Rudberg, Karl

Karl Leonard Rudberg, född den 28 januari 1852 i Skedevi socken, Östergötland, död den 10 december 1923 i Stockholm, var en svensk läkare.
Karl Rudberg var son till bryggare och hemmansägare Anders Eriksson (1820 - 1905) och Anna Pehrsdotter (1820 - ?). Rudberg blev student 1871, medicine licentiat 1881 och medicine doktor 1888. Han inträdde redan 1876 i flottans tjänst och deltog i ett flertal expeditioner, bland annat med HMS Vanadis 1877-78 vid S:t Barthélemys högtidliga överlämnande till Frankrike, världsomseglingen med Vanadis 1883-85, samt var 1898 krigsstipendiat i kriget mellan Spanien och Förenta staterna. Rudberg var även känd som båt- och seglingsentusiast och konstruerade flera egna båtmodeller. Rudberg var läkare vid Allmänna garnisonssjukhuset 1885-87 och var samtidigt bataljonsläkare vid armén samt utnämndes 1888 till förste bataljonsläkare vid flottans station i Stockholm. Då marinläkarkåren organiserades 1902 efter de grunder, som Rudberg i offentliga föredrag, tidningsuppsatser med mera angivit, utnämndes han till marinöverläkare och chef för densamma samt till chef för Marinförvaltningens sanitetsavdelning. Rudberg blev hedersledamot av örlogsmannasällskapet 1913 och tog 1917 avsked från marinöverläkarbefattningen. Rudberg var gift med Ingeborg Wiechel. Paret hade två söner - Karl Gustaf Rudberg, kommendör i marinen och Sten Rudberg, kapten i flottan och disponent vid Hälleforsnäs bruk i Södermanland.