Gamla Uppsala kyrka

Gamla Uppsala kyrka är troligen byggd vid 1100-talets mitt. Den blev år 1164 domkyrka för det nybildade Uppsala ärkestift och säte för ärkebiskopen. Kyrkan var en centraltornskyrka av betydande storlek, av vilken dagens kyrka endast utgör en mindre rest. Den hade en korsformig plan med tornet som centrum. Mot väster sträckte sig ett treskeppigt långhus, mot öster ett absidförsett kor. Mot norr och söder sträckte sig korsarmar med absider på östra sidan.

En stor brand ödelade kyrkan redan i början av 1200-talet. Det stora långhuset och korsarmarna revs efter branden liksom de övre delarna av centraltornet. Arkadöppningarna som förband korsmitten med långhus och korsarmar murades igen. År 1273 flyttade ärkesätet till Östra Aros, det nuvarande Uppsala. Gamla Uppsala kyrka förvandlades till sockenkyrka och fick senare under medeltiden det utseende den har idag.

Vapenhuset är välvt med ett putsat tegelribbvalv från 1400-talets mitt och smyckat med senmedeltida kalkmålningar. I vapenhuset finns en medeltida offerstock gjord av en väldig ekstam samt en äldre järnbeslagen kista. Vapenhusets vind inreddes i början av 1980-talet med ingång via orgelläktaren.

Kyrkorummet välvdes på 1400-talet och präglas av en stor rymd. Mellan högkyrkan och lågkyrkan finns en hög och vid båge tillkommen samtidigt med valven. Absiden öppnar sig också med en vid båge mot lågkyrkan. De senmedeltida kalkmålningarna på väggar och valv är fragmentariskt bevarade. De kalkades över år 1805 men togs fram igen och konserverades år 1926. Det året genomgick kyrkan en stor invändig restaurering som fortfarande i hög grad sätter sin prägel på kyrkan. Restaureringen genomfördes efter ett förslag av arkitekten Erik Fant. Då återställdes även en mer ursprunglig färgsättning på bänkinredningen, predikstolen och läktarbarriären. Bänkinredningen i två slutna kvarter tillkom redan år 1663 medan dörrarna tillkom år 1717. Predikstolen på norra väggen är ett arbete av snickaren Woldner från år 1752. De dekorativt snidade krönen på de främre bänkskärmarna är ett arbete av bildhuggaren Magnus Granlund från 1756. Läktaren, byggd år 1805 i högkyrkans västra del, bärs upp av träkolonner krönta av kapitäl med förgyllda dekorationer. De är målade i grågrön färg. Läktarbarriären är försedd med målade dekorationer i gula färger mot en blågrå marmorerad bakgrund.

Kyrkans golv är belagt med kalkstensplattor. Den stora öppna golvytan i högkyrkan tillkom vid 2005-2006 års restaurering då de gamla bänkarna under läktaren demonterades. Arkitekt för restaureringen var Åsa Flarup, Uppsala, som även ansvarat för utformningen av de nya lätta, flyttbara bänkarna under läktaren. Orgeln tillkom år 1805 och är flera gånger ombyggd. Den nyklassicistiska orgelfasaden finns dock kvar. En mindre kororgel från 1978 finns på lågkyrkans södra sida intill valvbågen framför absiden. Altaret fick sin nuvarande form år 1977. Det är byggt av sten och fristående från väggen. Altarskivan är medeltida och är av traditionen kallad St Eriks sten. Den stod tidigare på ett upphöjt podium i lågkyrkans mittgång. Altarringen tillkom samtidigt med det nya altaret och är en lätt konstruktion i trä som är flyttbar.

Sakristian är välvd med ett tunnvalv. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Ett stort träskåp från 1926 står längs östra väggen. Mot västra sidan finns ett modernt skåp för liggande förvaring av mässhakar mm. Dörren i östra väggen togs upp 1967 då även källaren under sakristian grävdes ur.

Kyrkan är rik på medeltida skulptur och har inte mindre än tre medeltida triumfkrucifix. Det äldsta, från 1100-talet, är endast fragmentariskt bevarat i form av en torso som hänger på absidens norra sida. I den vida öppningen mot absiden finns ett triumfkrucifix från 1400-talet placerat på en träbjälke. Både bjälken och korset tillkom 1926 när skulpturen fick sin nuvarande placeringen. På södra väggen i lågkyrkan finns ytterligare ett krucifix som daterats till 1200-talets senare del. På väggen bakom altaret finns ett altarskåp från 1400-talets andra hälft, som är ett inhemskt arbete. En välbevarad madonnabild är placerad intill bågöppningen norr om absiden. Dopfunten av sandsten är av romansk typ och troligen tillverkad senast vid mitten av 1200-talet. Dopfuntsfoten är en modern rekonstruktion. Funten är placerad i högkyrkan på dess södra sida. Där står också en märklig träkista från 1300-talet, snidad i gotisk stil. Den har få motsvarigheter i landet. Märklig är också den tidigmedeltida träbänk som står i absiden söder om altaret.

I kyrkorummet hänger tre stora ljuskronor varav tre är från 1600-talet. I absiden finns fyra ljusarmar av mässing. De två största är donerade till kyrkan år 1683.

I samband med den senaste restaureringen tillkom den textila utsmyckningen som hänger på de stänkmålade brädväggarna under läktaren. De är formgivna av konstnären Ulrika Mårtensson och vävda av Handarbetets vänner. Ljusbäraren på golvet i högkyrkan är formgiven av konstnärerna Signe Persson-Melin och Birger Boman

Kyrkan är byggd i gråsten och består av en högkyrka och en lågkyrka. Högkyrkan i väster utgör resterna av det ursprungliga centraltornet, medan lågkyrkan med absid utgör den forna domkyrkans korparti. I väster ligger ett vapenhus som troligen byggdes någon gång under 1200-talet. Sakristian norr om lågkyrkan anses vara byggd något senare än vapenhuset.. Vapenhus och sakristia har också murar av gråsten. Sakristians och korets trappstegsgavlar i tegel är tillkomna under senmedeltiden då även blinderingarna på tornet tillkom. Tornets kraftiga strävpelare av tegel är byggda på 1600-talet. Kyrkans stora, rundbågiga fönster har huggits upp århundradena efter reformationen. Fönsteröppningarna har putsade, vitkalkade smygar och omfattningar. I högkyrkans murverk av gråsten syns spår av de igenmurade, ursprungliga arkadbågarna. Tydligast syns detta på södra sidan där arkadbågarna har formen av stora nischer. Korabsiden revs och byggdes upp på nytt år 1856, då den försågs med nya stora fönsteröppningar.

Kyrkan har två ingångar, en genom vapenhuset och en genom högkyrkans södra del. Vapenhuset har en flersprångig och spetsbågig tegelportal som är försedd med en gångdörr från 1970-talet av brunlaserat trä. Innanför gångdörren finns den gamla bräddörren bevarad.