Cykeln är treväxlad och kostade 1982 1027 kronor inklusive moms. Cykeln är enligt tillverkarna en helsvensk uppfinning. Tillverkare är Itera AB, Stora Nygatan 17, 411 08 Göteborg. Plastarbetet är utfört av Vilhemina Plast.
Cykeln beskrivs i en reklambroschyr som en framtidscykel, en evighetsmaskin långt slitstarkare och hållbarare än alla andra. "Gjord av samma material som rymdraketer, satelliter och jetflygplan"."Kan aldrig rosta eller flaga".
Cykeln har varit stått i skyltfönstret på Reso Resebyrå i Uppsala år 1982. Tor Line hade en kampanj. Köpte man en biljett fick man samtidigt hyra en plastcykel. När kampanjen avslutades erbjöd man Rolf Bauck-Holst att köpa cykeln. Han arbetade med marknadsföring, senare som försäljningschef inom resebranschen, även hans blivande hustru Christina Roden Bauck-Holst arbetade inom Reso. Rolf Bauck-Holst köpte cykeln för 513:50 kr. Rolf behövde en extra cykel, då han på den tiden arbetade i Stockholm, men hade fästmö i Uppsala. Han hade en cykel i Tullinge samt en i Uppsala. På plastcykeln cyklade han varje dag tur och retur Uppsala centralstation från fästmöns bostad på Viktor Rydbergsgatan. 1983 bytte familjen bostad till Ledungsgatan i Gamla Uppsala. 1989 flyttade familjen till Luthagsesplanaden, Uppsala.
Rolf tycker att plastcykeln var bra, men att den var lite mjuk i ramen. Han var ganska ensam om den och cykeln väckte uppmärksamhet. I början av 1990-talet vann Rolf en ny cykel i en förslagstävling på sin arbetsplats. Den var mycket bättre och Rolf slutade använda plastcykeln. Styvsonen Anders Roden lånade plastcykeln ett tag, men snart sattes den ned i cykelförrådet på Luthagsesplanaden. Där har cykeln stått sedan 1992. Vid en upprensning i cykelförrådet våren 2000 bestämde man sig för att kontakta Upplandsmuseet. Kontakten gick via fastighetsägaren Torbjörn Levin.
Gåva den 1 maj 2000 från Rolf Bauck-Holst, Uppsala.