Voijtjajaure kapell

Kapellet är ritat av ingenjör Axel Björk, Luleå, och uppfört under åren 19321933 av byggmästaren Albert Julius Olausson tillsammans med ortsborna. Det har en traditionell utformning med rektangulärt långhus, torn i väster samt utskjutande sakristia i nordost. Stommen i timmer är klädd med stående rosamålad dubbelfasspontad panel. Långhuset täcks av ett brant sadeltak, sakristian av ett valmat sadeltak och tornet av ett brant tälttak, samtliga klädda med spetsigt avslutade tjärade brädspån. Torntaket kröns av ett bastant kors. Fönstren är rundbågade och de stora tjärade rektangulära jalusierna på tornet har rundbågade överljus. Över korfönstret, strax under röstet, finns ett litet rundfönster. Sakristian har ett rektangulärt fönster på östra sidan samt en ingångsdörr på västra sidan med hk-ramp. Fodren är släta och målade i ljusgrått. En murad och plåt-inklädd skorsten finns på takets sydöstra sida. Kapellets huvudentré finns på tornets västra sida. En tre trappsteg hög stentrappa leder upp till den enkla rektangulära porten som omges av ett enkelt listverk och inskriptionstavla med texten År 1933, Gustav:s 26:te reger:år. Pardörren har diagonalställd panel och är brunmålad.

Kyrkans yttre har inte förändrats nämnvärt sedan byggnadstiden. År 1979 gjordes sakristians västra fönster om till en reservutgång och en hk-ramp med räcke tillkom. Troligen var det samtidigt som kapellets färgsättning ändrades till röd med vita detaljer. Detta har återställts till de ursprungliga rosa och ljusgrå kulörerna vid kapellets ommålning 2010. Detsamma gäller utedasset. Utöver den relativt framträdande hk-rampen och de snörasskydd som monterats är kyrkans karaktär välbevarad utvändigt.

Invändigt når man kyrksalen genom ett litet vapenhus. Väggar och tak är såväl i vapen-huset och sakristian som i kyrksalen klädda med dubbelfasspontad panel. Väggarna är målade i ljusgult och taken i vitt. Kyrksalen är enskeppig med tredingstak och rak korvägg i öster. Runt rummet löper ett bröstparti med liggande panel i lilabrunt och antikblå boaseringslist. Innertaket vilar på ett hammarband som i sin tur bärs upp av följare från golv till tak i anslutning till fodren på ömse sidor om fönstren. Dessa detaljer har en dalablå kulör, i likhet med den enkla bänkinredningen. Bänkarna har kryssben, genombrutna ryggstöd och saknar gavlar, vilket ger dem en viss likhet med trädgårdsmöbler. Golvet utgörs av hyvlade och lackade smala brädor. Sakristian nås från en dörr på korets norra sida, bakom predikstolen. Altarringen är femsidig och har en enkel utformning med rektangulära speglar som påminner om den tresidiga predikstolens. Det höga rundbågiga korfönstret har ogenomskinligt strukturglas. Framför det står ett högt guldbronsfärgat träkors som utgör altarprydnad. Söder om koret finns en putsad murstock med rundbågad nisch, i vilken det står en hög, rund järnkamin. Läktaren i väster har en rak barriär med speglar och är utformad på samma sätt som altarringen och predikstolen. De två läktarpelarna har avfasade hörn och är målade i antikblått. På läktaren står en liten modern elorgel. Armaturerna är samtida med kyrkan.

Interiören är även den till stor del bevarad sedan byggnadstiden, men de förändringar som skett är mer påtagliga här än utvändigt. Vid ommålningen 1979 ändrades troligen kulörerna, eftersom den polykroma färgsättning som finns idag inte är trovärdig i sitt tidssammanhang. Än mer iögonfallande är de tre stora träreliefer som tillkom i främre delen av kyrkorummet 1978. De föreställer livets träd, jungfru Maria samt arbetande händer. Med sin storlek och avvikande form och stil infogar de sig inte särskilt väl i kyrkorummet. Mindre synliga förändringar är bl.a. höjningen av läktarbarriären samt att ett bänkpar längst fram har demonterats.