Hosjö kyrka

Vapenhusets väggar och treledade innertak är klädda med breda, handhyvlade bräder. Panelen har varit vitlimmad men blev vid renovering 1956 avlutad och laserad med tempera. En rundbågig pardörr klädd med rutmönstrad panel leder in till kyrkorummet, som är täckt med ett valmat tak av breda, hyvlade bräder laserade med temperafärg. I mittgång och bänkkvarter ligger alkydlackat brädgolv och i koret ljusare, plastlackat brädgolv. Väggarna är klädda med glasfiberväv som målats med gråvit plastfärg. Bänkinredningen är sluten med spegelindelade fasader, marmorerade med laserande temperafärg i bruna och grå nyanser. Predikstolen på kyrkorummets norra sida är åttasidig, dekorerad med bildhuggeriarbeten, laserade i ljust blå, grå och tegelröda nyanser.

Altaruppsatsen består av en rund altarring, med benvit ram, grå fyllningar och förgyllda lister, altare av trä och ett förgyllt krucifix från 1759. En målningssvit av Jerk Werkmäster upptar väggen runt korets fönster. Den framställer bibelns förkunnelse i ett sommarfagert landskap där sjön Runn får symbolisera Gennesarets sjö, med sockenklädda Hosjöbor vid stranden.
Läktaren i väster bärs av sex marmorerade kolonner och har en spegelindelad, marmorerad barriär med utskjutande mittparti. Orgeln nybyggdes 1988, med marmorerad fasad och förgyllda sniderier i nyklassicistisk stil.

Över sakristian är ett plant paneltak, väggar klädda med juteväv med blå bottenfärg och röd/vit stänkmålning. Brädgolvet som omlades 1976 är ljust plastlackat. Ett andaktsaltare är uppställt framför östra fönstret.

Byggandet av ett kapell i Hosjö inleddes omkring 1660, finansierat med gåvomedel. Från början var benämningen Sandviks kapell. Då kapellet invigdes 1663 omfattade det ett rektangulärt timrat långhus. Kyrkorummets väggar utgjordes av obehandlat stockvirke. I östra delen fanns ett smalt kor, norr om detta var sakristia avbalkad och i söder en lokal för fattigskolundervisning som senare blev förråd. Fönsteröppningarna som höggs upp 1666 var små och rektangulära. Omkring år 1690 tillbyggdes västtornet, då krönt med en lökkupol.

Vid förnyelse 1770 utvidgades fönsteröppningarna till nuvarande rundbågig form, försågs med bågar av trä och blyinfattade, små rutor. Kyrkorummets väggar slätputsades och avfärgades i gulvit nyans.

Läktaren i väster byggdes 1852 och tre år senare installerades kyrkans första orgel. Tornets ursprungliga kupol ersattes 1868 med den högre, smäckrare spiran, från början klädd med hyvlade pärt, men dessa utbyttes 1890 mot plåt.

Vid stor förnyelse åren 1879-80 utökades koret till kyrkans hela bredd, genom borttagandet av den lilla avbalkade sakristian i norr och förrådet i söder. Nuvarande sakristia byggdes ut. Samtidigt utbyttes kyrkans fönsterbågar från 1770-talet mot nya som hade större rutor i spröjsar av trä. Kyrkorummet fick en öppen bänkinredning, vilken ådrades. I det förstorade koret byggdes en vitmålad altarring med förgyllda lister. Runt korets fönster målades en molnbeströdd himmel.

Kyrkans ursprungliga grund blev med tiden otillräcklig och sättningar uppstod, vilket föranledde 1914-15 års stora upprustning. En helt ny grund- och sockelmur av sprängd sten lades, ytterväggarna riktades och skadat timmer ersattes. Taket täcktes med nya spån, fasadernas spånbeklädnad lagades och ströks med en blandning av rödfärg och tjära. Vid samtidig inre förnyelse panelkläddes kyrkorummets väggar nedre 1½ m (avsedd att skydda de kyrkobesökandes kläder från de vitmenade väggarna). Panelen marmorerades med oljefärg i grågrön nyans, liksom bänkinredningen som förut varit ådrad. Predikstolen fick en blågrön marmorering och svarta fält. Dessutom installerades en värmepanna i sakristians södra del, varifrån varmluft fördes in i kyrkorummet. Värmepannan fanns kvar till 1927, då den ersattes med direktverkande el.
Nästa inre förnyelse började församlingen planera på 1940-talet. I ett förslag upprättat av Byggnadsstyrelsens arkitekt Bernhard Schill föreslogs att tornspirans form skulle ändras och en stor del av 1880-talets och 1915 års inredning och färgsättningar skulle ersättas. De många ändringsförslagen kritiserades av Gerda Boëthius, Zornmuseet, i ett remissyttrande. Följden blev att ett nytt förslag upprättades 1950 av konstnären Jerk Werkmäster. Även hans program innebar utseendemässiga förändringar, fast mer historiskt än estetiskt motiverade.

Vid arbetena som genomfördes 1951-52 blev vapenhusets tak och väggar avlutade från gammal limfärg och laserade. Dörrar och foder målades i en påträffad, äldre blå färg. Kyrkorummets tak rengjordes från limfärg och laserades i brutet vitt. I fönstren sattes blyinfattade rutor, för att återskapa tidigare utseende (förlagan till rutorna hämtade från Aspeboda med flera kyrkor). Predikstolens marmorering från 1915 bortskrapades så att dess 1600-talsfärger kunde restaureras. Den förut vita altarringen ommålades i dagens mer gråbrutna nyanser och fick ny dekor. I korets fönster sattes patinerade glas. Den molnbeströdda skyn på omgivande vägg ersattes med Jerk Werkmästers målning med lokalt motivval. Sluten bänkinredning byggdes, med en bänkdörr från 1600-talet som förlaga. Bänkarna marmorerades och stänkmålades.

En tekniskt motiverad modernisering inleddes 1973 med att valven isolerades, fortsatte 1975-76 då ett nytt brädgolv lades i koret och en armerande glasfiberväv klistrades över kyrkorummets putsade väggar. Målning skedde med gråvit plastfärg. En helt ny läktarorgel byggdes 1988, med ett utseende som ligger nära den föregående.

Senaste fasadrenoveringen skedde 1990. Hela tornspiran kläddes med ny koppar 2003.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Handlingar om omläggning av tak 1959, valvisolering 1973, yttre renovering 1990, inre målning 2001

Hosjö församlingsarkiv (HF)
O I: 3, Installation av elektrisk belysning, räkningar och intyg 16/1 1919
O I: 3, Angående elvärmeinstallation, förslag 18/11 1926 och kontrakt 1927-11-07
O I: 7; Arbetsbeskrivning 1913 och kostnadsförslag 4/10 1913, avseende 1914-15 års upprustning
O I: 13, Program av Bernhard Schill, daterat 1945-11-17 (ej antaget)
O I: 13, Handlingar angående 1951-52 års förnyelse (program 1950-10-02, PM 1952-05-02)
O II; 9, program 1939 inför kyrkogårdsutvidgning
Fotografier från orgelbygget 1988

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 1996
Boëthius, Gerda: Hosjö kyrka/Sveriges kyrkor, Dalarna, band 1, häfte 2/
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
Marvick, Nils: Hosjö kyrka i ny gestalt/Julbok för Västerås stift 1952, s 43-48
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952

Övriga tryckta källor
Hosjö kyrka genom tiderna, några erinringar ur ett anförande av komminister Åström vid kyrkans senaste restaurering/Falu länstidning 1926-10-18/