Kors

Deposition 1930 från Ingeby gård, Oknön, Aspö socken, Uppland.

Första gången Arnön förekommer i bevarade handlingar torde vara år 1319, då det utan kommentar omtalas att ärkebiskop Olov Björnsson den vise visiterade alla Trögds församlingar, bland vilka då också Arnö nämns, redan då som egen socken, alltså (Dipl. Svec. III, nr 2218). När församlingen år 1943 upphörde hade den alltså funnits till i betydligt mer än 600 år. Om Arnö kyrka fanns redan vid denna visitation må vara osagt, det kan ju ha varit fråga om den äldre sockenkyrkan vid Frösta på Oknön. Av kyrkoanläggningen vid Frösta återstår nu endast kyrkogårdens mur av block och stenar, som omgärdar en plan av av ungefär 50x50 meter. Mitt i denna finns dock även några plana stenar, som tydligen en gång utgjorde en del av grunden till socknens första kyrka eller kapell. Med all sannolikhet var denna av trä, liksom flertalet av våra första kyrkor. Det må dock påpekas, att då Fru Helena Jakobsköld år 1691 anhållit om patronatsrätt för Arnö socken, framhöll nämnden vid Trögds häradsrätt ( enligt häradets dombok), att vid Frösta fanns "gamla murar av ett kapell", vilket ju tycks peka mot en stenbyggnad. Det sades därvid också att kyrkan därifrån flyttats till Arnön. Traditionen berättar, att kyrkklockan vid denna flyttning sjönk i fjärden utanför Kyrkhäll på Oknön. När man sedan skulle ta upp den, fick endast " sötmjölksoxar" , d. v. s. sådana som helt uppfötts med söt mjölk, användas. Men försöket misslyckades därför att en av oxarna fått för dålig mjölk, varför klockan alltjämt vilar på sjöbottnen. Men därifrån kan man alltjämt under stilla kvällar höra dessa vemodiga klang genom vattnet, berättar de gamla. Fru Helena förklarade även inför häradsrätten, att hennes förfäder (av släkten Schack) givit Väppeby på Oknön till prästbål år 1510. Vilket kanske inte direkt behöver innebära att Frösta kyrka fanns kvar ännu i början av 1500- talet. Men man kan erinra om, att Oknö under hela 1400- talet tillhörde ärkestiftet, och i dess intresse bör ju ingalunda ha legat att rasera en kyrka på sina domäner.

Det veterligen enda, som i skrift finns bevarat från kyrkan vid Frösta är ett gravkors av trä, nu förvarat i Enköpings museum, vilket bär årtalet 1404 (?).

Så länge bör kyrkan ha existerat, vilket i varje fall rimligen bör innebära att socknen ganska länge hade två kyrkor.

Men en förväxling med Biskops-Arnö kan inte heller i detta fall helt uteslutas, eftersom ärkebiskoparna några årtionden tidigare inköpt denna ö och där också snart nog skaffade sig en kyrka. I en förteckning över ärkebiskoparna fram till mitten av 1300- talet (Dipl. Svec. V, 3834) talas endast om att ärkebiskop Petrus lät bygga " sacarstian lapidem in Arnön" men om det är en fråga om Arnö socken eller biskopsgården sägs inte. Och det kan ju tänkas.
Hämtat ur Ivar Arnös bok "Gårdar och öden på glömda Mälaröar" från 1968.