HAMMARÖ KYRKA

Kyrkan är huvudsakligen från 1700-talet men medeltida partier ingår. Den är timrad med korsformad plan, sakristia i öster och vapenhus i väster. Ingång sker i de västra, norra och södra korsarmarna. Kyrkans fasad är spånklädd och falurödmålad under branta, tjärade och spånklädda sadeltak. Fönsteröppningarna är rundbågiga med brunmålade mångspröjsade bågar, dörrbladen är målade gråa i bruna omfattningar. I korskyrkans östra del är en medeltida, raksluten korkyrka bevarad tämligen intakt; den östra korsarmen utgör medeltidskyrkans långhus medan den nuvarande sakristian fungerade som kor. Ett litet smalt utrymme norr om sakristian, vars norra vägg ligger i liv med långhusväggen, tjänstgjorde under medeltiden som sakristia. Det har en liten ursprunglig medeltida fönsterglugg i öster. Under västingången finns utgrävd källarvåning.
Grunden består av en stensockel av granitblock. Väggarna är timrade av liggande, bilat furutimmer. Timret i knutarna är sammanfogat genom raka blad utan laxar (medeltida delen) och med laxar (1700-tals delen). Den medeltida delens väggbjälkar är delvis prydda med vågräta, parallella band i grunda profiler. Denna detalj visar att timret, även utvändigt en gång varit synligt. Den medeltida kyrkan hade sannolikt alltså ursprungligen ingen spånklädnad. Dagens spånklädnad är huggen med spets, 1934 rödtjärad men därefter falurödfärgad. Takfoten är målad grå, vindskivor tjärade. På taket är spånen raka och tjärade. Nedersta raden vid takfoten är dock spetshuggen. Takspånen ligger med solfjäderstäckning över korshörnen. Plåtdetaljer och regnvattensystemet är av koppar. Stuprören leds ned i gjutna nedgrävda betongrör.
Kyrkorummets stora fönster är rundbågiga med vitmålade bågar och spröjsning. I dessa kulörta glas i blyspröjs. Ovan entré i norr och söder stort runt fönster. Ovan västentré ett kvadratiskt fönster. Entrédörrarna i söder och norr har fiskbensmönstring medan västdörren har rombmönster, samtliga målade grå. Dörrarnas omfattningar är målade bruna. Västentrén har en stentrapp med tre nivåer och smidda handledare monterade på fasad. På kyrkans fyra takgavlar sitter kors med armarna avslutade i kulor.

SAMMANFATTANDE BESKRIVNING - Kyrkorummets form präglas av de ombyggnadsarbeten som företogs på 1700-talet, då den medeltida kyrkan förlängdes åt väster och något senare fick korsarmar åt norr och söder. Interiören får en speciell karaktär efter två romantiskt tillbakablickande restaureringar på 1900-talet. Rummet är ljust med vitmålade panelade väggar, trägolv och täcks av två korsade trätunnvalv. Koret med rakt avslut är förhöjt och har en altaruppsats med huvudmotivet korsfästelsen, tillverkad av Isac Schullström år 1748 i provinciell barockstil, bakom en öppen närmast halvcirkelformad altarring från år 1852. Predikstolen med korg och baldakin i sexsidig form tillkom 1934 och är placerad på korets norrvägg. Läktare i korsarmarna i söder, norr och väster, den sistnämnda med orgel. Läktarunderbyggnader.
KYRKORUMMET är korsformat med rakt avslutad korvägg där bilat timmer är synligt med fragment av medeltida målningar. Väggarna i övrigt är panelade, vitlaserade med inklädda tvärstöttar likt pilastrar som delar upp väggpartierna mellan fönsteröppningarna. Golvet av trä betsat och lackat. Taket är välvt, två korsande trätunnvalv, panelat och målat vitt över en gråmålad profilerad taklist. Tre vitmålade dragstag i järn. Kyrkorummet har åtta rundbågeformade FÖNSTER, varav två är placerade i koret. Bågarna är vitmålade med spröjsningar. Utvändiga bågen har kulörta, pastellfärgade glas i blyspröjs. Innerbågen har helstora glasrutor av antikglas. Långhuset har två GLASMÅLNINGAR, i den södra och norra korsarmens östväggar, utförda efter kartong av konstnären Gunnar Torhamn och tillverkade av glastekniker Walter Schultz, Kristinehamn år 1934. Korskyrkan har LÄKTARE i väster, söder och norr, de två sistnämnda relativt små. Under läktarna entréer till kyrkan. Under läktarna i söder och norr finns underbyggnader som rymmer spiraltrappor upp samt förråd för diverse inventarier bland annat ett textilförvaringsskåp. Underbyggnadernas väggar sluter an mot läktarbarriärerna. Väggarna är slätpanelade och vitlaserade. Samtliga barriärer är raka med fyllningar och målade lika bänkarnas gavlar. Har förhöjts med inmålade smidesräcken. Västläktaren med ORGEL bärs upp av två runda svarvade pelare. Orgeln är ursprungligen byggd 1926, men ombyggd och utökad år 1943. DEN har en modern design och är målad röd, grå och gul. Uppe på läktarna står lösa stolar, på västläktaren finns ljus- och ljudmixerbord. Kyrkorummets DÖRRAR har fyllningar och är målade lika läktarbarriärerna och bänkarnas gavlar. Kyrkorummets BÄNKAR är uppdelade i kvarter (11+11 och 3+3 i långskeppet och 6+6 i vardera korsarm) runt mittgång och tvärgångar och har raka gavlar och en enkel stilren utformning. Bänkarna sluter an mot ytterväggarna och mot läktarväggar. De tillkom 1934 och är relativt raka med gavlar, allt målat i grönblått med listverk på gavlarna i rött och vitt. Lösa dynor med mönstrat tyg. Elektriska bänkvärmare under sittdynan.
KORET är förhöjt två steg och lagt med trägolv lika kyrkorummet. En rikt skulpterad, målad och förgylld ALTARUPPSATS står placerad mot östväggen. Den skänktes år 1748 av änkeprostinnan Anna Catharina Dionysia Geijer, syster till Uddeholmsbolagets grundläggare Bengt Gustaf Geijer, och antas vara utförd av bildhuggaren Isac Schullström. Altaruppsatsen är utförd i barockstil och dess mittparti upptages av en skulpturgrupp föreställande den korsfäste Kristus, omgiven av Maria och Johannes, medan tre skulpturer i krönpartiet symboliserar Tron, Hoppet och Kärleken. Raka kolonner med grå marmorering bär upp det översta partiet. Dova blåa, svarta kulörer med röda inslag samt förgyllning. Altaruppsatsen vilar på ett rektangulärt ALTARE av trä, målat mossgrönt, från 1852. Textilierna är monterade med kardborreband. Framför altaret en ALTARRING från 1852 med svarvade balusterdockor och knäfall med brunt vävt tyg. PREDIKSTOLEN tillkom 1934 och är placerad på korets norrvägg, väster om korfönstret. Tillverkad av Peder Jensen med korg och baldakin i sexsidig form. På korgen framträder de fyra evangelisterna. Målad i brunt, blågrönt, rött och med förgyllda inslag. Vid korets sydvägg finns ett DOPALTARE av trä med ett ÄLDRE ALTARSKÅP i form av en triptyk. Skåpet är medeltida med en skulpterad bild av jungfru Maria som centralbild. Det är ett Mariaskåp och har troligen ursprungligen stått på ett Mariaaltare i medeltidskyrkans nordöstra hörn. Skåpet dateras 1500-tal, men dörrarnas målning, föreställande Moses och Aron, tillkom troligen vid 1600-talets slut. Framför dopaltaret står kyrkans äldsta inventarie, en DOPFUNT av täljsten från 1200-talets mitt. Den inskaffades troligen till stavkyrkan, som föregick den medeltida timmerkyrkan. Cuppan är koniskt kittelformad med plan undersida och cylindriskt skaft, avslutat med platthugget bladornament. Foten är rund med skrånande översida, praktfullt utsirad med två koncentriska, veckade bandkretsar. Utanför dem ytterligare en krets med karvsnitt, kors och ribbor. Genomgående centralt uttömningshål. Funten har varit sönderslagen, men är numera restaurerad. Till dopfunten hör ett lock av trä av ålderdomlig typ, men möjligen tillkommen först under 1700-talet. En gravhäll av kalksten med ornamentik i relief, en sk LILJESTEN och dateras 1200-tal, är också en lämning från stavkyrkan. Den ligger placerad i korets sydöstra hörn. Ett KRUCIFIX är upphängt i öppningen mot koret. Det dateras 1300-tal.
Kyrkans nuvarande SAKRISTIA, det medeltida koret, nås via dörr bakom altaruppsatsen och är beläget något lägre än kyrkorummet. Utgång finns i söder, fönster i öster och medeltidskyrkans sakristia i norr. Golvet är lagt med furutiljor, väggarna med synligt bilat timmer och ett treklöverformat tak är klätt med slätpanel. Den äldre medeltida sakristian, nyttjas som förråd. Skåpförvaring efter vägg mot väster. På den södra väggen ett stort sakramentskåp, där de heliga kärlen förvarades under medeltiden. Bemålat, på skåpets dörr framställs en stor monstrans, som bärs upp av två änglar.
I sakristian är väggarna dekorerade med MEDELTIDA MÅLNINGAR utförda i kalkfärg direkt på timmerstockarna. Målningarna saknar signatur eller datering. Konstvetenskapligt stilanalytiskt placeras målningarna till tiden 1470-80. De har sitt närmaste släktskap med bilderna i Götene kyrka. Vissa forskare har antytt att målningarna har samma målarmästare som Södra Råda gamla kyrka hade, Amund. Betydande likheter finns, men målningarna i Hammarö är något äldre. Bildprogrammet återger berättelsen om Adam och Eva efter syndafallet samt berättelsen om Kain och Abel. Berättelsen fortsätter med historien om Jesu liv, död och uppståndelse från palmsöndagen till och med pingst. Vidare finns i västgaveln en framställning av Nådastolen som omges av liknelsen om de tio brudtärnorna. I östgaveln finns en framställning av Marie kröning. I båda fallen är tronerna framställda på ett speciellt sätt som påminner om borgliknande byggnader - kanske sinnesbilden för Det himmelska Jerusalem, där i förstnämnda fallet den treenige guden och i det andra fallet Maria och sonen tronar. En del av målningarna längst i öster på nordväggen döljs av en stor krigarfigur, troligen Olof den helige. Denna figur tillkom antagligen på 1500-talet och efterföljs av en inskrift, delvis på latin.
Det medeltida långhuset, det nuvarande koret, var också helt dekorerat med målningar. Dessa är idag svårt skadade. Endast östväggens målningar är i sådant skick att de kunnat lämnas synliga (se ovan). Större delen av väggen har upptagits av en figurrik framställning av Yttersta domen. Här kan identifieras Kristus som domare och ängeln Mikael som själavägare, båda i så kallad mandorla. Utöver målningarna i kyrkan finns det på Statens historiska museum bevarade bräder med figur och ornamentmåleri som ingått i det medeltida bildprogrammet. Dessa har med största sannolikhet ingått i kyrkans treklövervalv.
VAPENHUSET är vidbyggt kyrkan i väster. Ingång från rundbågeformad pardörr via vindfång. I vindfånget trappa ned till nedgrävd källarvåning med toalett och förrådsutrymmen. I vapenhuset golv av rödpolerad sten, väggar med liggande panel i grönblå kulör och ett vitgråmålat paneltak. I vapenhusets södra vägg kvadratiskt mångspröjsat fönster och efter norra väggen trappa upp till västläktaren. Bord med bokförsäljning och infomaterial. I sydvästra hörnet ett förrådsutrymme. Pardörr med fyllningar målat i huvudsak grågrönt öppnar upp till kyrkorummet. Ovanför vapenhuset ett rum med väggar och tak lika vapenhuset. Heltäckningsmatta.
ÖVRIGT- Bildhuggaren ISAC SCHULLSTRÖM föddes omkring 1712, fick burskap i Karlstad 1736, död 1778 i Rolfsbyn i Svanskogs socken, dit han flyttat 1768. Först känd blev Schullström 1735 då han gjorde predikstolen till Östra Fågelviks kyrka i Värmland. Från den tiden var han i drygt fyra decennier anlitad i Värmland och även i Dalsland.

Kompletterat vid inventering 2003:
En tradition gör gällande att den första kyrkan på Hammarö uppfördes i Hovlanda. Fullt klart är under alla omständigheter att redan vid tiden omkring 1200 så byggdes en kyrka på den nuvarande platsen. Vid den nuvarande kyrkans restaurering år 1931 påträffades under golvet i sakristian ett antal plankor från en stavkyrka, av vilka några var prydda med ristad ornamentik, bland annat en stiliserad lilja och en elegant tecknad häst. Ristningarnas stil gör en datering av plankorna till 1100-talets slut eller 1200-talets början. Plankorna har under senare år även genomgått dendrokronologisk analys och dateras där ca 1250. Fyndet är för litet för att stavkyrkans konstruktion eller planform ska kunna fastställas. Stavkyrkan ersattes troligtvis i början av 1300-talet av en timrad kyrka. Större delar av denna kyrka finns ännu i behåll. I sitt ursprungliga skick bestod kyrkan av ett rektangulärt, ganska kort långhus (det nuvarande koret) till vilket i öster anslöts ett rektangulärt men något smalare kor (nuvarande sakristian). Norr om koret låg en sakristia, vars nordvägg ligger i linje med långhusets nordvägg. Sakristian är ännu bevarad i sin helhet. Både koret och långhuset hade treklöverbladformade innertak, vilka troligen båda var försedda med målningar från 1400-talet. I koret fanns ursprungligen ett fönster i öster, ett i söder och ett i sakristian (bevarat). En ingång fanns till koret i sydväggen. Långhusets ursprungliga ingång fanns i sydväggen längst i väster. Innerväggarna var försedda med målningar, idag delvis bevarade. Målningarna är inte signerade eller daterade, men bör ha tillkommit ca 1470.
År 1717 blev den första mera omfattande ombyggnaden av kyrkan aktuell, kyrkan förlängdes åt väster. På 1720-talet utvidgades de medeltida fönstren och nya fönster upptogs, bland annat i långhusets nordvägg. En läktare i väster tillkom 1730. Man hade fortfarande problem med utrymme och år 1747 ombyggdes därför kyrkan till korsplan. Samtidigt byggdes den ursprungliga öppningen mellan kor och långhus igen. I det gamla koret inreddes sakristia och det gamla långhuset blev till kor. Fast monterade bänkar insattes och den nuvarande altaruppsatsen tillkom.
Under återstoden av 1700-talet och 1800-talets början utfördes mindre reparationer och förändringar, bland annat upptogs en del fönster. 1822 vitlimmades väggarna invändigt. År 1830 väcktes förslag om att bygga en stenkyrka och en ritning erhölls tio år senare från Överintendentsämbetet. Av ekonomiska skäl kunde inte det projektet genomföras och istället fick man göra en grundlig och ganska hårdhänt upprustning av den gamla kyrkan. Arbetet utfördes under etapper på 1850-talet. De befintliga höga sadeltaken ersattes då med lägre, brutna fall. Taket belades med skiffer. Fasaderna reveterades och avfärgades vita. Fönstren ombyggdes och gjordes lika stora i hela byggnaden. Invändigt ersattes de äldre taken med välvt tunnvalv och en ny predikstol tillkom. Ytterligare en renovering genomfördes 1894, då bland annat ytterväggarnas revetering ersattes med panel som målades vit. Innerväggarna fick ny beklädnad med bräder och papp.
Arkitekt Einar Lundberg projekterade på 1930-talet en restaurering. Man hade då börjat förstå kyrkans stora kulturhistoriska värde. Målet för restaureringen var att så långt som möjligt återställa kyrkan i dess tidigare skick. Yttertaken återgavs sin gamla högresta sadeltaksform och täcktes med spån. Även ytterväggarna återfick spåninklädnad och exteriören återfick härmed i allt väsentligt sitt 1700-talsutseende. I sakristian, det medeltida koret, frilades och konserverades de medeltida väggmålningarna och det ursprungliga trävalvet rekonstruerades. En ny predikstol ersatte 1850-talets, och två nya korglasmålningar tillkom. Under renoveringen undersökte man utrymmet under korgolvet och kunde konstatera att tretton kistor från 1700-talet fanns bevarade. Vid djupare undersökning av desamma gjordes i utrymmet ett fynd av 16 stycken stavkyrkoplankor. Plankorna hade lagts såsom blindbotten mellan bjälkarna.
Den senaste restaureringen, under ledning av arkitekt Ragnar Jonsson, slutfördes 1968. Den har haft samma mål som 1930-talets arbeten, det vill säga att återge kyrkan dess äldre karaktär. Kor och långhusets innerväggar fick således träpanel av gammal modell, dock lämnades östväggens timmer med fragment av senmedeltidens målningar synliga. I sakristian tillkom nya förvaringsskåp och i vapenhuset i väster tillkom en undervåning, inrymmande toalett och förvaringsutrymmen. Konserveringsarbeten utfördes på målningar, altaruppsats och altarskåp. Västläktaren byggdes delvis om för att rymma en ny orgel. År 1980 omtäcktes samtliga yttertak med impregnerad, kluven spån. Under senare år har sakristian fått nytt brädgolv och kyrkans fasader har ommålats.