akvarell, teckning, illustration

Akvarell med accentuering av gouache och guldfärg. Golvet består av en bananstam. Detta verk föreställer två dockor. Till vänster Arajana och till höger Hanoman. Osignerad.
På passepartouten står siffran 16, som indikerar var i händelseförloppet illustrationen hör hemma. De olika pjäskaraktärernas namn står antecknade med blyerts under respektive figur, dolt av passepartout. Verket är daterat 17 juli 1921 på baksidan.
Verket är publicerad som illustration i Tyra kleens publikation Wayang (Javanese theatre) utgiven 1937 av Etnografiska museet, Stockholm. På svenska utgiven med titeln Vajang (javansk teater). Tyras illustrationer framställer dockorna i en sekvens av scenbilder föreställande ”The story of Arayana”.
1972.08.187 är de tillhörande svenska texterna till ”The story of Arayana”. Texten på 1972.08.187.P lyder ” Arajana påträffar apornas konung Hanuman, liggande på ett bärg, försjunken i meditation. Framför honom står en skatt. Arajana väcker honom och frågar vad han gör där. Hanuman svarar: ”jag bevakar en skatt som är ämnad åt Arajana och är en gåva från gudarna.””
Wayang är namnet på en traditionell javanesisk teaterform där styckena antingen spelas av dansare eller dockor (bl.a. skuggdockor). Wayang golek är namnet på en specifik typ av docka som avvänds för wayang-teater.
Wayang golek har ett säreget uttryck och har funnits på Java i flertalet hundra år. Wayang golek är rundsvarvade trä, med målade ansikten och halsar. De saknar ben och kroppen avslutas nertill i en spets. Till skillnad från wayang kulit (skuggspelsdockor) bär de tygkläder, en lång svepkjol (jarik, kain panjang), som döljer avsaknaden av ben, eller en tubformad kjol (sarung) i batik eller lurik (randigt eller rutigt bomullstyg) som fästs vid midjan med en gördel (sabuk). På Västjava – varifrån de avbildade wayang golekdockorna kommer - har manliga figurer bara armar, skuldror och ofta även bar överkropp medan manliga golekdockor från Centraljava bär långärmade jackor. Kvinnliga figurer har barmen täckt. Som scengolv fungerar två horisontalt placerade bananstammar.
Dockorna är konstruerade för att kunna efterlikna mänsklig dans. Huvudet är rörligt, liksom armarna. Dockan manipuleras med stavar fästa vid dockspelarens händer. Eftersom nedersta delen av dockan är spetsig kan dockspelaren också sticka ner dockan i bananstammen, scengolvet, när en eller flera dockor ska uppträda på scenen. När en docka pratar rör dockspelaren, dalang, på den ena eller bägge armarna för att markera vem som pratar och understryka talet.