bogträ, seldon

I Brusewitz reseberättelse 1872 finns dessa avbildade sid. 21. jämte följande anteckning: "På aftonen köpte jag av Mellbin (handlande i Hjälleby) ett par rikt utskruna bogträn till selar, dem han förr tillhandlat sig å auktion på gården Fellebro, Walla socken." Jmf. anteckning i lappkatalogen på länstolen GM:3165

Teminologi
Beträffande bogtränas teminologi har sommaren 1927 följande uppgifter inhämtats av verkmästaren J. Andréasson, Göteborg och inspektor Pettersson vid Skårs egendom, Göteborg.
Bogträna kallas i västra Sverige även allmänt lokor (sing. loka). De sammanhållas upptill och nedtill av remtyg, resp. nackrem och bringrem. Deras fästen, i regel inskärningar i trät, järnkrampor och - vad beträffar bringremmen - järnskenor m. krokar i de mötande ändarna, synas icke ha någon särskild beteckning. Ungefär på bogträts mitt är draglädret fästat. Den äldsta anordningen för lädrets fästande vid trät synes vara, att draglädret skurits in under en kraftig vulst på mitten av trät; senare har det fästs medelst enkla järnkrampor. Till skydd för stoppade med svinhår och klädda med läder. I senare tid har man även börjat använda putor av filt, filtputor eller bossor. Ringarna genom vilka tömmarna löpa heter tömlöpor (sing. löpa) eller tömringar. (Jfr. tömlöpan hos selkrokarna; Sven T. Kjellberg: Svenska selkrokar av trä i Nordiska Muséet, Fataburen 1926, H.l). På bogträn av äldre typ finns i allmänhet icke tömlöpor. Där de förekomma äro de tydligen en senare tids tillskott.