Fole kyrka

Invändigt i kyrkorummet och i sakristian är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade. Tornets väggar är nedtill klädda med en målad träbröstning. Medeltida muralmålningar finns i såväl kor som långhus. Sakristians väggar och valv täcks av målningar draperimålningar nedtill och utfyllande akantusrankor upptill.

Den i kyrkorummet synliga stenen har skift lagda i växelvis röd och grå kalksten.
Kyrkorummet täcks av valv av kalkstensflis: tornrummet av ett enda romanskt kryssvalv, långhuset och koret av kupolliknande kryssvalv den förra täcks av sex valv burna av två kolonner, den förra av ett valv. Sakristian täcks av ett spetsigt kryssvalv.

Murverk
Ett stålok är ovanvalvs inlagt i triumfbågsmuren.

Golv, bjälklag, trappor
Golven i kyrkorummet är med undantag av altaravsatsen (kalkstensgolv) av bräder (skurgolv).
Till vindarna och tornhuven leder en spiraltrappa i tornets sydvägg. Tornhuven har stegar och vilplan av trä, vindarna över långhus, kor och sakristia har inspektionsbryggor av trä.

Fast inredning
Den fasta inredningen består i koret av ett högaltare med altaruppsats och ett altarskrank, utmed norra väggen står korbänken. I långhusets sydöstra hörn står predikstolen. Kyrkbänkarna är placerade längs med ytterväggarna och längs med den västra väggen är läktaren uppbyggd

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn, kor med sakristia och långhus.

Väggar och fasader
Väggarna är uppmurade av kalksten tornets av fint huggna kvadrar, dess fasader står oputsade. Långhusets, korets och sakristians väggar är putsade med kalkbruk och avfärgade. De putsade fasaderna har hörnkedjor av huggen kalksten. Hela kyrkan har socklar av huggen kalksten, tornet har en låg skråkant sockel medan den betydligt högre sockeln på övriga byggnadsdelar dessutom har en rundstav förutom på långhusets södra fasad (västra delen) där sockeln kröns av en svängd profil.
Den del av korets norra yttervägg som är synlig på sakristivinden har en av öns bäst bevarade medeltida putsytor, skyddad för väder och vind sedan sakristian tillkom på 1280-talet.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk modell, åttkantig med högben av sågat och virke. Stommens kryss etc. är dock bilade. Huven är klädd med snedkantade bräder (tornpanel). Panelen är spikad på offerreglar med underliggande spikplåtar. Hörntrianglarna och brättet har täta undertak av råspånt och asfaltpapp. Hängrännor längs med huvens nederkant, vattnet leds bort via långhustakets norra takfall. Spiran kröns av en vindflöjel med blad av koppar. Höjden till flöjeln är ca 41 m. Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning, men har under en tidigare period hängt i tornhuven, huvens brätte finns kvar. Utgång till långhustaket sker via en lucka i huvens östra sida.

Yttertaken över kor, långhus och sakristia är täckta med falar på tät bördning med papp. Utvändigt är falarna tjärade. Långhusets norra takfall är försett med en vattränna som fångar upp vattnet från tornhuvens övre del, samma takfall är försett med en plåtlucka. Anslutningen mot omgivande murverk är utförd i bly(?)plåt.

Takstolarna över långhuset och koret är av typen svensk takstol med tre (i koret två) omgångar hanbjälkar samt kryssförstärkningar. De är av flera olika generationer, tillverkade av handbilat virke och sammanfogade halvt i halvt, låsta med dymlingar, samt står på enkla remstycken på murarna. Västra delen av långhusets takstolar är i nordsydlig riktning sammanhållna av en järnhängslad träkonstruktion. Sakristian har pulpettak med takstolar av bilade virken, högbenen är försedda med offerreglar.
Samtliga takfall är försedda med hängrännor av svartlackerad stålplåt med förzinkade stuprör, dock är stupröret på sakristian svartlackerat. Skorstenstoppen på långhusets östra gavelröste är klädd med svartmålad plåt.

Vattendäcket
Vattendäcket under klockan är klätt med asfaltpapp och försett med en utkastare av trä mot norr. Uppgångshålet täcks av en plåtlucka. Klockbocken av bilade virken vilar på tornmurarna.

Fönster
Fönstren i koret och långhuset, som är spets- och rundbågiga, har ytterrutor av blyinfattade antikglas med innerrutor av klarglas, insatta direkt i kalkstensomfattningarna. Solbänkarna är med undantag för det sydöstra fönstret i långhuset (som har blyplåtsklädd solbänk) av kalksten med därunder insatta droppbleck av blyplåt. Sakristian har ett rundfönster av kalksten med masverk i fyrpassform samt ett enkelt, rektangulärtfönster med putsade smygar.

Tornets ljudgluggar synliga i söder, väster och norr har bågar och kolonnetter av kalksten och solbänkarna är klädda med falar. Ljudgluggarna är försedda med fågelnät av pälsdjursnät. I såväl korets som långhusets gavelspetsar finns ljusgluggar med huggna kalkstensomfattningar med fågelnät. Tornet har en öppning vardera i västra och södra fasaden, båda med fågelnät.

Portaler
Portalerna (3 st.) är huggna av kalksten. De båda portalerna i söder är spetsbågiga, tornportalen i väster är rundbågig. Långhusportalen kyrkans huvudingång är fyrsprångig och korportalen är tresprångig. De är båda försedda med tympanon och kapitälband med växtornamentik. Vimpergavtäckningarna är i båda portalerna av profilerade kalkstensskivor. Korportalen har på västra posten en huggen runinskrift. Portbladen är gjorda av stående, tjärade plank med medeltida järnbeslag. Långhusportalen har i tympanon ett spröjsat överljus. Tornportalen, som är tvåsprångig, har likaledes ett tjärat portblad av stående plank.

Kyrkans byggnadshistoria
Fole kyrka är i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Den nuvarande kyrkans äldsta del är tornet, vilket uppfördes omkring år 1200. Det fogades ursprungligen till en äldre kyrkobyggnad bestående av ett långhus med ett absidförsett kor, byggd av anonymmästaren Calcarius ca femtio år tidigare. Av Calcarius kyrka finns endast korportalen bevarad, återanvänd som sakristiportal.

Vid den senaste restaureringen (2001-02) gjorde man ett antal dendrokronologiska prover av vilka man dragit slutsatsen att koret byggdes omkr. 1270 samtidigt som man vidgade den östra delen av långhuset med en travé med mittkolonn. Omkr. 1280 byggdes långhuset färdigt ytterligare två travéer med mittkolonn (1280 är ett årtal som Bilefeld anger).

Sedan byggnadstiden har endast obetydliga förändringar gjorts på kyrkans exteriör. Sålunda har kyrkans takmaterial falar (bräder) på kor, långhus och sakristia och s.k. tornpanel på tornhuven inte ändrats sedan byggnadstiden (frånsett en period från 1800-talets slut och fram till 1930, då kyrkans tak var belagda med spån). En av få övriga ändringar vidtogs 1925 då ett rosettfönster av kalksten, ursprungligen sannolikt från den medeltida prästgården, sattes in i sakristian. En omfattande inre restaurering utfördes 1923-24 då bl.a. värmeledning med pannrum under sakristian installerades.

De senaste restaureringarna
1979-81 utfördes omfattade både ut- och invändiga arbeten på kyrkan. Bl.a. reparerades tornhuven, tornets fasader fogades och övriga ytterväggar kalkputsades. På vindarna utfördes en brandcellsindelning, och takkonstruktionen ovan triumfbågen förstärktes med dragstag.
En utvändig restaurering genomfördes 2001-02 då taken om, putsen reparerades och avfärgades. Sockenmagasinet och stigluckan renoverades.