VARNUMS KYRKA

Varnum kyrka är medeltida, möjligen från 1100-talets senare hälft, från vilken tid kyrkans madonnaskulptur anses stamma. Mariabilden är en romansk, engelsk skulptur, ett så kallat Lincolnarbete av vilka få är bevarade. Denna skulptur, liksom ett samtida krucifix och en S:t Olofsbild från kyrkan finns på Borås Museum. Kyrkan förlängdes åt öster sannolikt under 1400-talet, men möjligen finns det äldre väggpartier bevarade i västra delen. Inga uppgifter kring omfattningen av sådana kvarstående medeltida murverk har här påträffats. Grundmuren från den äldsta kyrkan har emellertid påträffats och skarven till förlängningen finns väster om ingångsdörren. Porten är ovanligt nog förlagd till nordsidan. Kyrkan hade två klockor på 1600-talet. Omkring år 1680 vidgades fönstret vid predikstolen och interiören målades. 1694 beslöt man att skaffa en altaruppsats. Den tillverkades i barockstil med kalvariegrupp och akantusverk. En predikstol tillkom 1708. 1745 fick kyrkan sin nuvarande form då koret förlängdes tre alnar i full bredd med tresidig avslutning och sakristia byggdes till åt söder. I väster uppfördes en stor tillbyggnad av trä, nästan lika hög och bred som långhuset. 1748 renoverades altartavlan och höjdes, troligen på grund av takhöjning i samband med ombyggnaden. Det är rimligt att anta att höjningen även medgav att en läktare uppfördes och föranledde tillbyggnaden som har trappa till läktaren. 1778 byggdes ett trätorn ovanpå denna utbyggnad. År 1900 målades interiören om och när kyrkan inventerades 1829 hade den ett något välvt, vitmålat tak bestrött med gula stjärnor. Interiören var färgstark med två blåmålade läktare, en i väster och en i norr, med vita speglar och gula karmar samt ett rödmålat brädaltare med blå disk. Bänkarna var blåmålade och numrerade. Predikstolen stod i söder, prydd med bildhuggeri. I sakristian fanns en murad grav under golvet, tillhörande ägarfamiljen på säteriet Ågården. Möjligen uppfördes sakristian alltså som ett slags gravkor, eller bekostades den mot löfte om denna gravplats. 1865 vidgades alla fönster och invändigt underhåll utfördes. Predikstolens ljudtak togs ned och lades i tornet till 1900-talets början, då det lämnades till Borås museum och sedermera befanns vara förkommet. Taket var sexkantigt med fyra änglar ovanpå i hörnen som stödde sig på ett gallerverk med orden "Helig helig herre Gud" och undertill fanns en duva.
1884 vidtogs reparationer och ommålning av interiören. 1918 genomfördes en ny inventering och då hade kyrkan kvar karaktären invändigt från denna renovering. Interiören var nu ljust målad i vitt och guld. Nummertavlan och prediksolstrappan var nya, predikstolen och altaruppsatsen var nymålade och de öppna bänkarna var målade i skinnimitation. Läktarbarriären var densamma som nu, indelad av räfflade pilastrar och spegelfält, träaltaret var vitmarmorerat och altarringen hade enkel spegelindelning. En kamin stod i koret och ljuskronorna av mässing lyste upp kyrkorummet. Den romanska dopfunten var på Borås museum. Yttertaket var i dåligt skick med tjock rutten ekspån på övre delen och tunn maskinkluven spån på den undre, annars befanns kyrkan vara i bra skick. Tornet behövde dock repareras till flera delar. En gravhäll låg vid ingången som trapplan. 1921 gjordes ett restaureringsprogram av arkitekt Anders Roland. Församlingen önskade sig ett stentorn, men det befintliga ansågs ha en god form som passade kyrkan och en frisk stomme, så det fick inte rivas utan reparerades. Hela dess bottenvåning användes som vedförråd. Tornets fasadpanel byttes till samma utseende och färg som den gamla. Torn- och långhustaken täcktes med likadan tjock ekspån och tjärades. Gravstenen använd till trapplan sattes upp på korets östsida.
På 1930-talet ville man ha en genomgripande renovering och flera restaureringsprogram utarbetades, men av dessa tycks inte mycket ha kommit till stånd. Nya ytterdörrar tillkom 1933 liksom lågtrycksångvärmeledning med pannrum vid sakristian. Då lades nämnda gravhäll som tak över pannrummet. 1952 önskade församlingen få hjälp från Kungl. Byggnadsstyrelsen med råd och de föreslog arkitekt Erik Ragndal i Göteborg, men det blev Axel Forssén som slutligen stod bakom renoveringen våren 1955. I tornet hade då redan arbeten utförts 1954 enligt en signatur där av snickaren E. Johansson. Bänkarna byggdes om för att bli bekvämare och lämna mer plats för frambärandet av kistor till koret. Mittgången, som haft olika bredd, gjordes mer jämnbred. Södra bänkkvarteret skulle få hattbräden undertill och norra kvarteret fotstöd, vilket tyder på att man fortfarande delade upp sig i mans- och kvinnosida. Byggnadsstyrelsen ansåg dock att fotstöden skulle hindra rengöring, vilket visade på den tidens engagemang i hygieniska frågor. Bänkarna avkortades och glesades ytterligare. Golvet sviktade så det togs upp och man fann då framför främre pelarparet och i nordöst sammanlagt fem kistor, varav en barnkista. Dessutom blottades den ovan omtalade grundmuren från äldsta kyrkan. Predikstolen fick nya ornament undertill. Den och altaruppsatsen fick behålla sina färger som dock ej är original. En ny läktartrappa gjordes i nordväst. Interiören målades och kyrkan stod klar i maj 1955. Exteriörens underhåll kvarstod.
1960 installerades en ny orgel från Liareds orgelbyggeri. Arne Philip gjorde en skiss för kyrkorådets förslag på en bred orgel med trappvis satta pipor. Sjuhäradsbygdens körförbund ville ta ner barriären något för att orgeln skulle komma till sin rätt samt att alla piporna skulle vara ljudande, "s.k. attrappfasader med blindpipor ha vi fått nog av". 1998 projekterades en renovering av sakristia och pannrum men har ännu inte utförts (2004) i brist på pengar. Planerna innefattar bland annat nya textilskåp i sakristian och under läktarens södra sida. Omkring år 2000 togs heltäckningsmattan i koret bort och befann att korgolvet var lappat och lagat så det fick läggas om. Den medeltida dopfunten har vid okänd tidpunkt förts tillbaka till kyrkorummet

Varnums kyrka har ett smalt långhus med låga fasader och hög takresning, centrerad port på nordsidan, tresidigt avslutat grunt kor i öster, sakristia i sydöst med dörr åt öster och en något smalare förrådstillbyggnad av trä i väster med lågt klocktorn. Tillbyggnaden har högre fasader än långhuset och två dörrar åt norr samt en åt söder och den kallas "tornet" i fortsättningen. Nordöstra dörren leder till ett trapphus varifrån läktaren och torntrappan nås, nordvästra dörren går till ett förråd. Genom tornets södra dörr nås tornets bottenvåning. Väster om sakristian och markerat av en kulle är ett pannrum under jord från 1933.
FASAD - Spritputsade fasader med liten gräng med glimmer i den vita färgen och på västra delen locklist från 1921 vitmålad med organisk färg. Medeltida remstycken syns på långhusets norra sida och även korets remstycken är synliga. Pågjuten cementgrund utskjutande cirka en decimeter. Den murade stengrunden syns i väster. Ljudluckor med två brunmålade jalusiluckor sitter på var sida alldeles under klocktornets takfot, den östra öppningen är rektangulär och övriga stickbågiga. Traditionella lyktor av glas och plåt sitter mellan dörr och överljus i nordporten, över sakristidörren samt tornets södra dörr.
FÖNSTER - Långhuset har två rundbågade stora fasta femluftsfönster på norra sidan, tre på södra och två i koret på de sneda sidorna. Öppningarna är från 1865, möjligen även snickerierna som är täckmålade grå med oljefärg. De har kraftig korspost och i bågen en lika rejäl tvärpost med en halvrund platta i botten. Lufterna är blyspröjsade med flerfärgade antikglas i smårutor tillkomna omkring 1980 enligt uppgift. Nischerna är djupa och något vidgade med plåtskodd gråmålad botten. Nordportens dörrsmyg har överst en lunett med likadana glas i täckmålad enluftsbåge. Sakristian har åt söder ett mindre rundbågat treluftsfönster med T-post och likadant glas. Alldeles över torndörrarna i norr sitter i vägglivet två stora stående rektangulära vitmålade tvåluftsfönster med mittpost, träspröjsade till åtta smala rutor per luft.
PORT - Nordporten är en utåtgående pardörr från 1933 med rak överkant och täckt av kantställda kopparplåtsrutor i gråmålad karm. Dörren sitter i en vidgad djup rundbågad smyg som når i höjd med fönstren och har ett lunettfönster upptill. Sakristians dörr är enkel och klädd med sekundär grå skiva i djup rak nisch med två huggna stenblocksteg. Tornet har åt norr två gråmålade enkla plankdörrar med fiskbenspanel med bandgångjärn och nyare vred. Stora trapphällar av sten, två till den östra och en till den västra samt ett hugget granitblock. Södra torndörren är en enkel plankdörr klädd och målad som fasaden med trapphäll av sten. Två tunnare hällar står bredvid väggen (äldre trappsteg?).
TAK - Sadeltak med valmad spets täckt av svartglaserat enkupigt lertegel och prytt med hög flöjel på östra nocken med årtalet 1775. Sakristians sadeltak har skiffertäckning i litet stenformat. I västra takfallet sträcker sig en stor plåtklädd skorsten upp till långhusets takfot. Över tornets nederdel är tre valmade breda takfall från klocktornet, som börjar ungefär på halva långhustakets höjd. Takfallet täcks av likadana takpannor som långhuset. Torntaket är fyrsidigt med brett avfasade hörn och täckt med ärgad kopparplåt i skivtäckning med förskjutna hakfalsar, samt krönt av en smidd spira med flöjel, vars årtal ej här kunnat tydas. Vitmålade, plana taksprång. Hängrännor och stuprör är från 1965 och av kopparplåt.