KULTURLANDSKAPSREGION FALBYGDEN

Regionens kännetecken utgörs av platåbergen bestående av kambrosilurbergarter med en överlagrande och skyddande diabas. Området är väl avgränsat gentemot omgivningen. Fast bosättning har funnits här sedan stenåldern, varom flera välbevarade stenkammargravar vittnar.
Beroende på den kalkrika moränleran är uppodlingsgraden hög och från flera platser har man en vidsträckt utsikt över landskapet som ligger över högsta kustlinjen och därför uppodlats även i krönlägen. Bergens diabaskappor har emellertid i huvudsak förblivit skogklädda, bl.a. med värmekrävande lövskogar.
Vattentillgången är knapp och den agrara bebyggelsen, ofta i form av stora byar, söker sig till vattendrag eller källsprång utefter bergssidorna, något som också givit upphov till orkidérika extremrikkärr. I sydvästra delen av området förekommer märkliga lämningar efter stora, ofta löst grupperade ensädesbyar. Bygden i övrigt har sitt ursprung i sammanflyttade byar, fordom i tresäde. Dessa byar kan upplevas i landskapet än i dag.
Kambrosilurbergen har givit upphov till en omfattande råvaruindustri där såväl diabas som kalksten, skiffer och sandsten utnyttjats. Mest iögonenfallande är industrilandskapet kring Billingen. Falbygden tillhör landets märkligaste landskapstyper.
KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.