HJO KYRKA

Efter branden 1794 lyckades kyrkoherden Pehr Hultman få till stånd en rikskollekt för uppförandet av en ny kyrka. De avbrända tomterna mot torget sågs som en värdig plats för denna. Av de gamla nedsmälta klockorna samlades malmen och en ny klocka göts. År 1796 lades grunden och byggandet började efter Överintendentsämbetets ritningar under ledning av byggmästaren och rådmannen Johan Bergman. En drivande kraft var borgmästaren Lars Johan Weidman som dock avled samma år. Först 1799 stod den nyklassicistiska salkyrkan färdig efter diverse dispyter mellan kyrkoherden och den nye borgmästaren Tengbom. Taktäckningen av tegel var dock för tung för väggarna, vilket ledde till att denna byttes mot plåt år 1812. Inredningen var ej färdig förrän 1819 med altare, predikstol, orgel och bänkar. Orgeln var tillverkad av "Directeuren Everhardt den yngre" och stod över den södra ingången i ett rundbågigt valv som ledde in till tornet. Predikstolen var belägen på motsatt sida och var ett provisoriskt arbete som nåddes via sakristian. Kyrkorummets tväraxel var då betydligt mer markerad. Men placeringen av såväl orgel som predikstol upplevdes som olämplig, säkerligen på grund av den besvärliga akustiken. Vid kyrkostämman 1857 beslutades om en ny orgel emedan "det orgelwerk, som finnes, är nästan odugligt och inom kort alldeles obrukbart". En ny orgelläktare uppfördes i väster samtidigt som den gamla i söder togs bort och valvet igensattes. Året därpå var orgeln färdig, tillverkad av Carl Johan Fogelberg. Samma år höjdes korgolvet och en ny altarprydnad anskaffades i form av ett förgyllt kors. De slutna bänkkvarteren ersattes av öppna, som var "ändamålsenligare och prydligare". År 1859 uppsattes den nuvarande predikstolen i långhusets nordöstra hörn, ritad av Ludvig Hawerman. År 1889 insattes två värmekaminer i kyrkan och tio år senare göts en ny storklocka av Joh. A. Beckman & Co. sedan den gamla spräckts.
Redan 1864 fanns planer på att ge kyrktornet en spira istället för det typiskt nyklassicistiska flacka fyrsidiga taket. Detta kom åter på tal inför den renovering som företogs 1900-1901 efter ritningar av den välkände Göteborgsarkitekten Adrian Crispin Pettersson. Denne hade försett tornet med en reslig spira i nybarock, vilken Överintendentsämbetet ansåg bröt med kyrkans stil. Men planerna förverkligades på grund av det glödande engagemang som visades av borgmästaren Gustaf Rhodin d.ä. och grosshandlare Helmer Sjöstedt, kallad "kungen av Hjo". Kyrkans yttermurar fick en ny slätputs, ljudgluggarna fick skjutbara träjalusier, nytt urverk och nya urtavlor insattes. Invändigt fick kyrkan en ny gestaltning av samme arkitekt år 1902. Orgelläktaren fick sin nuvarande utformning och vapenhuset under dess västra del byggdes in. Läktaren över den södra ingången tillkom. En ny bänkinredning av ek med rocaille-formade gavlar sattes in. Nytt golv lades och nummertavlor nygjordes, liksom altarring. Väggarna försågs med målade bårder och draperimålningar som bröstning. De nya korfönstren försågs med glasmålningar efter förlagor av göteborgskonstnären Reinhold Callmander.
År 1911 införskaffades en ny orgel, tillverkad av E. Setterqvist & son i Örebro. Redan 1919 byggdes den om av Olof Hammarberg i Göteborg. 1920 kom väggen över sakristidörren att smyckas av en tavla föreställande "Jesus hos Maria och Marta i Betanien". 1933 byttes tornets urtavlor ut mot transparanta för att kunna nyttjas även nattetid. 1937 ersattes de uttjänta kaminerna av en värmeledning med lågtrycksånga. Radiatorer anbringades längs väggarna och ett pannrum inreddes under sakristian som även fick en egen ingång i norr. Dessa ingrepp föranledde en omfattande restaurering som fullbordades under följande år efter ritningar av arkitekt Ärland Noréen. 1902 års renovering tonades ned i interiören. Väggarnas bemålning kalkades över och bänkarnas gavlar byttes ut eftersom de "äro sällsynt fula". Över raditorerna längs väggarna byggdes rygglösa bänkar. Alla snickerier oljemålades. Altarringens ändar kapades, altaret nygjordes och predikstolen flyttades åt norr och fick en ny trappa. Den södra läktartrappan igensattes för att ge plats för kör. Koret fick en låg barriär mot långhuset, med öppning på mitten. 1940 försågs predikstolens fält med skulpturer av Axel Andersson, Morup. Året därpå byggdes orgeln om av Setterqvist.
År 1960 vidtogs åtgärder för att förbättra kyrkorummets akustik. De västra och östra valven i långhuset besprutades på ovansidan med "asbestospray". Följande år byttes yttertakets galvaniserade plåt ut mot kopparplåt. År 1965 företogs en yttre upprustning under ledning av arkitekt Edgar Haasum, Mariestad. Putsen lagades och väggarna vitkalkades. Sockeln fick ny spritputs och tjärades. År 1977 genomgick kyrkans interiör en ny renovering efter ritningar från O. H. Olofsson arkitektkontor i Skövde. Läktarunderbyggnaden utvidgades fram till den östra pelarraden och fick under trappan handikapptoalett och städskrubb. I söder anordnades ett kapprum med öppen ingång. Bänkarnas sitsar gjordes bredare. Golvet under bänkarna slipades och lackades. Sakristian avdelades av en mellanvägg i öster för skrudkammare och elskåp. Läktaren fick en trappa ned till långhuset. Redan året därpå följde ny putslagning och kalkning av exteriören.
År 1981 införskaffades en kororgel från AB Modul-orgel i Umeå. 1992 restaurerades korfönstrena. 1995 var livslängden på 1900 års koppartäckning av torntaket slut och den fick förnyas. 1999 avlägsnades den asbestputs som valven fick 1960 för att förbättra akustiken. Samtidigt restaurerades Setterqvistorgeln.

HJO KYRKA - Den gustavianska kyrkan från 1799 är orienterad mot öster. Långhuset har ett rundat kor i öster som svarar mot ett rundat vapenhus i väster. Placeringen av torn i söder och sakristia i norr längs en mittaxel ger kyrkan drag av en korskyrka. Sakristian är lägre än långhuset och har liksom tornet en kvadratisk plan.
FASAD - Sockeln är utkragande, spritputsad och tjärad. Väggarna är slätputsade och försedda med en gräddvit kalkfärg. Torn och långhus har mot söder hörnkedjor av kalkstenskvadrar. Tornet avdelas i höjd med långhusets takfot och nock medelst två kraftiga bjälklag täckta av svart plåt. Det övre är något nättare och pryds av ett tandsnitt. Mellan bjälklagen är en inmurad rektangulär röd kalkstensplatta som omnämner att kyrkan helgades Gud år 1799. Strax ovanför det övre bjälklaget smalnar tornet av något. Åt varje väderstreck är en hög rektangulär ljudglugg som kröns av ett litet bjälklag uppburet av kalkstensvoluter. I gluggarna sitter svartmålade träjalusier från 1900. Mellan gluggarna och takfoten är urtavlor.
PORTAR - Sydporten utgörs av en rak pardörr från 1900 som sitter i en likadant formad smyg. Porten är klädd med kopparplåt som smyckas av parallellt korsande beslag. Över dörren är ett rundbågigt fönster med fyra lufter som har nio rutor var. Solbänken är av koppartäckt kalksten. Port och fönster sitter i en gemensam rundbågig smyg med omfattning i form av hörnkedjor av kalkstenskvadrar. Västportalen utgörs av en rak pardörr från 1900 i en korgbågig smyg. Port och överstycke är klätt i kopparplåt med samma beslag som sydportens. I sakristians nordvägg är en 1937 upptagen rak port i en likadant formad smyg. Porten är klädd med kopparplåt i samma utförande som övriga portar. Den har överljus från ett liggande fönster med råglas inom samma smyg. På insidan är dörren försedd med fyra speglar som är bemålad i enlighet med övriga enkla dörrar i interiören.
FÖNSTER - De rundbågiga fönstren sitter i grunda smygar med samma form. De har korspost och sex lufter med 12 rutor vardera. Lunetterna har fem rutor vardera. Glasen är handblåsta och inramas av rödbrunt målade träspröjs. Solbänkarna är av kalkstenshällar som täckts med kopparplåt. Över syd- och västportal är mindre rundbågiga fönster med fyra lufter med nio rutor i varje. Sakristian har ett rektangulärt fönster i västväggen och ett i östväggen. Ytterfönstren har fyra lufter med sex, respektive fyra handblåsta rutor vardera, innefattade i blyspröjs.
TAK - Långhuset täcks av ett flackt sadeltak som är valmat över rundningarna i öst och väst. Takbeklädnaden är falsad kopparplåt med förskjutna falsar. Takfoten är profilerad och slätputsad. Det fyrsidiga torntaket utgörs av en karnisformad huv som bär upp en avsmalnande kompakt lanternin som kröns av en spetsig spira med ett förgyllt strålkors på kula. I huvens och spirans alla sidor är små runda fönsterkupor. Lanterninen har i alla sidor rektangulära pardörrar med glasade överstycken och två diagonalt korsande spröjs. Framför dessa är rundade och bukiga smidesbalkonger. Takbeklädnaden är som långhusets. Takfoten är slätputsad och profilerad med voluter som inramar spetsbågar. Sakristian täcks av ett flackt valmat sadeltak klätt med samma kopparplåt som långhuset. En hög skorsten är likaså klädd med kopparplåt. Häng- och stuprännor är också av kopparplåt.