KULTURLANDSKAPSREGION BERGSLAGEN

Området har en heterogen naturgeografi. Brytvärda mineral av olika slag har på flera håll exploaterats ända sedan förhistorisk tid, i första hand järn- och sulfidmalmer. I dag har praktiskt taget all brytning upphört. Regionens avgränsning varierar med det dagliga språkbruket. Som utgångspunkt för den här föreslagna indelningen ligger emellertid brukslagstiftningen under det tidiga 1600-talet då man sökte få central kontroll över verksamheten genom tillståndsgivning. De olika produktionsorterna sades ligga "inom" respektive "utom" bergslag. Kärnområdet utgjordes av Uppland, Västmanland, Närke, Dalarna och Gästrikland. När det gäller Värmland förefaller det av bruksprivilegier och annat att döma som om endast Karlskoga och Filipstads bergslager räknades ligga "inom" bergslag. Dit hörde också Östergötlands bergslag men inte Södermanlands.
Till denna traditionella indelning har delar av mellersta Värmland fogats jämte mellersta Västmanland. Norra Uppland bildar emellertid i förslaget en egen region till stor del bestående av de s.k. Dannemorabruken. Skälet härtill är att vi i norra Uppland finner omfattande agrart präglade produktionsområden som är klart avvikande från begreppet bergslagsbygd. Även inom den egentliga Bergslagen finns emellertid omfattande odlingsbygder, t.ex. i trakterna av Nora och Lindesberg, tidigare befolkade av bergslagsbönder, som på ett eller annat sätt deltog i järnproduktionen. I södra Dalarna fanns en tämligen omfattande finnbebyggelse.
KÄLLOR:
TEXT - Sporrong, Ulf: Odlingslandskap och landskapsbild. 1996.
KARTBILD - Sveriges nationalatlas Kulturlandskapet och bebyggelsen. 1994.