Den omfattande samling av föremål från Kashgar i västligaste Kina, som missionären Lars Erik Högberg och hans medarbetare systematiskt byggde upp, var avsedd för missionsutställningen i Stockholm 1907.
Avsikten var att visa upp den miljö i vilken missionärerna verkade. Eftersom de, vid sidan av det kristna förkunnandet, närmade sig lokalbefolkningen genom sjukvård och vad man skulle kunna kalla ”utvecklingsarbete” skulle utställningen spegla detta. Den skulle visa att Sinkiangs befolkning var i behov av undervisning, men att man i detta avlägsna hörn av innersta Asien också hade kunskap att bygga på, inte minst inom hantverken.
Viktiga hantverk i Kashgar var de som smederna och repslagarna utövade. Ur järn-, koppar- och blymalm utvanns det råmaterial smederna formade till verktyg, jordbruks- och hushållsredskap. Av hampa, bomull, läder och senor förfärdigades snören, rep och remmar.