HJO KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - HJO

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 350, 1900: 1668, 1995: 6838

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Hjo landsförsamling utbruten omkring 1600, men åter införlivad 1989.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i stadsparken vid torget i den medeltida stadskärnan. Den nuvarande kyrkogården ligger separat.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta bestod Hjo medeltidskyrka av ett långhus, till mesta delen uppfört av trä, och smalare, rakslutet kor av sten. Den märkliga kombinationen kan möjligen avspegla en avsedd, men ej helt fullföljd nybyggnad i sten. Denna succession mellan trä och sten kan möjligen, att döma av stenkyrkans planform, ha skett redan under äldre medeltid. En ombyggnad, av okänd omfattning omtalas 1766, för vilken byggmästare Sven Westman kontrakterades. Sannolikt ersattes då det medeltida koret med ett nytt korparti, bredare än det kvarstående långhuset av trä, och tresidigt avslutat i öster. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes strax intill, men något längre i sydost.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes med befintlig planform 1796-99, under ledning av byggmästaren och rådmannen Johan Bergman (initialerna IBM återfinns på norra långväggen mellan sakristiedörren och predikstolen). Kyrkan består av rektangulärt långhus med halvrunda utsprång såväl i väster som öster, det förra inrymmer orgelläktare, det senare altaret. Sidoställt torn mitt på långhusets sydsida. Sakristian har motsvarande placering i norr.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Även om 1700-talskyrkan till sin stomme är intakt präglas exteriören till viss del av förändringar företagna 1900-01, efter ritningar av arkitekt Adrian Crispin Peterson, då bl. a. tornets resliga spira tillkom (ersatte ett enkelt kors "utan sirater"). Murarna är putsade - med blottade hörnkedjor - och genombryts av rundvälvda fönsteröppningar. Interiören täcks av ett tunnvalv; hjälmvalv över absiderna. Kyrkorummet har ännu kvar sin gustavianska karaktär, även om viktiga förändringar skett. När kyrkan stod färdig i slutet av 1700-talet återstod ännu arbeten med inredningen. Bänkinredningen stod inte färdig i hela kyrkan förrän 1818 eller 1819. Korgolvet förhöjdes 1858, då också ett förgyllt altarkors och en ny öppen bänkinredning anskaffades. I samband med förändringarna vid sekelskiftet 1900 insattes glasmålningar av C. R. Callmander i korpartiet. Restaureringen 1937-38 resulterade bl.a. i ett nytt altare och en ombyggnad av altarringen. Vid restaureringen 1978 förändrades kyrkans västparti, bl. a. inbyggdes då smårum under läktaren.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Den nyklassicistiska salkyrkan ligger med koret åt öster i den östra delen av närmast trekantig kyrkogård, eller kyrkpark. Kring denna löper i norr och söder en låg mur av kalkstenshällar i tre skift, anlagd 1957. I väster är ett högt trästaket. Muren har en öppning mitt för tornet i söder, en framför sakristian på nordsidan, en i det sydvästra och en i det nordvästra hörnet. Från den södra löper en gång fram till sydportalen, denna är belagd med kalkstensplattor. Denna fortsätter runt kyrkan som en grusgång och löper samman med gångarna från sydväst och nordväst framför västportalen. I kyrkogårdens västra del är ett antal spridda äldre lövträd, medan den östra delen har en stor gran på nordsidan och en liten grupp av små lövträd på motsatt sida. Kyrkogården har få gravvårdar. Alla är belägna i den västra delen och består av kalkstensvårdar från andra hälften av 1700-talet. Ett undantag är ett smitt järnstaket med initialerna L I T i det östra hörnet mellan torn och långhus. Detta är borgmästare Lars Johan Tengboms grav.
ÄLDRE KYRKA - Den föregående kyrkan låg ett stenkast längre åt väster och är återgiven på 1670-talet i Peringskiölds Monumenta. Denna bestod av ett närmast kvadratiskt långhus och ett smalare rakslutet kor, som uppmurats under medeltid. Långhuset hade senare fått en lång timrad förlängning åt väster med takryttare och vapenhus. Vid kyrkan stod en öppen klockstapel. 1794 brann kyrkan ned till grunden.