SVÄRDSJÖ KYRKA

Hämtat ur Medeltida takstolar i Dalarnas kyrkor (Blomberg och Linscott 1993): Enligt Gerda Boethius är de två östligaste travéerna från 1300talet eller från tidigt 1400tal. Enligt Boethius skall den tredje trevéen tillkommit på 1670talet och såväl valv som takstolar kopierades då efter de medeltida. Skillnaderna mellan etapperna är liten men kan ses i sammanhuggningen mellan högben och nedre hanbjälkar, respektive högben och tass samt timmermansmärkningen vid knutpunkten mellan högben och nedre hanbjälkar. Blomberg och Linscott resonerar vidare om hurvida så pass noggranna medeltidskopior verkligen gjordes på 1670talet. De framför en alternativ hypotes att takstolarna är
medeltida men senare än de övriga och att det är den fjärde travéens takstolar som i själva verket är från 1670talet med hänsyn till konstruktionen, och inte 1870 som Boetihus menar. Vidare skriver de att det vore intressant att med hjälp av dendrokronologiskt prov klarlägga ålder i travéerna 12, 3 och 4.

Från inventering:
34 gotiska takstolar fördelade på cc avstånd 1,301,10 m. Takstolarna över tredje travéen, nr 818, är ev. kopior av medeltida takstolar. Takstolarna över de två östliga travéerna, nr 1934, är samtida och den östligaste är inmurad i murkrönet, därav även samtida med kyrkobyggnaden. Takstolar som berördes av att korsarmarna byggdes kring 1730 har kapats av. Högbenen i furu har rotändan vänd nedåt och bjälken smalnar av uppåt. Virket är tvärbilat med överställt skaft. Mycket enhetlig behuggning i östra delen av långhuset. Samma behuggningsteknik på takstol 2934 längst i öster som på 1928, framåthuggning. Minst två olika timmermän har deltagit i arbetet, den ena vänsterhänt. Två olika märksystem skiljer även dessa takstolar åt. Tre olika typer av timmermärkning förekommer. Flera trobrädor är sprättäljda och är av kraftiga dimensioner. Takstolarna är resta innan gavlarna murades. Flera sprättäljda taktrobrädor ligger löst, en har en bit av en dymling kvar för fäste av taktron. Ett stödben(?) har en märklig skärning runt om. Tvåmansinhugg på virke.

Tornet är sentida., Kyrkorummet har korsplan. Medeltida, muralmålade stjärnvalv täcker korsmitten och koret. Väster om korsmitten och över korsarmarna är enklare formade, vitkalkade stjärnvalv slagna. I mitt- och korsgången ligger trägolv, under grå heltäckningsmattor, medan bänkinredningen står på lackade brädgolv. Bänkinredningens slutna, spegelindelade fasader är från 1700-talet, med ramstycken marmorerade i gråblå nyans och fyllningarna i en brungul. Läktare finns i väster och i de båda korsarmarna, alla byggda omkring 1870 med spegelindelade, marmorerade barriärer krönta med urnor. Handhyvlade bräder och smidd spik vittnar om snickeriernas relativt höga ålder. Västra läktarens orgel är från 1943, men fasaden tillhörde ursprungligen ett verk byggt 1738 av Daniel Stråhle. Ytterligare en orgel står nere i södra korsarmen, också med fasad som tillhört en Stråhle-orgel.

Predikstolen vid triumfbågens norra sida tillverkades 1634, har en korg bruten i sex fält, åtskilda av kolonnetter och ornerade med flacka rundbågar. En murad uppgång leder från sakristian.

I koret ligger gravhällar och ett kalkstensgolv, ett steg högre än kyrkorummet i övrigt. De nedre väggfälten är dekorerade med en draperimålning. I östra gavelns fönster sitter en målning från N P Ringströms glasmästeri 1921. Fönstret inramas av en altarprydnad i barockstil, marmorerad och med snidade, förgyllda akantusornament, tillverkad 1717 av bildhuggare Erich Bergman. Altaret som är av marmorerade bräder tillkom 1807, liksom femsidiga sluten altarring.

En rundbågig, plåtklädd dörr leder in till sakristian som är kryssvälvd och dess golv ligger lägre än kyrkan i övrigt. I nordvästra hörnets valvpelare finns en öppen eldstad inmurad. Dörrar och väggfasta skåp fick nuvarande strålasering och schablonering 1921. Möbleringen utgörs av en grupp stolar från 1737, en större karmstol och ett bord tillverkade 1921 efter äldre förlagor.

Den äldsta stenkyrkan, i östra delen av dagens långhus, uppfördes som en rektangulär salkyrka omkring 1400 (kanske äldre, men tidigast under 1200-talets andra hälft dopfunten har daterats till denna tid). Sakristia tycks ha funnits utbyggd redan då. Kyrkorummet täcktes av trätak - i vilket utförande är okänt - och golvet bestod troligen av stampad jord, som med tiden belades med stenhällar. Under senare hälften av 1400-talet ersattes det ursprungliga trätaket med två stjärnvalv och mot söder utbyggdes ett vapenhus. Ett altarskåp som framställde Marie kröning tillkom möjligen vid samma tid. Omkring 1500 dekorerades valv och väggar med kalkmålningar. Alltjämt befintlig predikstol insattes 1634, då placerad vid triumfbågens södra pelare. Äldsta kända orgelverket omnämndes 1634 som obrukeligt. Tio år senare tillkom ett nytt på en läktare på korets norra sida.

En stor utbyggnad inleddes 1669 med att dåvarande sakristia revs och ersattes med en tre gånger så stor. Intill sakristian byggdes den så kallade norra kuren, sannolikt avsedd för socknens finskspråkiga invånare. 1670-72 förlängdes kyrkans långhus en travé västerut, täckt med ett stjärnvalv som fick något enklare utformning än de medeltida. Vid inre renovering fem år senare överkalkades troligen de medeltida målningarna.
I väster byggdes 1710 en läktare för folkets märkeliga tillwäxande skull. Predikstolen flyttades 1716 över till triumfbågens norra pelare och fick en murad uppgång från sakristian. Året därpå uppsattes bildhuggare Erich Bergmans stora och rikt ornerade altarprydnad, medan det medeltida altarskåpet gick förlorat. Även korskranket borttogs.

Åren 1733-34 utbyggdes korsarmarna, först den södra och sedan den norra, under ledning av murmästare Anders Olsson från Leksand. Dessförinnan revs södra sidans vapenhus, liksom norrsidans finnkur. Över tillkommande rum slogs stjärnvalv - av samma form som de i Leksands kyrkas södra sidoskepp, från samma tid. Sju stora fönster och två ingångar togs upp. Norra korsarmen tog i anspråk västra delen av sakristian, vilken i gengäld utvidgades österut och kom i liv med korets gavel. Efter att utbyggnaden fullbordats kröntes norra korsarmens gavel med en vindflöjel av järn. Det förstorade kyrkorummet vitkalkades 1735 och predikstolen smyckades ytterligare. Bänkkvarteren som byggdes ut förblev länge omålade. En orgel av Daniel Stråhle installerades 1738 på en för ändamålet byggd läktare i norra korsarmen. För att få plats med det stadigt växande antalet kyrkobesökare byggdes 1764 en läktare även i södra korsarmen. Vid inre reparationer, avslutade senast 1787, stabiliserades korsarmarnas väggar med dragjärn.

Korets golv höjdes 1807 och nuvarande altare tillkom. Vid en inre renovering 1819 målades altare, läktarbarriärer och predikstol i tidens anda med en gråvit pärlfärg.

Vid den sista utbyggnaden 1866-73 förlängdes kyrkan ytterligare en travé västerut och västtornet tillkom. Bygget skedde efter ritningar av G V Runer, arkitekt och stadsbyggmästare i Gävle som till en början även ledde arbetena. Fönstren utvidgades och fick sina alltjämt befintliga, yttre snickerier. I kyrkorummet revs befintliga 1700-talsläktare i norr, söder och väster för att ersättas med nya, mer enhetligt utformade. Läktaren framme i koret, gapskullen, revs utan att få någon ersättare.

De medeltida målningarna i korsmittens och korets valv frilades 1906 och restaurerades vid en stor omgestaltning 1920-21, efter professor Sigurd Curmans anvisningar. Vidare gjordes bänkinredningen sittvänligare och fick sin alltjämt befintliga marmorering. Även altarringen och läktarbarriärerna marmorerades. Predikstolen återfick en mer ursprunglig färgsättning, genom att senare påförda färgskikt borttogs av konservator. Målningar från N P Ringströms glasmästeri insattes i korets gavelfönster och i vapenhusets södra fönster. Övriga fönster fick inre bågar.

Vid en inre modernisering 1978 fick mitt- och korsgångarna heltäckande mattor och under södra korsarmens läktare inreddes sanitetslokaler och förråd. 1985 insattes en kororgel i södra korsarmen, med fasad från 1734 som ursprungligen tillhörde en orgel i Avesta kyrka.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Svärdsjö församlingsarkiv (SF):
Årsredovisningar 1976-90

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a: 83 a, kyrkans inventarium upprättat den 18/1 1748
Västerås domkapitel E V a; 36, ämbetsberättelse 30/6-2/7 1925
Västerås domkapitel F III A: 3, protokoll från visitation 1623
Västerås domkapitel F III A: 22, kyrkans inventarium upprättat den 1/6 1767
Västerås domkapitel F III a; 33, visitation 1831

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, s 257-260
Förlag: Staffan Björklund 1996
Ekström, Gunnar: Svärdsjö kyrka Historisk översikt samt vägledning, Falun 1953
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952
Sveriges kyrkor Konsthistoriskt inventarium, Dalarna - band 1, häfte 2. Falun av Gerda Boëthius, s 234-260 Stockholm 1920