Strumpa

Damstrumpor, långstrumpor, tre par, till sjuksköterskeuniformer. Gåva av Britt-Inger Jönsson 2004. Samtidigt förärvat: JM.56903-JM.56911.

Hösten 1956 började givaren 19 år gammal på Jönköpings läns landstings sjuksköterskeskola i Jönköping. Redan under våren hade hon under tre månader varit provelev. Sjuksköterskeskolan var förlagd till Jönköpings lasarett. Utbildningslokalerna låg vid Gjuterigatan. Elevhemmet var beläget vid Gjuterigatan/Trädgårdsgatan, där sjuksköterskeeleverna bodde med mat och logi. Så småningom utbildade sig givaren till operationssjuksköterska. Sjuksköterskeexamen ägde rum i Sofiakyrkan i Jönköping i december 1959. Under följande ett och ett halvt år tjänstgjorde hon vid sjukhuset i Eksjö (Ulfsparre-Hägerflychtska sjukhuset). Därefter flyttade hon till Malmö och började anställning som operationssjuksköterska på Malmö Allmänna Sjukhus. Där arbetade hon omkring 20 år. I Malmö träffade hon sin blivande man och bildade familj. Senare vidareutbildade sig givaren till vårdlärare och arbetade omkring 20 år på sjuksköterskeskolan i Lund och vårdgymnasiet i Trelleborg.

Givarens sjuksköterskeuniformer består av en högtidsdräkt av svart ylle och en arbetsdräkt/vardagsdräkt av blåvit-randigt bomullstyg med vitt förkläde. De första kläderna erhölls genom sjuksköterskeskolan. Givaren berättar att när hon började arbeta på Malmö Allmänna Sjukhus blev hon förvånad. Det visade sig att högtidsdräkten och arbetsdräkten inte längre var i bruk i arbetet på sjukhuset. Istället hade sjukhuset övergått till vita rockar för personalen. Högtidsdräkten och arbetsdräkten var annars i allmänt bruk inom sjukvården till slutet av 1960-talet, då de ersattes av vita arbetskläder.

Givaren tror att hennes yrkesval kan härledas till hennes barndom. När hon gick i 4:e klass i Huskvarna drabbades hon av TBC. Tre elever i klassrummet smittades av läraren. Under två år vistades hon därför på ett sanatorium. Troligen var det denna sjukdomsupplevelse som väckte hennes intresse för att som vuxen utbilda sig till sjuksköterska.

Givaren berättar att hon trivdes med sitt arbete, både som operationssjuksköterska och som vårdlärare. Genom arbetet som sjuksköterska på operation fick hon insyn i patienters sjukdomar och de svårigheter i livet som detta medförde för dem. Det gav hennes empati för andra människor. Vissa patienter och deras historier kommer hon aldrig att glömma. Baksidan med arbetet som operationssjuksköterska var att det var tungt, att stå hela dagarna. Arbetet medförde rätt mycket jourarbete. Som vårdlärare fick hon bättre arbetstider.