Bergnäskyrkan

Kyrkorummet och församlingsgården bildar ett sammansatt byggnadskomplex med volymer i olika höjd
och storlek. Exteriört tecknar sig kyrksalen som en ur anläggningen klart urskiljbar
volym, genom pulpettaket som skjuter i höjden och fasadens reliefmurning.
Långsidorna markeras av höga, smala fönster och korväggen har ett stort korsfönster
som skjuter ut ur väggen och upp ur taket.
Den lägre församlingsdelen har bröstning av mörkt tegel och gullaserad fjällpanel ovan
fönsterbandet. Fönster och dörrfoder är laserade i orange.
Taken är täckta med svart shingel och församlingsgårdens tak tycks ha förändrats från
ett platt till ett lågt, asymmetriskt sadeltak.

Kyrksalen nås via det centrala inomhuskyrktorget som på övriga sidor omges av
församlingslokaler. Det kvadratiska kyrkorummet har en helt öppen plan. Väggarna av
mörkt tegel kontrasterar mot det ljusa träet i inredning och tak. Takets form - där höjden
stegras mot koret - ljusflödet från de långsmala fönstren i norr- och söderväggen samt
det stora fönstret i väster ger rummet rymd och riktning mot koret.
Interiört präglas kyrksalen av visionen om det enkla och demokratiska kyrkorummet där
koret uppgår i rummets helhet, med fristående altarbord, altarrundel i flera lösa
sektioner och en dopfunt norr om altarrundeln. Koret manifesteras dock genom att
väggen är uppdelad med liséner och har en
mönstermurning i relief, men även genom det stora korfönstret, högt ovanför altaret.
Den mångfacetterade altarskulpturen av Stefan Wallmark uttrycker stor dramatik i
komposition, formspråk och färgval.
Kyrkans inredning är i huvudsak från 1970-talet med länkade stolar i enkla, grova
former. Stolar, altare, dopfunt och orgel är i lackad furu och tyg på stolar och knäfall har
en tidstypisk, orange färg.
Belysningen består av klasar med klarglasglober och mässingslampetter ovanför
fönstren.
Den samlingssal som ligger närmast kyrkorummet avskärmas av en vikvägg i
kyrkorummets västra del. Vikväggens vita färg och glasfiberväv avviker starkt från
kyrkorummet i övrigt.
Materialval i inredning och rum är tungt och rustikt ger en ombonad känsla som gör
upplevelsen av kyrkorummet vilsam och rofylld.
Genom sin öppenhet och form är det ett flexibelt kyrkorum som ändras med de krav
som ställs vid olika tider.