Edmund Sparmann konstruerade motorn någon gång under 1930-talet för att undersöka möjligheterna att använda axialmotorer i flygplan. Tanken var att minska frontarean jämfört med stjärnmotorer. Just den här motorn väger runt 1,8 ton och var troligen endast avsedd att prova själva konceptet.
Motortypen har funnits sedan tidigt 1900-tal och försök i flygplan gjordes redan på 1910-talet. Fördelarna med konstruktionen var relativt bra effekt, låg vikt, jämn gång och framför allt att motorerna kan göras kompakta. Många försöksmotorer togs fram av olika tillverkare men problem med att få till en effektiv överföring av kraften till vevaxeln, friktionsproblem och att de blev svåra att underhålla gjorde att axialmotorn mer eller mindre dog ut.