Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Algutsrums kyrkogård är i det närmaste rektangulär till formen. Kyrkan ligger i norra delen av kyrkogården med de största gravytorna söder om kyrkan. Det finns dock gravplatser runt hela kyrkan. Kyrkogården är indelad i tre kvarter, S-V, S-Ö och N, namngivna efter det väderstreck de ligger i. I kvarteren blandas gamla och nya gravvårdar. Det finns också en hel del lediga gravplatser. På kyrkogården finns flera ålderdomliga gravvårdar bevarade bl.a. en samling kalkstenvårdar, troligtvis flyttade, längst i söder.
Omgärdning
Hela kyrkogården omges av en kallmurad kalkstensmur. Innanför muren finns en klippt häck av syren.
Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar som ligger i öster, söder och väster. Dessa består av järngrindar mellan stenstolpar från 1861. De har dubbla svartmålade smidesgrindar. Vid östra grinden leder en klivstätta över muren. I den ingår finhuggna kalkstensblock som suttit i den gotiska sydportalen.
Vegetation
Trädkrans
Runt hela kyrkogården finns en trädkrans av främst lönn. Äldre utgångna träd har efter hand ersatts av nyåplanterade.
Gångsystem
På kyrkogården finns två huvudgångar, en i östvästlig riktning som förbinder de båda grindarna och går söder om kyrkan. En annan går från kyrkogårdens södra ingång upp mot kyrkans sydport. Båda är belagda med grus.
Gravvårdstyper
Den allra äldsta vården är den kalkstenshäll från 1658 som nu står rest mot boden i kyrkogårdens nordöstra hörn. Den hade tidigare flyttats till Torslunda men har återförts i senare tid. Utöver denna är de äldsta gravvårdarna på Algutsrums kyrkogård de kalkstensvårdar som finns bevarade på södra delen av kyrkogården. De är från 1800-talets början. I slutet av 1800-talet blev de höga vårdarna av svart eller grå granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. Ett antal sådana gigantiska vårdar är resta på Algutsrums kyrkogård, kv S-V, över några av socknens mest prominenta invånare. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Den klassicistiska stilen blir alltmer framträdande när det gäller gravvårdarnas utformning. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar, så också i Algutsrum, infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar.
Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Algutsrums kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. Titlarna försvann i det närmsta i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke, men detta har ännu inte blivit vanligt på Algutsrums kyrkogård. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Algutsrums kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna.
Minneslund
Minneslunden som 2006 ritades av vaktmästaren Inge Slottner ligger nordväst om kyrkogården. Den består av en porlande bäck kantad av växter, ett kors i granit, sittbänkar och en ljusbärare.
Byggnader
I kyrkogårdens nordöstra hörn finns en stenbod med vitputsade fasader under ett sadeltak täckt med enkupigt gammalt tegel. Den byggdes mellan 1874 och 1884.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter S-V och S-Ö
Allmän karaktär
Kvarter S-V och S-Ö är belägna söder om kyrkan och utgör två lika stora hälfter på var sida om mittgången som är kantad av en oxelallé. Kyrkogården är öppen och överskådlig med en blandning av ålderdomligt och modernt. Stora monumentala vårdar finns över hela området men man kan ana en koncentration till platserna utmed mittgången, den sydvästra delen samt närmast kyrkan. Marken i kvarteren är helt insådda med gräs. De gravrader som är ryggställda har en låg rygghäck. Gravvårdarna är placerade i rader och vända mot öster eller väster. Flera lediga gravplatser finns i båda kvarteren.
Gravvårdstyper
På Algutsrums kyrkogård finns en blandning av gravvårdar från de senaste 200 åren. Äldst är kalkstensvården över Jöns Nilsson i Törnbotten och hans hustru Anna Jonsdotter från 1807. Tillsammans med en handfull andra kalkstensvårdar från omkring mitten av 1800-talet utgör den det äldsta skiktet av vårdar på kyrkogården. Från slutet av 1800-talet och fram till idag följer gravvårdarna på Algutsrums kyrkogård den allmänna trend som beskrivits tidigare i rapporten. De höga stående gravvårdarna, ofta av svart granit, är framträdande och både många och ovanligt stora just i Algutsrum. Den vanligaste typen av gravvård är de låga, rektangulära vårdarna med dekor typisk för olika perioder under 1900-talet. Majoriteten av gravvårdarna är av granit. Vanligast är svart och grå granit men även röd förekommer. Liksom på de flesta kyrkogårdar på Öland är kalksten som material i gravvårdarna vanligare än på fastlandet. Tidigare var flera gravplatser omgärdade och belagda med grus. Idag finns endast ett fåtal sådana gravplats kvar. De yrkestitlar som anges på gravvårdarna har med några undantag koppling till jordbruket eller kyrkan. Vanligast är titeln lantbrukare. Undantaget utgörs av titlar som har anknytning till sjöfarten. I den sydvästra delen av kvarter S-V finns flera vårdar med titeln sjökapten. I titelfloran märks även riksdagsman och lärarinna. En egenhet för Algutsrums kyrkogård är de inskriptionsplattor som lagts vid särskilt förtjänstfulla personer i socknen. De har kommit dit genom kyrkans försorg och beskriver i uppskattande ordalag den avlidnes gärningar. På majoriteten av gravvårdarna är den dödes hemort angiven.
Övrigt
I hörnet mellan långhus och sakristia står en solvisare av kalksten.
Kvarter N
Allmän karaktär:
Kvarter N är beläget norr och nordost om kyrkan. Norr om kyrkan är gravpatserna ordnade i ryggställda rader i nord-sylig riktning med en låg rygghäck emellan. Mot väster finns de flesta platserna mot muren men är i övrigt kraftigt utglesat. Marken är insådd med gräs och där finns inga gångar. Till skillnad från på kyrkogårdens södra sida saknas helt monumentala och mer påkostade vårdar.
Gravvårdstyper
Kvarteret består av en blandning av vårdar från 1910-talet och framåt. De äldre är ofta av svart granit och uppvisar de kännetecken som redogjorts för i ett tidigare stycke. Dock är det påtagligt att omständigheterna ofta varit knappare för de som begravts här, genom att de äldre vårdarna är mindre än på södra sidan. I kvarterets östra del, alldeles norr om östra ingången, finns två murgrönskullar på var sida om en modernare vård.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
