Ten

I östra delen av Uppsala, strax intill Vaksala kyrka undersöktes 2006 lämningarna av en bronsåldersboplats som varit i bruk under en period av närmare 1 000 år. Boplatsen bestod bland annat av hus, hägnader och ett tjockt kulturlager med fynd av främst djurben och keramik.

Ett stycke från boplatsen undersöktes ett gravfält med dateringar dels till bronsålder och dels till vendeltid. Gravfältet var svårt skadat av senare tiders bruk men åtta eller nio gravlagda individer kunde identifieras, varav alla utom en var barn. Fyndmaterialet bestod mest av keramik men även pärlor, kamfragment och ett bryne tillvaratogs.

På boplatsen undersöktes en byggnad som med sin för tiden ålderdomliga byggnadsteknik kan tyda på en vilja eller ett behov att replikera äldre tiders bruk för att befästa ett släktskap bakåt i tiden. En liknande idé kan ligga bakom det faktum att gravfältet nyttjats vid två så tidsmässigt disparata perioder som bronsålder och vendeltid, då man under yngre järnålder velat befästa släktskap och kontroll över området. Att främst barn begravts på ett gravfält eller på en del av ett större gravfält är inte ett helt okänt fenomen men att traditionen överlevt från bronsålder till yngre järnålder är desto mer anmärkningsvärt.