själafångare

Enligt generalkatalogen är detta en halsprydnad av ben (människofemoral) med sniderier och haliotisinläggningar. Gammal, s.k. "soul-case". Om dessa skriver R.U. Sayce: "It was employed by the shamans of the Indian tribes of the north-west coast of Amerika for carrying the souls of sick people".

Proveniensen är angiven som haida, Queen Charlotte Islands, British Columbia.

Denna själfångare är i fint skick och vackert snidad samt inlagd med haliotispärlemor. Materialet kan vara människoben eller björnben. Båda användes för tillverkning av själafångare. De flesta av de nu bevarade själafångarna är insamlade hos tsimshianstammen men de användes definitivt också av haida och troligen också hos tlingit. Alla kända exemplar är tillverkade i den nordliga nordvästkuststilen som användes av konstnärer från de tre nordliga nordvästkustgrupperna haida, tlingit och tsimshian. Generalkatalogens uppgifter och proveniens kan därför stämma.

Många av dessa själafångare samlades in tidigt och antagligen har de använts under mycket lång tid. De har alltid två huvuden, vars esoteriska betydelse oftast bara var helt känd av shamanen själv. Dels ska de ha använts för att transportera människosjälar i, men också för att blåsa tillbaka en av människojälarna in i en människa som drabbats av själförlust. Hos de nordliga nordvästkustindianerna liksom hos de flesta av kustens folk har vi en mycket väl utvecklad själsdualism. Hos nuu-chah-nulth t.ex. har människan tre själar i kroppen. En form av sjukdom orsakas just av själsförlust. Själafångarna har som regel en upphängningsanordning av läderremmar och så också på detta exemplar. Figurerna på själafångarna har ofta tolkats som "sisiutl", den dubbelhövdade ormen hos kwakiultindianerna, men detta är helt fel. Det representrade djuret, med två huvuden kan vara val, varg eller björn. Designen som oftast är symmetrisk på båda sidor. Denna själafångare är polerad och förefaller vara rejält gammal och flitigt använd. Flera av haliotisskalinläggningarna har losnat, speciellt från djurhuvudenas munnar./JG

Jämför gärna Handbook. British Museum, fig. 231c, haida.