Book and poem, Bok och dikt

Det var den första boken jag författade, och det blev i själva verket min verkliga födelse. Som det var kom det att bli en ovanlig bok redan i och med den första texten jag skrev på omslaget.

Alla blev förvånade över hur en man kan vara mjuk, eller definiera sig som en mjuk person; en person som på första raden deklarerar att han har fått en ny identitet, och berättar om saker ingen annan vågar berätta om; ovanliga saker att berätta på arabiska, och i det konservativa muslimska samhället, och hur han fortsatt i sin bok förklarar i text att han inte är likadan som de andra männen med deras råhet, och inte heller håller med om kvinnornas redundanta existens i denna värld.

Det finns i själva verket stycken i boken (Har slutat skratta) som berättar om en man med kvinnlig röst, eller som bara lånar kvinnans röst för att uttrycka sig. Detta var nytt och provokativt för de andra.

Detta var dock min verkliga röst. Min röst som var skälet till att jag kände skam genom hela min tonårsålder, och en källa till hån från alla vänner och bekanta runt omkring mig, och också senare skäl till skamkänsla och samvetskval över att ha syndat. Detta var i vuxenlivet och efter att jag åkt till gulfen för att arbeta på en statlig myndighet som sysslar med journalistik. Efter lång tid i arbetet blev jag inkallad av en officer som arbetar åt en säkerhetstjänst där, på förhör angående boken och vad dessa egendomliga uttryck har för betydelse; dessa uttryck som inte alls passar en ansedd tjänsteman. Huvudagendan var att jag inte har någon som helst rätt att tala djärvt om mig själv, och på ett så chockerande sätt, och varför skriver jag som en kvinna, fast jag är en man?! Och vad är anledningen till att jag inte har någon familj; alltså fru och barn?! Han sökte efter något att anklaga mig för i syfte att ställa mig inför rätta eller utsätta mig för en officiell utredning. Det var också det som sedan hände.

Därefter började mina arbetskollegor hota mig för att ge mig intrycket att den optimala lösningen på problemet med mig är mord. Det var allt som jag förtjänar enligt vad de tyckte i alla fall.

I den statliga myndigheten där jag var anställd, fanns en religiös avdelning som var ansvarig för de anställdas beteende och livsstil. De är fanatiker och tillämpar en form av förmyndarskap med statens gillande och insyn. Det är en grupp som är förknippad med saudiska wahhabitiska doktriner.

Jag förbjöds från att skriva eller att yttra mig i de tidningar jag brukade skriva för. Man började övervaka mig och spana på mig vart än jag gick. Jag upplevde skräck och fruktan från nationella säkerhetstjänsten som jagade mig överallt. En säkerhetsofficer som förhörde mig, tvingade mig att skriva under ett erkännande, och jag vet fortfarande inte vad som stod i det. Jag förbjöds att läsa det. De sade till mig att det viktigaste var att jag skulle skriva under. Den andra faran kom från mina religiösa arbetskamrater som tillhörde tron salafi.

Vid första lämpliga tillfälle, utnyttjade jag min semester för att besöka min familj, och flydde till Europa och Sverige, där jag har vänner som räckte mig en hjälpande hand så att jag kunde kontakta advokater och en förening som tar hand om homosexuella och arbetar för att skydda dem. Den heter RFSL.

Äntligen känner jag att jag är fri.

Detta är berättelsen om min första bok, som är skälet till att jag befinner mig i detta underbara land, och som kunde ha varit orsaken till min död i Mellanöstern.

This was the first book that I wrote and in reality it became my true birth. As it happened, it was to become an unusual book, starting with the first text I wrote on the cover.

Everyone became surprised that a man could define himself as soft; as a person who on the first line declares that he has gotten a new identity and talks about things no one dares talk about; unusual things to say in Arabic and in conservative Muslim society, and how he goes to explain in his text that he isn’t the same as the other men with their coarseness, and who neither doesn’t agree with women’s redundant existence in this world.

There are actually parts in the book (Have stopped laughing) that tell about a man with a woman’s voice, or who only borrows a woman’s voice to express himself. It was new and provocative for others.

This was my real voice though. My voice was the reason I felt shame during all my teenage years, and a source of mockery from friends and acquaintances around me, and later the reason for feelings of guilt and remorse that I have sinned. This was when I was an adult and after that I had gone to the Gulf to work for a government agency that dealt with journalism. After having worked there a long time, I was called to an interrogation, by an officer who worked for a security service there, about the book and what these odd expressions meant; these expressions that were not at all befitting a respected civil servant. The main idea was that I didn’t have any right to speak so boldly about myself, and in such a shocking way, and why am I writing like a woman, even though I am a man?!And why don’t I have a family; that is to say, a wife and children?! He was looking after something to accuse me of, so that he could put me on trial or launch an official investigation. This is what consequently happened.

After that, my work colleagues started threatening me, giving me the impression that the optimal solution to my problem was murder. That is all I deserved according to them at least.

Within the government agency I worked for, there was a religious division that was responsible for the employees’ behavior and lifestyle. They are fanatics and apply a type of guardianship that the state approves and oversees. It’s a group that is associated with Saudi Wahhabi doctrines.

I was forbidden from writing or expressing myself in the newspapers I usually wrote for. They started watching and spying on me wherever I went. I experienced terror and fear from the national security service that was chasing me everywhere. A security officer who interrogated me, forced me to sign a confession that I to this day do not know what it said. I was forbidden from reading it. They said the most important thing was to sign it. The other fear came from my religious colleagues that belonged to the Salafi faith.

At the first possible chance I used my vacation time to visit my family, and fled to Europe and Sweden, where I had friends who lent me a helping hand so that I could contact lawyers and an association that works with homosexuals and works to protect them. It is called RFSL.

I finally feel that I am free.

This is the story of my first book, which is the reason that I find myself in this wonderful country and which could have led to my death in the Middle East.