Dorotea kyrka

Vapenhuset i tornets bottenvåning har en rund planform, vilket är ovanligt för länets kyrkor. Läktartrapporna med smäckra metallräcken följer den runda väggen upp på var sin sida om kyrkporten. De runda fönstren mot norr och söder släpper in ljus och ger i samverkan med planformen och målningsbehandlingen vapenhuset en luftig, ljus och välkomnande karaktär.

En glasad vindfångsdörr leder in till kyrkorummet. Det enskeppiga kyrkorummet skiljs från koret genom en vägg med stor rundbågad öppning. Väggarna är reveterade och slätputsade. Taket av bräder är plant närmast långsidorna, sedan välvt och under hjässan försett med inskjuten plan mittspegel. Från långhuset skyms kortaket av mellanväggen, men det är välvt, och slätputsat som väggarna. Färgsättningen är ljus och går huvudsakligen i benvitt (väggarna), sandbeige (långhus-taket), gammelrosa (korets väggar och tak) samt blågrått (bänkar och predikstol). Golvet i kyrksalen och koret är lagt med smala furubräder som 1984 slipades och lackades ljust. I koret är det upphöjt med tre trappsteg.

Den öppna bänkinredningen är skickligt marmorerad såväl invändigt och på psalmboks-hyllorna som på de rektangulära gavlarnas speglar. Marmorering i ljusgrått finns även på den halvcirkelformade altarringen och på dess glest placerade timglasformade balusterdockor försedda med vingar. Den rektangulära altartavlan föreställer korsfästelsen och är utförd av konstnären Torsten Nordberg. Runt den finns en illusionsmålning föreställande ett blått draperi som bärs upp av fyra små putti. Den är utförd av konstnären Yngve Lundström efter ritning av Torsten Nordberg. Trots att draperimålningen är samtida med kyrkan hör den stilmässigt inte ihop med den. Ändå är den intressant, då den tillkom som ett direkt försök att efterlikna den draperimålning som ursprungligen fanns i koret på Doroteas gamla kyrka, och som just plockats fram vid den förestående renoveringen 1932. Denna typ av draperimålningar blev mycket populär i Jämtland under senare delen av 1700-talet och säkerligen kom förebilden till Doroteas första draperimålning därifrån. Ett illusionsmålat tygstycke i grått finns även nedanför predikstolens ljudtak.

Den tresidiga predikstolen har annars en utformning och utsmyckning som är mer tidstypisk och samstämmig med kyrkans övriga formspråk. Som pendang på motsatta sidan av kyrkan finns en rektangulär öppning i mellanväggen. Över den finns en medaljong med en duva, symboliserande den Helige Ande. Inrättningen är avsedd som dopkapell, vilket var ett vanligt inslag i 1920- och 30-talens kyrkor.

I öppningen finns ett konstfullt utformat trästaket och bakom det står Carl Milles gipsskulptur Paulus på väg till Damaskus och mötet med Kristus. Ytterligare en skulptur av Milles föreställande en ängel finns på norra långhusväggen. Att kyrkan härbärgerar två originalskulpturer av denna världsberömda konstnär får anses som anmärkningsvärt. Den ena skulpturen skänktes till kyrkan av Carl Milles själv, som var god vän med en läkare på orten och dessutom äldre halvbror till kyrkans arkitekt. Den andra skulpturen bekostades av en donation från en ortsbo.

Kyrkans ljusarmaturer är av mässing och påminner något om cylinderhattar i tre nedåt avtagande etager. De har en modernistisk och karaktärsfull gestaltning och är viktiga för upplevelsen av kyrkorummet. Läktaren i väster har en rak barriär som är täckt av blågrå masonit med runda och rektangulära speglar, de senare med änglar målade av Torsten Nordberg. Den rektangulära orgelfasaden med tennpipor grupperade i pyramidform är ritad av kyrkans arkitekt.

Interiören har genomgått små förändringar sedan byggnadstiden. Den mest betydande skedde vid renoveringen 198384, då bänkar togs bort under läktaren och ett kapprum respektive andaktsrum skapades på var sin sida av mittgången. Dessa är avbalkade från kyrkorummet med skärmväggar med rektangulära fönster i frostat glas. Utförandet är mindre väl anpassat till kyrkans karaktär. I vapenhuset installerades en hk-toalett som delvis medförde att rummets runda form frångicks. Större förändringar utfördes även i källaren, men det har inte påverkat kyrkans karaktär på samma sätt.

Den första träkyrkan från 1799 brann ner i samband med en restaurering 1932, så dagens kyrka är den andra på samma plats. Sedan den gamla träkyrkan brunnit ned bestämdes att en ny kyrka skulle byggas och att den skulle reveteras. Flera olika ritningsförslag togs in och man valde att anta stockholmsarkitekten Evert Milles förslag i enkel klassicistisk stil. Den uppfördes på de gamla grundmurarna 193234 och gavs många likheter med den gamla kyrkan.

Kyrkans yttre har inte förändrats nämnvärt sedan byggnadstiden. Några mindre förändringar skedde vid renoveringen 198384, under ledning av arkitekt Bengt Lidström, VAB. De reveterade väggarna isolerades och lagades med kalkputs och kalkfärg. På östra gaveln murades en befintlig källardörr igen och ett fönster skapades i dess överdel. Marken fylldes igen och en källartrapp av betong med överbyggnad av stående vitmålad panel med sluttande tak byggdes kring den andra källardörren. Vid entrén i väster skedde markuppfyllnad och en fyra meter lång hk-ramp av impregnerat virke byggdes intill den befintliga granittrappan. Såväl trappan som rampen har enkla svarta smidesräcken. Förändringarna har inte ändrat kyrkans karaktär på något avgörande sätt, men källarnedgången på östgaveln är något missprydande för kyrkan.