Haraldson, Sixten

Sven Rickard Sixten Haraldson, född 28 mars 1911, Markaryd, Småland, död 2003, Träslövsläge, Halland, professor, läkare, fotograf och författare.
Sixten var son till Harald Svensson och Cecilia Thornberg. Student vid Lunds universitet 1932 och Karolinska 1935. År 1937 blev han fartygsläkare på Johnssonlinjen. Det var tjänsten som "lappmarksdoktor" i Sveriges nordligaste distrikt på 1950-talet som blev språngbrädan genom att WHO uppmärksammade hans insatser bland glesbygdens samer. Efter kompletterande utbildning i tropikmedicin och socialantropologi blev Sixten expert på u-landsmedicin, och särskilt på sjuk- och hälsovård bland nomader i extrem glesbygd. Detta blev också ämnet för hans doktorsavhandling och för de flesta av hans cirka 200 publikationer. Han blev professor vid Clark University i USA och rektor för Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg. Uppdragen utomlands var många: arbete för Röda korset i Marocko, Kongo och Somalia, för Sida i Etiopien, Israel och Jemen, för WHO i Kenya, Irak, Iran, Afghanistan och Polynesien. Det var på Söderhavsön Apolima i Västra Samoa han blev matai, hedershövding. Han hade en märklig förmåga att komma nära de folkgrupper han besökte - om det vittnar inte minst alla de utmärkta fotografier han tog - och han vägleddes alltid av sitt valspråk: "nihil humani a nobis allenum decet", inget mänskligt bör vara oss främmande.
Han gifte sig 1936 med Inga Sundewall. De fick barnen Lena (född 1938), Claus (född 1941) och Karin (född 1944). År 1950 gifte han sig med Maj-Britt Palmén. De fick barnen Thomas (född 1951) och Björn (född 1952).