Interiör
Huvudingång till kyrkan är genom södra korsarmens entré. Ingångarna i norr och väster används inte längre. Både norra och södra ingångarna leder rakt in till kyrkan med innerdörrar av samma utseende som ytterdörren. Närmast utgången finns en öppen yta som används som entréutrymme med bokbord och kapphängare. Kyrkorummet utgör ett enda stort öppet utrymme med valvöppningar mellan det ursprungliga långhuset och korsarmarna. Samtliga delar är valvslagna. Korsarmarna och långhuset är valvslagna med vardera tre valvtravéer, och koret av ett kryssvalv av tegel. Absiden täcks av ett hjälmvalv och tornets bottenvåning av ett tunnvalv. Korsarmarnas valv har samma uppbyggnad som långhusets medeltida valv. Valven har höga spetsiga valvkappor med spetsiga valvbågar slagna med följdskift som utgår från tresprångiga pilastrar. Valvribborna i de västra och östra långhustravéerna samt i korsarmarna har fyrsidig genomskärning som smalnar av mot valvpilastrarna. Den mellersta valvkappan i långhuset har runda valvribbor av profiltegel. Kragbanden är utförda med en vulst, snedfas och ett utkragande skift överst.
Väggarna är putsade och kalkvittade liksom valven i korsarmarna samt tunnvalvet i tornet. De medeltida kryssvalven och hjälmvalvet är dekorerade med målningar från fyra perioder. Enstaka kalkmålningar finns också på väggarna. Äldst är en senromansk eller tidiggotisk dekoration från 1200-talet i absidens hjälmvalv föreställande Majestas Domini eller Kristus i majestät, inom en mandorla och en rad apostlar. Kristusmotivet har senare målats om till motivet Nådastolen, ett treenighetsmotiv, genom att kompletteras med ett krucifix och troligen också en duva. En mycket enkel dekoration synlig längs långhusvalvens ribbor kan ha målats i samband med valvslagningen vid 1400-talets början. Dessa är tydligast i långhusets västra valvkappa, målade som mörkt färgade växtornament i enkla streck. Nästa målningsperiod mellan 1430-1460 representeras av yviga röda rankorna som täcker större delarna av valvkapporna samt bågfrisornament utmed gördel- och sköldbågar. Ändringen av Majestas Domini i absiden kan ha skett vid samma tidpunkt. De figurativa målningarna som återstår på väggar i kor och långhusvalven tros ha utförts kring 1500-1515 av Åleverkstaden. I absiden finns endast fragment bevarade av vad som tolkats som ett yttersta domenmotiv. I koret framställs apostlarna och helgon. På östra långhusväggen finns en framställning av Sankta Anna, Jungfru Maria och Jesusbarnet samt en ängel. I mellersta valvkappan finns en målning av en man med inskriftsband. Det västra långhusvalvet visar scener ur skapelseberättelsen och syndafallet. På tornets östra vägg finns en målning föreställande Jesu döpelse och på motsatta västra väggen i tornet finns en fragmentarisk målning föreställande de sju dödssynderna.
Både långhuset och södra korsarmen och har en traditionell möblering av bänkar i två kvarter med mittgång och sidogångar. I norra korsarmen finns bänkarna kvar i den östra delen och västra tredjedelen medan orgeln upptar korsarmens mittersta valvtravé. I korsarmarna är bänkarna vända mot långhuset medan bänkarna i långhuset är vända mot öster. Långhusbänkarna är också något indragna i korsarmarna så att en bred mittgång bildas i långhuset. Golvet består av ett lackat brädgolv i bänkkvarteren och rött murtegel i gångarna. I tornets bottenvåning är hela golvet lagt med tegel.
Koret är delvis förlängt ut i långhuset genom altarringen som står väster om triumfbågen. Altaret står under triumfbågen med altaruppsatsen inne i koret. Framför altaret är golvet förhöjt med ett steg. På triumfbågsmurens södra sida är predikstolen placerad med uppgång från koret via en sekundär öppning i muren. Triumfbågen har en hög och smal form med vederlag av kalksten bevarat i den norra sidomuren. Vederlaget har en ovanlig profilering i form av ett utkragande skift med ett par pärlkanter under. I östra kanten av triumfbågsöppningens norra sida finns också ett avbrutet vederlag till ett murat valv. Detta har tolkats som ett korskrank vilket upptagit triumfbågens nedre del kanske i form av två valvbågar mellan en mittpelare. Södra triumfbågssidan är förtjockad med ett utskjutande murparti utmed hela triumfbågsmuren och här är varken vederlag till korskrank eller triumfbågen synlig.
Bakom altaret är koret och absiden inrett till sakristia med en sparsam möblering i form av skåp på altaruppsatsens baksida, en järnbeslagen kista av trä och ett litet murat tegelaltare under tribunbågen. Kistan från 1800-talet ska vara tillverkad av en lokal smed. På korets norra sida sitter en gravhäll över kyrkoherde Jöran Franciscus Vheiianius från 1628 och en minnestavla över kyrkoherden Jacob Backer från 1700-talet. I södra väggen finns en liten murnisch, möjligen en sakramentsnisch och en piscina av koppar från 1900-talet. Absidens tribunbåge är murad utan förkroppning från absidmuren och saknar också markerat vederlag.
Tornets bottenvåning är öppen mot långhuset genom två breda rundbågsvalv med en kraftig valvpelare i mitten. Både valvpelaren och valvbågarna är murade av kalksten och oputsade. Valvpelaren har profilerad sockel och vederlag. Mitt för valvpelaren, i långhuset, står dopfunten vilken tidigare stått inne i tornet på andra sidan pelaren. Tornet är möblerat med lösa stolar. I tornets norra mursida är en gravsten över Laurus Alexandersön från 1644 inmurad och i golvet vid tornets söder vägg står en fragmentariskt bevarad romansk gravsten från 1100-talet. Gravstenen från 1100-talet är rundad upptill och har ett inhugget cirkelkors på ena sidan. I tornets sydöstra hörn leder en spindeltrappa upp till tornets andra våning ovan tunnvalvet. Spindeltrappans spindel och steg är av kalksten liksom murverket som är synligt med brett utdragna fogar. Trappans övre del är ersatt av en modern gjuten trappa.
Andra tornvåningen består av ett långsmalt utrymme med mycket hög takhöjd och golv av brädor ovan bottenvåningens tunnvalv. Väggarna är putsade eller slammade med vit kalkfärg/bruk. En inbyggnad för den nuvarande trappuppgången finns i sydväst. Väster om denna syns den ursprungliga ingångsöppningen till tornvåningen något lägre belägen än dagens ingång. I södra mursidan syns en igenmurad öppning, vilken användes som ingång till tornet på 1800-talet. Någon form av skiljevägg, förmodligen till ett trapphus, har funnits mot trappuppgången i söder. I västra muren syns rester av en murad trappa som fortsatt längs södra muren och vidare i en nu nedriven murdel. Norr om detta trapplopp har andra tornvåningen varit välvt med ett tunnvalv av kalksten i likhet med bottenvåningen. Vederlagen till tunnvalvet syns ännu i sidomurarna mot väster och öster. I andra tornvåningen står en äldre mekanisk klockringningsanordning och en mycket hög trätrappa leder upp till klockvåningen. I västra muren finns en liten ljusglugg och i långhusmuren mot öster en rundbågig, ursprunglig muröppning till långhuset, numera vinden. En likadan öppning, numera igenmurad, finns symmetrisk placerat söder om denna. Öppningarna har tidigare utgjort utgångar till en läktare vid långhusets västra sida. I västra mursidan finns en igensatt öppning med en sekundärt infogad tegelpelare på en romansk pelarbas av huggen kalksten. Ovanför denna öppning, och ett stycke under det numera nedbrutna övre tunnvalvet, har murarna på båda långsidor hål efter ett bjälklag eller möjligen bomhål.
Tredje tornvåningen, klockvåningen, har golv av brädor på ett bjälklag. Väggarna har samma ytbehandling som andra våningsplanet. Utrymmet upptas av klockstolen av fur för kyrkans två klockor. Taklaget till tornet är av ek, eventuellt senmedeltida, med inslag av senare delar. Takstolarna består av sparrar med ett hanband, snedsträvor, stickbjälkar på remstycken. Snedsträvorna är tappade till stickbjälkarna och går rak igenom dessa och en bra bit under stickbjälken.
Vindarna över långhus, korsarmar, kor och absid nås från tornets andra våning via den romanska öppningen vilken numera är belägen ovan valven. Vinden är tillgänglig genom plattformar och stegar av trä. Från vinden kan murverket i tornets östra sida studeras. Detta är oputsat med brett utstrukna fogar. Bitvis finns ritsningar över fogarna bevarade vilka kan vara ursprungliga. Den nuvarande kyrkans nockhöjd är högre än den var före ombyggnaden 1850 vilket är synligt som en putsgräns mot tornets östra sida. Stumpar av långhusets sidomurar mot väster är bevarade men annars är mycket litet av långhusets ursprungliga sidomurar synliga. Korsarmarnas murar består av gråsten med rikligt av skolsten och återanvänd kalksten i gavelsidorna. Taklaget över långhuset och korsarmarna är sannolikt från 1850 och av fur. Öppningen till absidvinden förefaller ursprunglig, murad av fint huggen kalksten till en kvadratisk öppning. Absidens taklag på underundertak av brädor är av sentida grönimpregnerat virke och valvets ovansida och absidmurarna är inte synliga.
Inredning och inventarier
Altare
Altaret är av trä med en skulpterad och bemålad framsida med pilastrar, listverk och två arkader i blågrönt, orange och grågult. Framsidan kan vara del av ett gammalt läktarskrank. Sidostyckena på altaret utgörs av släta mörkgråmålade skivor. I absiden står ett litet altare av rött tegel från 1938.
Altaruppsats
Altaruppsatsen är från 1651 och utförd av skulpterat trä i Kristian IV:s renässans med dragning åt barock. Sidostyckena kan vara senare än övriga delar. Altaruppsatsen har en polykrom bemålning med övervägande mörka färger i brunt, svart och mörkrött samt förgyllning. I altaruppsatsens mitt finns en tavla med nattvardsmotivet i relief, flankerat av karyatider och sidostycken i form av kvinnofigurer. Under tavlan finns en låg predella med inskription. Överstycket består av ett listverk med inskriptionstavla, en mittavla med motivet Abrahams offrande samt karyatider och puttis vid sidorna. Krönet består av ett C4-monogram under en kungakrona.
Altarring
Altarringen från 1959 ritades av arkitekt Eiler Graebe. Altarringen har tre sidor uppbyggda av träräcken målade i grått med rosa och förgyllda detaljer. Räcket består av runda kolonnetter mellan större baser med beslagsornamenterad framsida. Överliggaren är av trä och knäfallet är klätt med ljusgrått ylletyg.
Predikstol
Predikstolen är från 1600-talet och tillverkades enligt en lokal sägen till Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Den hamnade i Östra Hoby efter att fartyget som skulle föra den till Kristianstad strandade vid Örnahusen. Predikstolen är utförd i Kristian IV:s renässansstil, rikligt dekorerad med tidstypisk beslagsornamentik i form av listverk, puttis och änglahuvuden. Korgen har sexkantig form med karyatider i hörnen vilka symboliserar sex av de sju kardinaldygderna. I sidofälten framställs evangelisterna inom rundbågsnischer och två vapensköldar. Korgen står på en hög och smal pelarformad fot. Predikstolen har en polykrom bemålning i framför allt brunt, blågrönt och svart med förgyllda delar. Målade inskrifter finns upptill under korgens listverk samt nedtill på korgen där bland annat årtalet 1654 anges och renoveringsåret 1892. På predikstolen finns också Christian IV:s och hans drottning Anna Catharinas vapen.
Dopfunt
Dopfunten är från 1100-talet, huggen i sandsten av den s.k. Trydemästaren, Magister Majestatis. Dopfunten står på en kvadratisk fotplatta av rött tegel. Foten är hög med rikt skulpterade sidor med två utskjutande mans- resp. två odjurshuvuden i högrelief och mellan dessa lågreliefer som tycks skildra kampen mellan det goda och det onda. Foten avslutas upptill av en kraftig vulst/skaftring. Cuppan har cylindrisk form med dekor i lågrelief och smalnar av nedtill till en konsisk form mot fotens skaftring. Dekoren föreställer på undersidan de fyra evangelistsymbolerna och på sidorna framställs bl.a. den tronande Kristus. Vid cuppans överkant finns en enkel bård och den breda överkanten har fyra inhuggna kors. Invändigt är cuppan försedd med en fast monterad kopparkittel av okänd ålder. Avrinningshålets mynning är igensatt. Spår av blå och brun färg finns på dopfunten. Till dopfunten hör också ett dopfat av mässing från 1600-talet med dekor av syndafallet.
Bänkinredning
Bänkinredningen är från 1800-talets slut och består av öppna bänkar i nyromansk stil målade i grå nyanser. Bänkarna i norra tvärskeppet har en enklare utformning med släta gavlar.
Orgel
Kyrkans orgel är från 1961 tillverkad av Olof Hammarberg, Göteborg. Orgelfasaden ritades av Helgo Zetterwall till en orgel byggd 1868 av Sven Fogelberg, Lund. Fasaden är utför i nygotisk stil målad i vitt och guld, indelad i tre delar med synliga pipor innefattade i spetsbågiga öppningar med genombrutet guldfärgat gallerverk upptill. Upptill avslutas fasaden med ett listverk och små tinnar i sidorna. Mittdelen är högre än sidorna. Pipverket i fasaden är ljudande och från 1961. Spelbordet står fristående framför orgelfasaden vänt mot söder.
Klockor
Stora klockan gjöts av Abr. Palmberg i Kristianstad 1780 av Ab. Lillklockan från 1625 gjöts av Berent Bedeman i Lübeck.
Övrigt
En ljuskrona i norra tvärskeppet tillverkades av smedmästare Olof Lundwall, Östra Hoby 1858. En fattigstock av plåtbeslaget trä står intill västporten i tornet. På västra långhusväggen sitter ett väggkrucifix i romansk stil tillverkat av konservator Oswald Owald. I södra korsarmen hänger ett votivskepp med namnet SAGA tillverkat 1956 av Frans Möller. Ett series pastorum sitter på östra valvpelaren mellan långhuset och norra korsarmen.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
