Skåp

Denna typ av kurbitsmåleri i blått kallas för Tunamåleri då det är typiskt för Tuna, Dalarna, men har också förekommit i Gästrikland och Norduppland.

Huvudliggaren (år 1901):
"Skåp, med årtal 1798. Stod i vardagsstugan till vänster (vid inträdet) om dörren. Ink. Larsdotter, Greta, änka, Lindåsen, Hedesunda sn., gm. Hammarstedt, E., amanuens. 16/9 1901. Bil." (Bilaga: Förteckning)

Tunamåleriet utvecklades och utfördes av dalmålare från Siljansbygden för att tillgodose kunder i södra Dalarna, det vill säga Bergslagsdalarna, i början av 1800-talet. Måleriets skala går i olika blå nyanser och kan närmast liknas vid det kinesiska blåvita porslinets eller den blåvita fajansens. Det är inte omöjligt att det var keramiken som stod som inspirationskälla till Tunamåleriet, då många i södra Dalarna blev förmögna på bergsbruk och satte överskottet i lyxvaror. Snarlikt måleri förekom även i högreståndsmiljöer där viljan var att efterlikna det begärliga blåvita keramiken. Rune Bondjers skriver i boken "Dalmåleri" från 2007 att det finns bevarade noteringar och brev som visar hur köparna eller beställarna gjorde detaljerade beställningar till målarna. Tunamåleriet uppskattades också i grannlandskapen Hälsingland, Gästrikland och nordvästra Uppland. För att utröna inspirationskällan till Tunamåleriet behöver en större jämförelsestudie mellan de tunamålade skåpen göras samt en genomgång i arkiv för att se om handlingar med beskrivningar och/eller beställningar kan avslöja.
Namnet Tunamåleri syftar på Tunaslätten söder om Stora Tuna i södra Dalarna.

Ulla-Karin Warberg 2021-07-15